2013 var ett år som på många sätt symboliserar en supporters liv. Helvete och himmel var ordningen detta turbulenta år. Jag själv var helt förtvivlad efter matchen mot Åtvidaberg borta som jag upplevde som den sämsta match jag sett oss göra i Allsvenskan. Jag ringde min vän och sade: “Vi kommer att åka ur, vi är för jävla kassa”. Denna tid och stund var för mig lika mörk som när en supporter till DIF slog till en Assyriska spelare i ansiktet efter vår fantastiskt viktiga seger i kvalet till Allsvenskan 2009. Mycket av det som hände är hur det är att vara supporter. Supportrar som går igenom samma skärseld som spelarna gör i dom stora klubbarna när det går åt helvete. Vändningen mot Malmö på Stockholms Stadion 12 maj 2013 var remarkabel. En bragd. Otrolig. Malmö tog snabbt ledningen. Vi kom tillbaka, då blir Amartey utvisad. Efter utvisningen tar vi över (!!!!!). På den tiden hade jag min plats längst upp vid tornet på Sofia sidan. Tomt runt omkring mig. Kunde gå omkring och försöka kanalisera min inneboende sorg, till hopp för att sedan förlösas i en underbar eufori. Om man ska försöka förklara supporterskapets alla sidor, så är den matchen faktiskt ett skolboksexempel. En gång är ingen gång. Det som hände sen var som balsam för själen. In kom en man som det lös om. Tycker Markus Johannesson beskrev det så bra, "Jag tänker mig utifrån min egen erfarenhet, att få då en mjuk, fin och lyssnande personlighet till laget. Något helt nytt. Någon som inte är nere i skiten. Som INTE ENS SER DEN. En grupp som tagit mycket stryk på sitt jobb men även på det mentala, vinner man absolut ingenting att skälla på. Det är som att försöka krama ur fler droppar ur en pressad apelsin. Tro. En förmåga att överföra den. Få laget att tro på det dom kan igen". Det var vad PM Högmo gjorde. Från kaos och mörka rubriker lös åter solen på Kaknäs i allmänhet och Djurgården fotboll i synnerhet. Hur det ens var möjligt kunde jag då inte förstå. Dom som gjorde det möjligt BoA och Anders Grönhagen tillsammans med PM Högmo, kommer i alla fall ha min livslånga tacksamhet.

När Aura 2018 gav mig, en gubbe helt utan utbildning, en möjlighet att skriva på detta forum började jag drömma om att få intervjua många av mina DIF hjältar. Dom flesta är förverkligade. När jag nu fick access till Högmo kan jag pricka av ännu ett namn på min lista. Känns lika overkligt idag som det gjorde när jag intervjuade Högmos kompisar "Grönis" och BoA. Jag är oerhört tacksam att få tid av denna otroligt trevliga man och odödliga DIF ikon. STORT tack till PM för hans tid! Nedan är alla frågor som poppade upp i huvudet under den tid som jag försökt nå fram för att få hans tid. Men först en liten faktaruta.

---

Namn: Per Mathias Högmo Född: 1 december 1959 Civilstånd: Gift med Hilda Barn: Mattias och Öivind. 3 barnbarn Emelie, Edward och Lilly där den äldsta flickan som är 7 år satsar på ridsporten och Öivind är tränare för Fredrikstads U-16 elitlag Fordon: Bil, skidor eller går på tur. I NordNorge så är alla sätt bra Representerat följande lag som spelare: Gratängen, Mjölner, Norrköping och Tromsö i två omgångar Som tränare har han verkat i följande klubbar: Gratängen, Tromsdalen, Fossum, Moss, Rosenborg, Djurgården och i tre omgångar Tromsö Landskamper: 1 A-landskamp. Har varit förbundskapten för samtliga landslag i Norge från U -15 till A-landslaget. Har dessutom varit förbundskapten för damerna. Vann där ett OS guld år 2000 när spelen gick i Sydney, Australien När det är val i Norge, röstar du då?: Ja, det gör jag, övertygad demokrat. Röstar på Socialdemokraterna Kuriosa: PM Högmo har arbetat vid Universitetet vid Tromsö sedan 2010 på en doktorsavhandling i prestationskultur

---

Tjena PM, jag kan säga att det är en stor ära att få din tid och göra en intervju med dig. – Så kul att prata om den tiden igen. För det är en fantastisk klubb och en fantastisk familj, Djurgårdsfamiljen - Finns inget mer att säga om det än det. Jag följer er fullt ut.

