Det finns väldigt många intressanta människor. För mig, både som människa och fotbollstränare är Henrik Rydström en sådan. I vissa hänseenden påminner Henrik mycket om en annan fotbollspersonlighet som jag tycker om, Joel Cedergren. Som spelare var båda två mer åt det spelförstörande hållet. Lite terränglöpare som spelare. Det märkliga då är att båda premierar det vackra spelet. Båda vill ha bollinnehav. Båda vill ha många passningar och mycket rörelse. Det som en fotbollsälskare, som jag har blivit, tycker om på det gröna fältet. Båda var som spelare verbala. Påstridiga. Jag har alltid fascinerats över dom kontraster som vi människor kan visa upp. Är vi bara nyfikna och öppna visar nästan alla människor sidor som vi kanske inte anar. I Henriks fall är det uppenbart. Han var den spelare vi motståndare lärde oss att tycka illa om i mitten och slutet av 2000-2010. Men idag är jag en stor beundrare av det Henrik åstadkommit förra året i Sirius och nu i Kalmar. Faktiskt mer i Kalmar. Kalmar har i minst 10 år kämpat med fotboll. Inkast. Fasta situationer. Fanns inte ett uns av det som vi får se i år. I år har Kalmar vunnit bollinnehavet nästan alla matcher. Dom rullar runt bollen med ett självförtroende som jag finner märkligt. Hur kan samma spelare som tjongat boll i 5-10 år plötsligt spela detta fina spel? Han har i grunden en utbildning som lärare. I mina ögon kombinerar han det helt lysande. Hans driv, underfundighet, nyfikenhet och ständiga vilja att utveckla sig, tror jag, om han själv vill, kommer ge honom en lång och framgångsrik karriär som tränare.

Ägnade en hel dag åt Kalmar den helgen vi möttes. Skrev redan då i min "Inför" intervju att så mycket påminner om oss. Sportchefen/klubbdirektören gav av sin tid. Klubbdirektören hjälpte mig till Kalmars träningsplan, Gasten. Ville trevligt nog inte lämna mig ensam. Så vi diskuterade olika saker som kom upp. Jag frågade om Nils Fröling, ingen förlängning. Kommer han gå som Bosman? Hur påverkar det en klubb som Kalmar som dom sista åren har haft dålig ekonomi? Markus förklarade att när han kom in bestämde klubben vissa saker som det skulle jobbas på. En sak var att tidigare var säkerheten utlagd på ett externt bolag där det inte fanns ett uns av flexibilitet. Nu hade dom tagit in det i klubben. Vilket gjorde att "allting" gick att ordna. När det gällde Fröling hade dom fått, något som dom själva uppfattade som ett skambud. Ekonomin är i sådant skick, så att skambud förkastas. Då får det vara. Dom vill ha marknadsmässigt betalt för sina spelare. Precis som Jocke Persson i Varberg sa “det är slut på att Ullared handla här”. Markus berättade att dom har en bra dialog med Fröling och hoppas kunna få till en förlängning. Kalmars A-trupp + tränarna, som förutom Henrik, bland annat består av Rasmus Elm kom dit (Rasmus var med på en del skott och målvaktsträning dagen jag besökte träningen. Otroligt vilken fot han har, jag tycker att han fortfarande hade klart bäst träff på bollen). Samtidigt såg Markus ett bekant ansikte, Tobias Eriksson fd Kalmar och GIF Sundsvall spelare stod och lekte med en fotboll med sin lilla son. Var en varm skön stämning som jag tycker påminner om Kaknäs, förutom miljön. För miljön på Kaknäs, den är magisk. Gasten är en inhägnad arena cirka 300 meter från Guldfågeln Arena och är Kalmars träningsplan. Deras ungdomslag spelar även matchade där. Fin liten fotbollsplats med två mobila läktare. Vi var väl cirka 20 personer som var där och tittade. Träningen var lite som ni kan läsa om i intervjun med Henrik nedan, men även mycket lekar som gjordes i form av tävlingar. Lördagen innan match visade sig även vara Lars Setras födelsedag. Alla sjöng för honom och utbrast i ett fyrfaldigt hurra. Sammantaget var det 1,5 timmes trevlig upplevelse, ungefär som jag brukar tycka när jag får vara på Kaknäs.

