Då kan vi äntligen summera säsongen 2018 och det är med blandade känslor man gör det. Det började ju så bra med cuptitel, derbyvinst mot gnaget och häng på toppen inför sommaruppehållet. Men efter att vi åkte ur Europa League så gick luften ur laget och det var stundtals en pina att se våra håglösa insatser därefter. Att vi slår bajen i derbyt och avslutar med tre raka segrar gör det lite bättre, men man får ändå konstatera att Allsvenskan 2018 lämnar en riktigt besk eftersmak.

Vi har ändå tagit två stora steg framåt under året:

  1. Vi vann äntligen ett jävla derby! Vi vann till och med två och fick glädjen att fira segrar mot båda våra stora antagonister på bortaplan. Sjukt viktigt för föreningen, vår identitet och självkänsla att vi äntligen fick död på det där derbyspöket. Nu slipper vi allt prat om det framöver.
  2. Vi vann en titel! Det var verkligen inte igår, och för en härdad Ultras-generation så måste det ha känts helt enormt att få fira en titel på hemmaplan inför drygt 20 000 djurgårdare. Det är lätt att så här i novembermörkret glömma den härliga dagen, med vädret, Open Air-samlingen, det mäktiga trycket under matchen och det grymma spelet som ledde till att vi fick storma planen och fira titeln med spelarna. Det känns avlägset nu men när man ska summera säsongen 2018 så står vi ändå där med en av två titlar och ett oförglömligt minne för alla som var där.

Tyvärr så förbyttes säsongen sedan och vi tog enligt mig två steg bakåt:

  1. Vi tappade Allsvenskan helt och hållet. Det fina spelet som vi hade innan sommaruppehållet var som bortblåst och vi hade under hösten förtvivlat svårt att göra mål och skapa målchanser. Spelarna var ur form, inställningen var bristfällig och Özcans taktik obefintlig. Vi gick från att vara ett topplag till att bli ett menlöst mittenlag som inte ens kan slå bottenlagen på hemmaplan. Det var stundtals tragiskt att beskåda.
  2. Stora förhoppningar inför säsongen som snabbt förbyttes i en enorm besvikelse samtidigt som våra största rivaler ångade på i toppen gjorde att vi tappade ordentligt i publik. Samtidigt gjorde alla söndagsmatcher att stämningen som vanligtvis infinner sig på Stockholmsarenan när DIF spelar ofta lös med sin frånvaro. Det är bara att konstatera att vi backade ordentligt i år vad gäller det publika, och vad värre är att vi under en period även tappade själva själen i det vi gör – stämningen på matcherna och engagemanget. Tack och lov räddades det upp lite i matcherna mot Göteborg och Sirius där det stundtals var riktigt bra stämning och man återigen mindes hur kul det vanligtvis är att kolla på Djurgårn.

Vad gäller det sportsliga så känns det som att mycket är oklart i dagsläget eftersom vi inte vet vem som kommer att träna oss 2019. Det verkar som att Özcan försvinner, ett välkommet beslut enligt mig även om han ska ha all cred för tredjeplatsen förra året, derbysegrarna samt cuptiteln. Det vi dock säkerligen kommer att få se är ett revanschsuget DIF under 2019. Det lär finnas budget för namnkunniga nyförvärv, speciellt om vi säljer Badji i vinter, och vi har enligt mig en bra bas av spelare (Une, Danielsson, Ulven, Erik, Bärkroth, Jonis, och kanske nån till) där det främst behövs spets på målvaktspositionen, högerbacken samt i anfallet.

När det kommer till publiksiffror och supporterkultur så kan det knappast bli sämre under 2019 utan vi har alla förutsättningar att öka stort i publik och ta krafttag vad gäller stämningen och inramningen kring våra matcher. Vi kommer att få hemmapremiär nästa år, bara där har vi ett gyllene läge att sätta standarden för hela året. Förutom en publiksiffra på över 20 000 och en riktigt bra stämning så hoppas jag även att vi kan ta tag i andra saker runtomkring. DIF har redan pratat om att ”göra grått till blått” vilket låter riktigt lovande, för det ska märkas när Djurgården spelar hemmamatch på Stockholmsarenan. Samlingar, marscher, en premiärtradition, osv. Det finns mycket man kan göra runtomkring som förhoppningsvis kommer göra helhetsupplevelsen av att kolla på DIF på plats ännu bättre. Men det viktigaste blir självklart att skapa en riktigt bra stämning i varje match, att fylla Sofialäktaren är högsta prio och även Slaktis måste rycka upp sig nästa år (vilket jag är övertygad om att vi gör).

DIF testade att spela SFGD vid inmarsch istället och jag tror att alla är överens om att det blev betydligt bättre. SFGD har fört en undanskymd tillvaro på senare år och till och med glömts bort ibland, extremt ovärdigt. Att spela den vid inmarsch ger den större utrymme, det blir en bättre inramning för spelarna när de kommer in, man får en extra motivation att ta i ordentligt när man sjunger och vet att alla ögonen (och TV kamerorna) riktas mot supportrarna, och förhoppningsvis blir det en anledning för folk att komma in tidigare på arenan. Hoppas vi kan komma överens om att SFGD vid premiären 2019 ska bli den mäktigaste någonsin och sätta en standard som vi därefter ska göra allt för att nå upp till i match efter match.

DIF:s Marknadsavdelning har under en ny ledning levererat riktigt bra under den tuffa hösten med flera bra kampanjer (vissa i samarbete med supportrar, men oavsett så tyder det på styrka att man tar emot denna hjälp för det har inte varit någon självklarhet tidigare). Detta ger hopp inför framtiden av flera anledningar. Dels har man visat att man med bra marknadsföring kan locka marginalare till arenan även när allt går emot (det var ju faktiskt främst säsongare med biljett som stannade hemma under hösten). Och dels har man bevisat för supportrarna att man ”kan”, så min förhoppning är att vi supportrar gör gemensam kraft med kansliet under vintern för att tillsammans göra premiären och hela 2019 till något riktigt bra.

Säsongen är äntligen slut och även om den inte slutade på bästa sätt (mycket präglas ju tyvärr av vilka som vann Allsvenskan) så har vi både tagit en titel under året samt vunnit två derbyn. Jag känner redan nu en enorm revanschlystnad inför 2019 och jag tror inte att jag är ensam. Jag är övertygad om att Bosse kommer att göra att vi har ett slagkraftigt lag under 2019 och att vi supportrar kommer att visa att vi kan så otroligt mycket bättre än vad vi visade upp nu under hösten. Det finns en sak vi supportrar verkligen kan påverka och det är stämningen och inramningen runt våra matcher. Låt oss visa under nästa år vad Djurgårdsfamiljen tillsammans kan åstadkomma när vi alla ger oss fan på något!

 

Foto: Christian Lopez, Järnkaminerna