2013 blev du kontaktad av Anders Grönhagen. Han frågade dig om du ville träna Djurgården i den prekära situation vi var i , hur kom det sig att du sa ja? – Det är korrekt, "Grönis" hörde av sig. Jag hade tränat Tromsö i 4 år. Sen hade jag bestämt mig för att ta ett år bort från fotbollen. Åkte till Frankrike och studerade lite. Jag kände till Djurgården genom Bosse och Anders sedan tidigare. Tog flyget till Stockholm. Satte in mig i hur situationen såg ut. Sen när jag gjort det kände jag att "det här vill jag göra" och efter en kortare betänketid tackade jag ja till anbudet.

Var det inga tveksamheter? Brukar vara rätt jobbigt och komma till en klubb i kaos? – Jo, självklart var det det. Tveksamheterna var flera faktiskt. Mest för att jag bestämt mig för att studera. Rensa huvudet från att vara klubbtränare. Det var en stor utmaning. Tränaren hade avgått. Laget hade tagit lite poäng. Mycket tjafs runt omkring klubben, fansen. Så det var väl som ni säger i Sverige, rörigt. Jag tänkte att jag tar den här utmaningen. Finns en stor möjlighet att samla trupperna och sätta en riktning tillsammans med dom övriga i klubben. Jag hade stort förtroende för dom människor som jag initialt hade kontakt med, som var Anders och Bosse, sen självklart styrelsen då.

Det gick ett rykte som Anders inte bekräftade eller dementerade att han ställde fram en flaska whisky på bordet och sa “Du får inte sova innan vi är överens”. Vad säger du om det? PM skrattade gott och hjärtligt. – Vi tog väl oss en liten whisky på kvällen där. Vi satt och diskuterade fram och tillbaka. Men om jag inte tar helt fel tog jag beslutet nästföljande morgon. Så jag sov på det.

Vad var “för” och vad var “emot” att ta beslutet? – “Mot” var som jag sa tidigare. Efter min tid i Tromsö skulle jag ha ett år ledigt. Sen "mot" var också att jag var tvungen att få reda på vad det var som hade satt Djurgården i den här situationen. Jag var i behov att få information. Det som talade “för” var att jag såg det som en stor utmaning. Komma till Stockholm. Komma till en traditionsrik klubb. Jag märkte snabbt, här finns det många fina människor som kommer gå att göra ett gott arbete med. Kollade även potentialen i spelartruppen och förstod att det var saker utanför truppens fotbollskunnande som gjorde att Djurgården var där dom var. Såg flera matcher i efterhand och blev övertygad att det här är inget bottengäng.

Hur var din analys över var problemen låg? – I sista matchen innan jag anslöt när Djurgården med 10 man och vände ett underläge till vinst, var det vissa ändringar i hur vi spelade. Det hade stramats åt i organisationen på planen. Det är så med fotboll, om säsongen startar snett och laget förlorar många matcher mister man sitt självförtroende snabbt. Med den logiken borde självförtroendet varit kört i botten, men så var det inte här. Sen var det en skön mix av ungt och gammalt. Jag såg att det fanns så mycket mer att få ur det laget. Vill tillägga att runt laget fanns det mycket kompetens som var villiga att stötta oss i laget.

När du kom till Kaknäs och träffade spelarna, hur var humöret i truppen då? – Det var en bra nivå. Kände direkt att det här är ett lag som hör hemma på den övre halvan av Allsvenskan. Otroligt spännande unga spelare som Amartey, Tibbling och Emil Bergström. Andreas Johansson var kapten. Väldigt bra ledaregenskaper. Bra spelintelligens. Han blev den centrala tryggheten på mitten med sin rutin och överblick. Amadou Jawo var vår spets. Han låg och högg för att komma in bakom motståndarnas backlinje. Det fick vi betalt för redan i våra första matcher tillsammans. Tillsammans skulle vi stabilisera det här laget och det var jag övertygad om. Vi fick möjlighet att träna ihop. Jag såg att lagets löpkapacitet måste öka, framförallt med ytterbackarna. Jag tycker om att spela med offensiva backar. Att få upp styrkan att orka löpa upp och ner var väldigt viktigt i början. Vi tränade väldigt tufft parallellt med att vi spelade matcher. Jag kom rätt in i det. Vi hade cupfinal mot blåvitt. Vi hade derby mot aik. Dessutom hade vi blåvitt borta också. Alla dessa topplag kom direkt. Vilket passar min filosofi att man ska matcha mot tuffa lag. Svaren i dom första matcherna var det vi önskade och trodde innan, att vi höll en bra nivå. Det var vissa principer som var viktiga att få på plats. Zonspel i försvaret, vilket vi byggde på, gav oss stabilitet. Försvarsspelet var första prioritet då, att vi måste få det att fungera. För min erfarenhet är att sitter försvarsspelet, då får man vissa saker "gratis" i anfallsspelet. När självförtroendet ökar, bygger vi på med en bredare anfalls repertoar. Vi höll flera nollor. Släppte in få mål. Det var ett bra fundament till det fortsatta lagbygget.

