Det som började som en förlösande saga fick en plötslig mörk vändning. En vändning som vi alltför många gånger upplevt, en vändning som punkterade lungan på luft. En vändning som är totalt irrelevant inför söndag.

Värst är den hopplösa tomheten. Den som vi alltför många gånger fått känna, den malande, ihåliga tomheten som tar upp hela ens tankeverksamhet. Tomheten som blir måttstock för livet de nästkommande två veckorna. Tomheten som påverkar allt vi gör. Tomheten ödelägger allt i sin väg, sväljer livsglädjen hel och spottar ut blott skelettbitar av framtidsutsikt. På senare år har vi nästintill dukat under efter den, år och år av misär har färgat veckor, månader, år gråa.

Trots lidandet bevisar vi gång på gång, för oss själva och såväl resten, att vi är där. Trots att vi sett spelarna vika ner sig har vi själva aldrig tillåtit oss att göra detsamma. När det blåser som snålast, när vi mår som sämst, när den kollektiva ryggen är som mest krökt står vi alltid kvar.

För vad är alternativet?

Vi har borrat fingrarna i handflatan så mycket att det börjat blöda. Vi har bitit i läppen så hårt att det gått hål. Vi har svalt ilska, besvikelse, och hopplöshet i så pass stora mängder att det slutade vara hälsosamt för länge sedan. Vi står kvar, vi kämpar, vi bröstar smärtan på grund av alternativet.

Alternativet är vad andra sysslar med. Andra klubbar blir uppätna av sina spöken. Motgången blir för mycket, deras historiskt framgångsrika sektioner läggs ner. Spöket äger dem, till den grad att de tillslut ger upp, vägrar gå. Men det är det inte många som minns. Selektivt minne är en direkt konsekvens av historielöshet; ingen bajare minns Råsundaspöket eftersom i princip ingen av dem har upplevt Råsundaspöket. Deras supporterskap är för färskt.

 

Alternativet är någonting som går emot grundförutsättningen av vår existens. Att ge upp, lägga sig ner och dö, det är ingenting som är förenligt med oss och vad vi står för. Vi hittar vägar, vi hittar sätt att klara oss igenom, och istället kommer vi igen. Och igen. OCH IGEN.  

Alternativet är att på söndagens derby går vi in med huvudet högt, ryggen rak. Att se tillbaka på vad vi presterat hittills. 2018 är vi obesegrade i cupen, dödat derbyspöket. Det är dags att släppa loss frustrationen över senaste krysset mot Elfsborg. Vi vet vad vi presterade på plan och på läktarna mot Malmö senast. Vi vet vad vi har presterat mot bajen tidigare. Det är återigen dags att visa vad vi supportrar kan och även sätta bajen på plats som kommer med självförtroende till matchen. De finns inget annat alternativ än att stödja DIF på plats.

Köp biljett till derbyt nu!


Theya

Foto: Cristian Lopez
Twitter: @cck5t