När vi bestämde intervjun sa Henrik att vi skulle mötas och vara på Guldfågeln Arena och på hans kontor. Det blev istället Gasten (träningsplanen) och en U-19 match. Otroligt varmt. Brände mig på huvud och fötter. Hittade inga vattenställen. Men det kan jag säga är att det är en gåva för mig att få prata med och lyssna på Henrik Rydström.

Nedan kommer ungefär en timmes dialog intervju med Henrik. Först, som vanligt, en faktaruta.

---

Namn: Henrik Per-Erik Rydström Född: 16 februari 1976 Arbete: Huvudtränare i Kalmar FF Civilstånd: Sambo Fordon: Ja, jag har en bil. När det är val, röstar du då? — Ja, alltid. Gav faktiskt ett 1a maj tal här i Kalmar en gång i tiden, som jag fått mycket skit för. Jag tror på ett samhälle som hjälper dom svaga. Precis som i fotboll, vi måste kompensera våra svagheter i laget. Skillnader är bra. Kommer aldrig bli helt rättvist. Det politiska systemet måste hjälpa till att ge alla chansen.

Henrik pausade i sitt svar och sa “Ojojoj, vilket jävla anfall”. U-19 matchen engagerade.

---

Vad inspireras du av? — Jag är en Bielsa supporter. Han ger spelaren en uppgift, den ska skötas. Inspiration kan du finna överallt. Så länge jag är öppen för intryck så kan det finnas korn att ta till sig. Låter som vår egen Kim (?)

Kan du exemplifiera något du säger till dina spelare, som en tanke som ska gro? — Dom allra flesta dagarna i ett liv är okej. Några lysande. Några skitdåliga. Dom dagarna när inget fungerar, sätt mål som är realistiska den dagen. Samma, att leva i sin dröm som i våra fall består av fotboll, njut. När du slutat så tänker du ofta på, varför njöt jag inte. Om du ska prestera i en viktig match, jag vet, lätt sagt, men gläds av att vara där. Så otroligt många människor som aldrig ens kommer till den matchen. VARFÖR låter vi då dom egna kraven, motståndare, domare eller media begränsa glädjen att hålla på med det vi älskar?

Hur kan det yttra sig så? — Om vi säger en sådan sak som matchångesten, match oron, så känner nog bara "jag". Bort med den. Tänker på hon mountainbike cyklisten Jenny Rissveds som upplevde att ångesten blev så stor så den tog av hennes prestation. Det händer spelare i Allsvenskan också. Det är en faktor. Även en realitet. Då är det viktigt att istället för att slå ifrån så ska omfamna ångesten eller känslan. Den är en del av dig och din prestation.

Henrik avbröt sig ofta, då han följde U-19 matchen. Var spännande hur i kontakt han var med det som för stunden fångade honom. Med U-19 matchen. Med mina frågor. Ovanligt. En annan grej som imponerade var att han inte tappade tråden när han bytte mellan mig och matchen.

Henrik fortsatte: — Jag gillar GW Persson och han brukar säga “vi är alla darrande asplöv”. Den inifrån känsla jag har gällande det, är att det stämmer. Även dom som jobbar för att uppnå sina idrottsliga mål. När dom väl kommer till examen, en seriefinal, sm-final eller OS final så har alla en mindre eller större del inuti som helst skulle vilja ligga hemma på soffan. Att inte bli bedömda och riskera att förlora. Just i den delen är en stor del av mitt ledarskap. I den delen tycker jag Djurgården kommit långt vilket jag inspireras av. För mig som spelare så yttrade sig den fokusdelen på “förlora INTE andrabollar”. Förlorade jag en andraboll så kändes det i hela kroppen. Hur skulle jag komma bort från det, jo, förlora inga andrabollar. För mig var det min kraftkälla. Min match i matchen. Jag vill att vi skapar vårt spel och chanser på våra styrkor. När vi mötte Häcken så kontrade dom in 2 mål och ja sådant händer när vi spelar på egen kraft. Det är en kalkylerad risk. För gör du dom där sakerna som utmanar ditt säkerhetstänk då kommer du springa framåt med kraft. Förlorar du bollen, ja, men då får du springa hem igen. Inte mer med det. Att se möjligheterna öppnar betydligt fler dörrar än dom stänger.