Jag berättade mina tankar efter Åtvidaberg matchen för PM.

– "Grönis” sa till mig, “Per Mathias, det här är ett lag med stor potential”. Det betydde mycket för mig, för jag litade på "Grönis" väldigt mycket. Min filosofi är att fokusera på arbetsuppgiften. Inte på "om" eller "inte" , bara på vad vi ska göra och hur vi ska ta oss an dom uppgifter som kommer till oss. Vi var överens om att fokusera på varje träning. Göra den så bra som vi kunde. Varje detalj skulle utföras efter vår bästa förmåga. Sen bygga, nästa uppgift, nästa uppgift och på det sättet bygga upp vår tro på vår kompetens. Om vi gör det på rätt sätt kommer resultaten eftersom vi hade det mentala fokuset. Varje sak vi tränade skulle ha tydliga beståndsdelar. Jag tycker om att utveckla unga spelare. Det var skönt att se all talang som fanns i klubben. I alla sammanhang där jag verkat inom fotbollen har unga spelare fått plats. När jag blev förbundskapten hade Norge det yngsta landslaget i Europa.

Hur var humöret i truppen då? Var dom märkta av dåliga resultat eller hade Malmö matchen vänt upp det? – Malmö matchen visade killarna, det är möjligt. Men jag tycker det var en klok och fin grupp människor som var oerhört lätta att jobba med. Jag tog enskilda samtal med varje spelare i truppen så jag fick klart för mig vad dom tänkte och kände. Om varför Djurgården hade hamnat där dom var. Jag fick snabbt en bild av att det fanns många spelare som hade mycket att bidra med men det som saknades var en bra struktur. En struktur som dom mer än gärna ville vara med om att bygga. Utifrån dom samtalen och mottagandet från truppen mot mig blev klimatet positivt i det vi behövde göra . Jag tyckte mycket om Simon (Tibbling) som jag hade som yttermittfältare men han skulle dra sig inåt i planen. Det öppnade för Vytautas (Andriuskevicius). Det var så vi gjorde vårt första mål på Stockholms stadion fast på andra sidan med Martin Broberg och Peter Nyman. Att vi anföll lika bra på bägge kanterna var självklart också ett framgångsrecept. Men förutsättningarna för att lyckas var också att alla drog åt samma håll. Precis alla på Kaknäs , i föreningen, spelarna och ledarna ville åt samma håll. Jag tycker även nu efteråt att det var fantastiska människor att jobba med. Tibbling bröt in på planen och Broberg både bröt in men gick också i djupled.

Vad tyckte du om Daniel Amartey? Vi, supportrar, tycker att han kanske är den bästa som spelat för oss. – Det tycker jag att alla ni som tycker så har rätt i. Daniel var aktuell för Bröndby. Då ringde Ståle Solbakken till mig och sade, “Du, Amartey där, jag har hört att Bröndby är på väg att köpa honom för 15-20 miljoner. Tycker du det är någon risk att köpa honom?” Jag sa “Amartey kommer du att sälja för minst både 2 och 3 gånger pengarna”. Där är jag helt enig med er som tycker det. Daniel är en av dom bästa spelarna jag varit nära.

En sak som kommer till mig då och då, var att du valde Martin Broberg före Haris, hur kom det sig? Hur tog Haris det? – Det var en stor konkurrens där. Det fanns möjlighet att spela Erton på den kanten också. Men när jag petar en bra spelare handlar det om kommunikation. Vara öppen och ärlig med hur jag tänker. Sen är det upp till spelaren att svara upp mot det. Varje träning visa att jag har fel. Haris hade en stor potential men det som föll över, där och då, till Martins fördel var att han dessutom gjorde mål. Jag tyckte om hans sätt att ta sig till lägena. Han gick på djupet, kombinerade sig fram eller tog skott. Han var väldigt bra den här perioden. Dessutom kom väl Haris där mitt på sommaren, då var Broberg redan etablerad på sin plats. Det roliga för mig nu är att Haris fortsatt och fortfarande är en viktig spelare för Djurgården. I gruppen då, fanns det inte minsta söndring. Alla höll ihop och ville vinna. I att vinna ingår att alla i truppen vill ta en plats.