Det påminner lite om Pep Guardiola som när John Stones fick hård kritik för att ha tappat bollen som sista gubbe sa: “Ni ska inte gnälla på honom. Gnäll på mig. Jag säger åt honom att han ska spela sådär. Gör han inte det, så hamnar han på bänken”. — Precis så. Det visar också bra ledarskap. Lätt för folk med mindre självförtroende än Pep att säga att spelarna tar besluten på planen. Han kanske tappar bollen någon gång, men när han upptäcker att han får stöd och att jorden inte går under, kommer hans sätt att spela ge laget så mycket plus. Allt är en del av lärande både på plan och mentalt. Vi spelar nerifrån. Finns en anledning till det. När jag spelade och vi åkte på press, så lyfte vi långt.

Har ni samma spelfilosofi från U-19 till A-laget? — Ja, vi har gått åt det hållet. Tränarna i ungdomslagen är med på våra träningar. Vi försöker skapa en röd tråd men den finns inte på pränt ännu. Vi har sagt att U-lagen ska spela på samma sätt som akademilagen i alla fall. Fördelarna är, förutom dom uppenbara, att övergångarna till nästa årskull går smidigare. Det skapar en identitet. Lättare att se vilka spelartyper vi behöver utveckla över tid.

När du skulle sluta som spelare, var det självklart att bli tränare då? — Nej, nej. Jag ville spela. Hela tiden. Det var en stor del av min identitet, spelaren. Det var otroligt jobbigt när Kalmar FF kom till mig och sa att nu är det slut. Jag sa och föreslog “men jag kan gå ner i lön. Jag kan sitta på bänken. Stötta”. Jag är otroligt glad att dom stod på sig. Där och då var jag så otroligt rädd för att sluta. När scenariot kom upp som en verklig sanning, då började jag kolla på att bli tränare. Jag gillar verkligen miljön kring ett fotbollslag. Då erbjöd Kalmar mig U-17 laget. När jag hade hållit på med det en månad tänkte jag “men åh fan, jag skulle slutat spela tidigare istället för det här var riktigt kul”. Så otroligt mycket roligare att vara tränare.

Vad jag hörde så lyckades du väldigt bra där? — Vi snackade om ungdomar lite innan intervjun. Jag är en utbildad lärare och jag gillar att jobba med den tanken även om jag inser att den inte alltid går att förena med elitidrott tyvärr. Min absoluta tro är att jobbar vi med utveckling och processer så kommer det, kanske inte i det korta skeendet men absolut på sikt, att ge det bästa resultatet. Det gav mig en stor kick när jag märkte att jag faktiskt kunde göra positiv skillnad för dom. Ofta på planen så fick vi inte alltid dom möjligheterna att testa vår potential, men jag ger dom möjligheter och utrymme att testa sig. Unga spelare är mer öppna för att prova. Äldre spelare kan vara motsträviga och tycka att dom redan kan det dom ska utföra. Dom miljöerna är toxic för utveckling. Jag hade U-17, gick upp till U-19, sen assisterande. Men om någon skulle vilja höra min rekommendation för dom som vill vara tränare så är det att stanna i U-17 länge. Där kan du utvecklas som tränare för att det är inte katastrof att förlora en match. I dom miljöerna kan man driva förändringar. Jag som tränare får chansen att misslyckas. Många tar snabbt ett div 1 lag, men det är ingen skillnad från Allsvenskan. Lägre nivå ja, men du måste vinna. När du "måste" vinna, är det lätt att bli feg. Att fylla på din verktygslåda med nya verktyg görs betydligt enklare på U-17 nivå. Gensvaret från ungdomarna också brukar vara väldigt högt, vilket i sig ger bra förutsättningar.

Både Jocke Persson (Varberg) och Stefan Billborn (tidigare Hammarby) sa att med ungdomar ÄR det kul. A-lagsfotboll är antingen enorm glädje eller sorg. Dessutom ett jobb, vilket gör att ingen känsla får stanna kvar för länge. — Ja, det stämmer på mig med. Men en del av min utveckling har varit att jag förlikat med mig med att det finns så otroligt mycket saker i en fotbollsmatch som jag inte kan styra över. Sen är det så, om jag i min pedagogik misslyckas att leverera resultat, då är jag fel man på den platsen men kan ändå vara rätt man i en annan miljö. Spännande tankar.

Kim sa förra året att om det hade stått MFF på Sirius tröjor så hade dom andra lagen mött er med mer respekt för ni var så jävla bra. Vad tycker du om det? — Jag förstår vad han menar. Tar det som en fin komplimang. "Tolle" sa någon gång också att Sirius var bäst i Sverige om spelet bara vore från Sirius straffområde upp till motståndarnas mål. Vi hade problem med målvaktsspelet förra året. Men det finns inget lag som vinner alla matcher. Men dom bra lagen vet vad dom ska göra dom dåliga dagarna för att vinna fotbollsmatcher. Som vi gjorde i Kalmar när vi var som bäst. Den biten var vi inte så bra på i Sirius. Den andra delen är att i en matchsituation kan motståndaren sniffa till sig att det här är inte Malmö. Även om vi gjorde mycket bra, så stod det inte ett lejon där i den blåsvarta tröjan... vad är snäppet under lejon? Inte en katt, men något under lejon. Elitidrott handlar mycket om att pinka in revir. Om man kan visa motståndarna sina "huggtänder" är mycket vunnet.

Hur individuell kan en spelare vara i ditt system? — Förhoppningsvis väldigt individuell. men utan struktur är det omöjligt att få ut dom egenskaper du har. Då är du utlämnad till slumpen och dom bra dagarna. Strukturen finns där för att underlätta beslutsfattandet. Göra det enklare. En metafor: vi bestämmer oss för att gå på en restaurang, men då går en till den restaurangen och några till någon annan. Alla käkar, men vi käkar inte ihop. Utan principer kan det individuella aldrig glänsa. På planen sen finns alltid utrymme för dina beslut som du fattar i den uppkomna situationen. Jag försöker bygga det på att våra bästa offensiva spelare kommer i gynnsamma situationer. Det var en sak vi misslyckades med mot aik.

Jag läste att Ingmar Bergman sagt att för att kunna spela ut måste du förstå fundamenten av skådespel, går det att översätta? — Ja absolut. Precis så. För att kunna improvisera, måste du vara förberedd. Som tränare är min ambition att ge mina spelare så mycket hjälp som är möjligt. På min tid så var det att hålla positionen, det var det. Då kunde vi skicka upp bollen på någon skicklig brasse så gjorde han mål, men vi hade ingen aning om varför. Dagens spelare ställs inför ständiga beslut. I min gärning som tränare vill jag ge dom verktygen att klara av det som kommer till dom. Om strukturerna blir för tydliga och det används för mycket tid för att utföra dom, då hinner eller vet motståndarna vad du söker med ditt spel. I Sirius förra året, såg jag inga linjer alls i Kalmar. Vi visste inte vad dom ville överhuvudtaget. Knepigt att lägga upp en matchplan då.

Som du ser det, kan ett lag som Kalmar vinna SM-guld i dessa tider? — Det svåra nu är att det finns inget lag någonstans som lämnar något åt slumpen. För 10 år sen var det fortfarande relativt vanligt. Då var det inte samma noggrannhet bland storstadsklubbarna, dom körde på. “Vi värvar dom bästa spelarna, så vinner vi”. Nu har dom det bästa av allt. Bästa teamet. Bästa analytikern. Bästa fysion. Det har gjort det svårare för småstadsklubbarna. Då jobbar vi på och tänker vad kan vi göra som blir vår grej? Jag är då inne på att skapa inlärning som gör att:

1. spelarna utvecklas
2. kan det vi vill göra bättre än vad motståndarna kan sitt.

Hur mäter man det? Ingen aning. Men vi försöker skapa en grogrund för det. Jens Nilsson som är akademichef brukar skämta om att snart kommer det väl någon Rydström jr som kan allt om pressformationer. Jag pratar ofta om det. Dom val vi gör, hur vi ska pressa. Att ha en följsamhet i det som händer i en match, om kartan inte stämmer så är det verkligheten som gäller. Där tror jag vi kan få vår grej. Vi kan utbilda spelare på en nivå som storklubbar kanske inte har tålamod eller möjlighet att göra. Malmö spelar på samma sätt mot alla. Funkar det inte, så "fysar" dom ner motståndarna. Där kanske vi kan hitta sätt att vinna genom att spela, istället för att "fysa" ner motståndarna. Kolla på Bodö Glimt i Norge. Fantastiska förra året. Jättebra även i år. Tror dom just åkte ut CL kvalet mot Legia Warszawa tror jag. Dom har förlorat mer i år än förra året. Mycket beror det på att lag hittar vägar för att bemöta deras styrkor. Dessutom köper dom andra rika klubbarna deras bästa spelare. OM allt faller på plats ett år, då kan det bli så, men det är inte vårt mål. Målet är att vi skapar en identitet så att vi blir intressanta för dom bästa unga spelarna i Sverige. Att vi spelar fotboll som publiken gillar. Att se sitt lag spela med hög risk ger ännu mer för upplevelsen.