När säsongen började gå mot sitt slut säger ryktena att du fick erbjudande om förlängning. Samtidigt fick du erbjudande från Norges landslag, var det det som gjorde att du tackade nej till Djurgården? – Ja, så var det. Det var enbart det som fick mig att tacka nej. Jag hade tränat Norges damlandslag, tränat U-21 landslaget och det var det som fanns kvar inom landslagsfotboll. Jag hade varit sportchef för fotbollsförbundet. När jag fick det erbjudandet så visste jag, det är nu eller aldrig. Det var trots det ett svårt beslut, för jag trivdes otroligt bra i Djurgården. Jag har sett på Djurgården sen 1965 och tror aldrig jag sett någon som varit här så kort tid men som har gjort så stort avtryck. Du är otroligt stor i Djurgårdskretsar. – Djurgården har en stor del av mitt hjärta. Djurgården och Tromsö delar på det. Tromsö har jag tränat i tre omgångar, dessutom var jag spelare i den klubben också. Bosse och jag har löpande kontakt. Så underbart att dom genom hårt jobb stabiliserat ekonomin. Tagit guld. Är nu en av Sveriges bästa klubbar. Kaknäs har utvecklats. Klubben är i en mycket bra utveckling just nu. Bosse jobbar 24/7 för klubben. Det är Djurgården dygnet runt för honom.

Hur kände du, vet inte om du var inblandad, men för att flytta till Tele2? – Djurgården hade en stor igenkänning på Stockholms Stadion. Var kultur. Fantastisk anläggning. Vi var alla spända på hur det skulle kännas att spela på Tele2. Med facit i hand så var det ett riktigt bra beslut för klubben. Sättet klubben flyttade över och tog sig an sin nya arena var berömvärt .

PM tog över frågan. – Hur ser du och supportrarna på Tele2 idag?

Det nostalgiska i Stockholms Stadion dör nog först när vi som var med där dör. Men som arena, se fotboll. För klubben att utveckla sig, tror jag i stort sett att samtliga supportrar är överens att det var rätt steg att ta.

– Du sa du sett Djurgården sen 1965, hur ser du på klubben totalt sett idag? PM fortsatte sina frågor.

Jag TROR att den stora skillnaden är att idag så har vi folk som varit med i uppgång och fall. Dom vet vad det var som åstadkom fallet. Dom identifierade det, bestämde sig, så gör vi aldrig igen. Henke Berggren som var ekonomiansvarig då är VD nu, så hans och Bosses vision är det som klubben styrs efter. Dom skulle aldrig mer ta beslut som "pengarna kommer nog" utan agendan blev krona in, krona ut. Innan krona in, ingen krona ut. För mig som supporter är det som balsam för själen. Båda två tycker det är viktigt med att vara öppna för supportrarna att se laget. Kunna besöka Kaknäs och ta del av det som görs i den idyll som Kaknäs är. Idag andas hela klubben total harmoni. Jag tror aldrig under alla mina år, vi haft ett så långt konsensus i klubben, inbegripet alla inblandade.

PM lade till. – Du nämner Henke och Bosse, det samarbetet dom har med den sociala kompetens dom har, tror jag är fundamental för var Djurgården är nu.

Jag fortsatte. Jag har intervjuat Kim många gånger och "Tolle" några gånger. Dom hade i alla fall två år innan det blev aktuellt snackat om att om möjligheten öppnade sig skulle det vara fantastiskt kul att få jobba med Henke och Bosse.

PM fyllde i. – Ja, det syns väldigt tydligt ända hit till Norge att dom satt en väldigt bra träningskultur där på Kaknäs.

Vi har fått ett gäng väldigt bra norrmän här på senare år också. Först Fredrik Ulvestad. Sen Aslak Fonn Witry, PK Bråtveit och nu i år Leo Cornic. Är Djurgården en känd klubb i Norge? – Ni blev väldigt kända när jag tränade er . Då var det stort fokus på Djurgården. Där var jag en del av att öka kunskapen och intresset om klubben och Allsvenskan. Ulvestad har gjort succé i klubben som följts av många fotbollsintresserade norrmän. Det finns inga tvivel om att Djurgården har ett väldigt gott renommé i Norge. Dessutom är norrmännen avundsjuka på dom underbara derbyna ni har i Stockholm.