Djurgården har ett mål i sin verksamhet att alltid slåss om Europaplatserna. OM man lyckas så vinner man då och då, kan det vara något? — Det är självklart drömmen. Kalmar har sin egen variant på Djurgårdsmottot: “Ett dåligt år ska vi hänga kvar med marginal". Kanske en aning mer negativ än er. Något idag ingen kan bortse ifrån, ekonomin är en stor faktor idag .

Om vi tittar på er, har ni gått från ett tjonga lag till ett imponerande spel på planen. Ni har problem med sista tredjedelen, som alla lag. Men tiden ni tagit er hit på borde kunna göra att spelarna kör "bröstet ut" och tänker att vi KAN slå alla, det mentala gör att ni TROR. — Just det du säger är jävligt intressant. Den psykologiska aspekten där, det är bara spelaren som kan ta det steget, jag kan inte göra det åt honom. Alla har sina demoner. "Facea" dom. Jag brukar köra med det också "fake it until you make it". Jag försöker ge oss ett spel som ger oss möjligheter den sista tredjedelen, vilket är en yta vi ofta är i. Vi är i dom ytorna med kontroll. Ingredienser som spelar in, spelartyper och lite tur till att jag måste utveckla mina metoder till att bryta ner låga lag. Men spelarna tycker också att det är mer greppbart än att inte ens vara där. I Sirius förra året så var supportrarna, utom dom mest inbitna, "det var synd". Här i Kalmar får man sådan där "nyanserad" kritik, “...men fan, ni vann inte”. Spelar du i Djurgården kanske inte ens aik supporter känner igen dig. Det finns ett vardagstryck i Kalmar som jag tror alla som bor i mindre städer känner igen sig i. Går du och handlar så får du försvara lagets insatser på gott och ont. Det vi gör är att vi bygger något som ska ge oss möjligheter över tid.

Henrik avbröt sig igen när U-19 laget spelade sig fram på ett underbart sätt. Det var Helsingborgs U-19 dom mötte, Med snabba kombinationer, en träff på bollen, rullade Kalmar upp Helsingborgs försvar. Löpningar kom som på band. Till slut blev det en spelare helt "ledig" som kunde göra ett riktigt snyggt fotbollsmål. Henrik blev extra glad att det var hans systerson som gjorde målet.

Henrik fortsatte: — Det målet som dom gjorde nu, är skolboken på hur vi vill spela och komma till våra chanser.

Du använder det som kallas för falsk 9a. Vad är det, gillar du inte forwards? — Ska jag vara ärlig skulle jag vilja spela med 11 stycken mittfältare, även i mål alltså. Jag är väldigt mycket Spanien 2008 -2010, där du konstant tar varandras ytor och positioner men trots det har ett djupledshot. Det är inte Pelle Olsson forwards. En tar emot och en går i djupled. Jag förstår att vissa väljer att spela så, för det är så tydligt det kan bli. Mig lockar det inte alls. Kanske beror det på vad man har i sin uppväxt? Det vill säga att man vill göra tvärtom. Jag är 4-4-2 ansikte på många sätt. Det har präglat hela min aktiva karriär. Man ska ha 2 anfallare och en 9a. Varför det? Min 9a är en länk till allt som sker. Ingen statisk plats på planen. Överbelastar vissa ytor och kunna hjälpa till där det behövs. Finns en risk att vi blir baktunga med det spelsättet, jag vet det. Kanske mitt nästa steg att ta som ledare, är att rollerna ska vara mer tydliga för spelarna. Som jag sa förut, jag gillar Bielsa. Löpningar kommer i hans lag hela tiden från den som har lägen på ett automatiserat sätt. Samtidigt, hade jag haft en 9a som dunkade in mål i parti och minut, då hade han spelat, inget snack.

Får en etablerad spelare med erkänt cv fler chanser än en spelare utan cv hos dig? — Bra fråga. Jag har nog utgått från när jag var assisterande åt Peter Swärd här 2016, kör den unga, bara kör. Var dom ungefär lika bra, i min värld, kör den unga . Vi hade den filosofin i Sirius, var det ingen stor skillnad, kör den unga. Sen, lär man sig över tid att det finns äldre spelare som kan tycka det är orättvist. Förra året när vi hade många skador på hösten var vi rätt tunna, många unga fick chansen. En del av dom var inte tillräckligt bra. Så jag har landat i att det är jävligt viktigt att du förtjänar det, inte bara på att du är ung och har potential. Den andra sidan av det myntet är att spelar du aldrig spelare på potential kommer du alltid välja den erfarna spelaren. Hönan eller ägget... Moment 22... Det beror på idag. Beror på situationen. Vi försöker identifiera “den här spelaren har personlighet och egenskaper vi tror på” och då försöker vi ge dom utrymme. Där vi är så är det också den delen av fotbollen som kan generera en försäljning.

Du hade Hjalmar Ekdal förra året, är du överraskad över hans framfart? — Njae, alltså, jag körde Hjalmar hela tiden. Sirius var som trupp ett hopplock. Inför 2020 rensade vi ut rätt hårt. Följden av det blev mycket glädjande att saker och ting började falla på plats. Intensiteten på mittfältet hade vi inte. Finns mycket bra med Adam Hellborn och Elias Andersson, men intensiva är dom inte. Det i sin tur gjorde att vi inte skyddade backlinjen lika bra som vi ville. Då exponerades Hjalmar bland annat, i situationer där han ensam skulle rädda upp vad som kom till honom. Det jag fastnade för hos Hjalmar var att efter någon månad sa jag till honom, “jag gillar dig”. Träningen efter så spelade vi två mål. Hans lag var värdelöst. Då tog jag in honom efter träningen och sa “fan Hjalmar det här duger inte. Du ser dig som en ledare. Då är en av dina uppgifter att se till att ditt lag vinner på träningen”. Han tog det. Åkte hem. Sen ringde han mig efter 1 timme sisådär och sa “fan Henrik, du har helt rätt. Precis såhär som du tog mig nu, så vill jag att du behandlar mig”. Otroligt skönt för en tränare att en spelare tar kritiken på det sättet. Det fanns andra spelare, inga namn (alla vet) som när jag sa samma till honom, sa han, okej men du har fel. Hjalmar är ambitiös. Han vill bli bättre. Det han inte fullt ut klarade av förra året, löser han bra i år. Det ska sägas att han är i en helt annan miljö än den han var i förra året, om vi nu håller oss till ämnet försvarsspel. Underbar person. Smart spelare. En, vi kallar det, modern back som kan lösa speluppbyggnad på ett underbart sätt.

Vad tror du Kalmar är om 3 år, förutsatt att det rullar på enligt ditt sätt att se saker? — Det finns kortsiktiga mål. Här och nu. Jag vill inte ryckas med i det som vissa säger att om det ser bra ut, då är det topplaceringar som gäller. I år ska vi vara bättre än förra året, det är årets målsättning. På sikt sen, tror jag att det finns stora möjligheter att bygga upp något. Vi är själva här. Har ingen stor konkurrens. Inte idrottsmässigt. I Uppsala var studier en sån sak som konkurrerade. Här är fotbollen ett sätt att leva. Det övriga livet anpassar sig till fotbollens behov. Vi behöver en tajt organisation som gemensamt tar upp och hittar vår väg, vår röda tråd. Hoppas vårt sätt att spela har ynglat av sig överallt inom Kalmar FF. Som du sa innan vi satte på bandspelaren att lyckas vi med det så blir vi intressanta för unga lovande spelare. Då höjs kvalitén på spelarna som kommer till oss. Vi kommer aldrig kunna konkurrera med storklubbarna om en färdig 25-åring, men en 16-åring kanske kan välja oss som när han sedan är 20 år är bättre än tidigare nämnd 25-åring. OM vi lyckas med det, då genererar det pengar till Kalmar när han blir såld och så bygger vi upp oss mer och mer.

Henrik meddelade att han strax måste avvika, jag var helt såld på hans visioner, Men värmen och bristen på vatten gjorde att jag tappade det lite, mitt fokus. Jag hoppades på att kunna ringa upp Henrik igen för att få med det jag missade.

Har du någon plan B när din plan A går åt helvete? Henrik skrattade gott och svarade: — Trodde du menade i karriären. Ja, jag har det, men vi säger så här att även om det ser så ut så har vi inte bara ett sätt att spela på. Vi kan vrida och vända på vårt spel hela tiden. Så i det har vi både A, B och C. Vi pressar på olika sätt i matchen beroende på vad vi försöker bygga upp. Det jag behöver utveckla är “fan inget funkar, nu slänger vi ner en klortablett så chock klorerar vi’. Nu är jag mer att jag kan tycka det ser tillräckligt bra ut. Kan också bero på att jag inte tror på att börja skicka in bollar. Förstår den psykologiska effekten av det spelet, det funkar inte, upp med spelare, publiken blir en ännu större faktor. Motståndarna känner fan också, nu ligger vi och försvarar runt vårt straffområde. Då är jag nog, på gott och ont, för envis. Vi gör vad vi gör, men skruvar på dom här detaljerna.