Så blev du förbundskapten, hur gick det, som du ser det? – När jag kom in hade Norge påbörjat ett generationsskifte. Vår snittålder då, som var lägst i Europa, var 22 år. Min filosofi som tränare har alltid varit att matcha oss mot dom bästa. Vi får referenser var vi står. Vi mötte Frankrike, Ryssland, England, Belgien och Portugal. Vi matchade på högsta nivå, för att kunna göra ett bra EM -kval. Det gick bra. Vi var 17 minuter ifrån att vinna gruppen när vi ledde över Italien borta. Hade vi vunnit den matchen, hade vi vunnit gruppen. Före Italien och Kroatien. Italien vände, vann med 2-1. Då fick vi kvala två matcher mot Ungern. Då var förväntningarna väldigt stora. Våra forwards då var inte på den nivån vi har nu och vi förlorade med 0-1 och 1-2. Då blev det en extrem besvikelse här i Norge.

Med anledning att ni överträffat förväntningarna i kvalet, fick Norges supportrar högre förväntningar i extrakvalet, som ni kom till för att ni gjort något som ingen trott och då fick du gå? – Ja, så var det. Ingen trodde på oss innan. När vi spelade bra så blev faktiskt det, min nemesis, för då försköts fokuset från framtid till nutid i supportrarnas värld. Vi hade 5 utsålda kvalmatcher på Ullevål då. Det var väldigt länge sen innan det som biljetterna sålde slut. Några av matcherna stod det 3000-4000 som ville komma in. Den besvikelsen som blev då, kom till uttryck att media ville att jag skulle gå. Då blev det svårt när tidningarna drev sin ståndpunkt. Jag var förbundskapten i 3 år. Sista året var väldigt jobbigt. Vi fick många skador. Vi förlorade borta mot Azerbadjan i VM-kvalet. Med facit så ser jag att jag kunnat göra saker annorlunda det sista året. Viktigt att vara självkritisk både i med- och motgång.

I media blir det ofta svart eller vitt, det är något vi får leva med, med tanke på våra olika roller. Samtidigt är det stadigt flera som blir duktigare att se nyanserna och dom lite större linjerna. – Lars Lagerbäck upplevde samma sak här hos oss. Nu ser Norge att det jobbet han och jag gjorde förde med sig flera fördelar. Vi var bägge två nära att kvalificera oss till EM. Den generationsväxling som vi drev på har varit viktig för Norge. Både Sverige och Norge har en utmaning nu, vi har tagit steg för att hänga med i Europa. I dagsläget är det intressant att titta på Danmark både när det gäller landslag och klubbar. Inte minst om vi tittar på hur många spelare dom har som verkar på den internationella scenens nivå utan även att de har gjort intressanta saker både strukturellt och professionellt. Jag hoppas fler lag gör som Molde, kan kvalificera sig i CL/EL och den nya Europacupen, för det ger länderna bra självförtroende. I mitt nuvarande jobb som utbildningschef för Norges fotbollsförbund ligger hela vårt fokus på hur vi ska skapa dom bästa möjligheterna så att vi står oss i konkurrensen både med klubbar och landslag. För att lyckas gäller det att både utveckla spelare och tränare på alla nivåer.

En sak som cirkulerat då och då på rykteshimlen var att du då och då blivit erbjuden att ta över Djurgården igen. – Djurgården? Nej, det har aldrig hänt. Jag har sen jag slutat inte fått något erbjudande från Djurgården.

Du sa att du följer Djurgården. Var du på plats någon gång innan pandemin? – Ja, jag var på några matcher och besökte Kaknäs före pandemin. Jag följer Djurgården tätt via TV. När pandemin inte hotar längre vill jag gärna komma tillbaka fler gånger. Jag vill följa Djurgården tätt. Min syster bor i Stockholm så det finns mycket som drar med Stockholm. Min systerson tränar aiks 14-årslag i akademi också. Kan jag säga det?

PM skrockade så där skönt, mysigt.

Där var 45 minuters intervju slut. Både när jag gjorde den och när jag nu skrivit ut den känns det lika overkligt idag som det gjorde då för 3 år sen när jag intervjuade min första DIF ikon, Anders Grönhagen. Jag känner en stor ära att få tid av denna fantastiskt trevliga man. Jag önskar honom allt gott i hans fortsatta förvärv och även att få nöjet att träffa honom i Stockholm, bjuda på en whisky, ta en bit mat och gå och se laget i mitt hjärta och halva :) PM:s hjärta. STORT tack till Per Mathias Högmo!