Fan, nu låter du som KoT… Henrik skrattade igen. — Jag sa att dom inspirerar mig. ...dom tycker inte heller att om spelet ser hyggligt ut att man ska börja spela på ett sätt som inte är optimalt för att lyckas. — Så är det. Ska vi börja spela reservspelet trots att vi spelar hyggligt eller bra? Ni vill ha mer. Det vill vi med. I min värld, ökar förutsättningarna när kropp och huvud är trötta att göra det vi är bäst på. Det finns självklart nyanser. Har spelet gått helt i stå, varför inte. Min erfarenhet är att det är mindre sannolikhet för framgång. Skillnad om jag har ett fysmonster som vi kan pricka som tar emot och håller i bollen eller fördelar den. Vi hade för några år sen David Elm, upp med David, placera ett gäng spelare runt honom så fångar vi andra bollar och kanske kan desperatspela oss till målchanser. Men har inte laget en sådan spelare, då tappar laget ofta allt istället. Inte bra metodik i mina ögon.

Använder du någon annan form av träning? Exempelvis, Högmo körde hos oss någon dans. Östersund körde teater och balett? Tycker du att det är sådant som utvecklar oss som människor? — Jag tror på sådana saker. Kunna bredda spelarna. Men vi är inte där än i alla fall. Jag försöker lägga in annat, idag efter träningen gav jag en föreläsning om 2a världskriget. Vi försöker bredda dom på alla plan. Bli nyfikna. Lära sig saker helt utanför bekvämliga sfären. Min tro är att du blir en bättre spelare om du har saker utanför fotbollen som ger dig erfarenheter. Kanske gör dig mer ödmjuk. Blir ännu gladare över att du kan hålla på med det vi gör. För spelarna brukar jag predika att det är inte bra om hela ditt liv är bara fotboll. Det kan sätta glädje och sorg i perspektiv. Där kan vi tränare gå i bräschen genom att prata om livet utanför fotbollen. Jag kan säga, mest ofta till unga spelare att “idag när du lämnar oss, skit i fotboll. Åk och hångla med någon du är attraherad av. Så länge det inte är brottsligt så berikar det dig. Spela inte tv spel. Kolla inte på fotboll”.

Du, en sak jag reagerade på under er träning. I första övningen hade du 3 stycken jokrar (spelare med väst som spelar med det laget som har bollen) i andra övningen 6 stycken, varför då? — Det kan vara olika anledningar. Idag, i första övningen så var det några spelare som är på väg tillbaka efter skada. På ett övergripande plan är det att försöka skapa övertalighet och undertalighet vilket vi alltid gör på plan. När vi har det upplägget kommer vinklar och vridningar automatiskt. Jävligt bra fråga. Tror till exempel att många ungdomstränare bara har det, för att, men vet inte riktigt varför. En annan grund är att det ska vara lite enklare att hitta rätt i passningsspelet. Idag spelar det självklart roll att vi spelar mot er imorgon. Då vill vi inte att det ska vara så tufft. Det kräver mer av ett bollhållande lag om vi inte har jokrar. Då blir det intensivare. Idag vill vi inte ha det intensivt.

Okej, om det här hade varit en onsdagsträning och ingen match på torsdagen, hade ni kört utan jokrar? — Ja, precis så. Möjligtvis en i mitten (som Djurgården brukar ha på Kaknäs), ta en spelare som ska vara med och ge oss övertalighet i det momentet. Kan också vara att vi ska jobba med försvarsspelet, dom ska möta fler motståndare än dom själva är. Idag var det bara att försöka skapa positiva bilder hur vi vill det ska se ut på match.

Precis som Saeid förra året vill jag berömma dig för Oliver Berg. Tyckte om honom i Sundsvall men såg inget av det han levererar nu. I det fallet påminner han om Hampus hos oss. KoT hade en teori att Hampus insåg att fotbollslivet är inte lika lätt på alla platser i livet. — Det tror jag också på. ibland har vi det för bra. Det är något som jag vill jobba med. Vill att spelarna är på Guldfågeln Arena mellan 09-15, minst. Det är ditt jobb. Men tyvärr är det inte riktigt så ännu. Man tränar, sen åker man hem. Lite "gött" alltså. Nanne hade ett uttryck som jag anammat: "om eleven finns, finns också läraren". Vi kan tjata hål i huvudet på spelarna men är du inte mottaglig spelar inget någon roll. Men om vi tittar på Hampus hos er. Han blir ställd mot väggen. Får in ett nytt sätt att tänka. Tar kliv. Elias blir skadad. Hampus finns där. Små, små saker, vilket egentligen visar, var alltid redo, du vet aldrig när chansen kommer.

Här avslutades första delen av intervjun. Henrik samtalade med några vänner. Han skulle åka. Jag var trött, varm och helt energilös. Jag letade febrilt efter hotellrum i Kalmar. Fanns inget. Alls. Då bestämde jag mig för att åka till min faster i Karlskrona under natten istället. Vilket var en hit. Efter 9 timmar i ett svalt hus så var jag laddad igen. Åkte dom 8 milen tillbaka till Kalmar. Träffade Dotter och X och såg oss ta 3 välförtjänta poäng mot Kalmar på Guldfågeln Arena.

Att skriva ut denna i mina ögon, fina intervju har varit en märklig känsla. Har haft enormt mycket runt omkring mig sen den helgen. Den intervjun har legat där som något som skaver. Att få så mycket tid av en människa jag beundrar och sen inte få tummen ur och skriva ut den… vad fan är det? Fick till sist fart på mig själv. När texten växte fram njöt jag av Henriks ord. Men då den slutade väldigt abrupt så skrev jag till Henrik: "Bra intervju, men den är som en renovering av ett hus, listerna är inte på plats. Kan jag få ställa några frågor till?” Svaren nedan genomfördes på mail. Min tacksamhet ökade än mer för denna fina och generös människa. Nedan är del 2 av min intervju med Henrik Rydström, tränare i Kalmar FF.

Du sa något som jag hört flera tränare säga (Nanne) “finns eleven, finns läraren”. Upplever du att det är för få som ser sig som elever? — Nja, jag vet att jag använder citatet, men jag tycker det är aningen felaktigt. Jag tycker att man som lärare eller tränare också har ett ansvar att locka fram eleven, få eleven att vilja lära sig. Men visst, om eleven inte ens vill, då spelar det föga roll hur bra jag som lärare är. Det man kan diskutera är ju ansvaret hos spelaren eller eleven, att förstå att arbetet för att lära sig ligger hos individen.

Vad tycker du vi mest skulle behöva utveckla i Allsvenskan? — Att höja kravbilden på fotbollsspelarna. Att de har en arbetsdag från 8 till 16, där de förväntas studera och träna.

OM du fick välja en resurs i Kalmar, vad skulle det bli? Typ psykolog, analytiker, tränare för olika specialiteter typ frispark, inkast eller annat? — Jag väljer att tolka resurser som träningsfaciliteter. Att vi satsar ännu mer på antal planer och så vidare. Och också inlärningsmiljön, hur ser rummen ut vi har samlingar i? Hur kan man underlätta för spelare att lära sig?

Förstår att mycket av tränarskapet är här och nu. Men i drömmen, tror du att du skulle vara intresserad att testa dina idéer i större ligor om chansen kom? — Jag är dålig på att drömma, men visst vore det intressant att testa sina idéer i en annan kontext. Och också lära sig mer, att få nya perspektiv och få möjlighet att ifrågasätta det man redan vet.

OM den möjligheten kom, skulle ägarna spela någon roll då? — Den lyxen tror jag inte att man har råd till. Kanske om man heter Bielsa eller Guardiola.

Många stora tränare vill bara till klubbar med dom bästa spelarna. För mig skulle jag känna, vinna med ett "normalt" lag (Bodö Glimt) är en större merit. Vad tycker du? — Jo, jag är böjd att hålla med, men återigen, jag tror inte alltid att man har råd med lyxen att vara kräsen. Att få verka i en miljö som är stimulerande är nog det viktigaste.

Skulle du vilja bli förbundskapten om frågan kom? — Rent spontant, jag gillar ju vardagen, att kunna utveckla och påverka spelarna i träning. Som förbundskapten har du minimal tid med spelarna och får bara förvalta något som andra skapat.

Där var även extrafrågorna slut. Henrik sa sig vara nöjd. Jag är nöjd. Hoppas du som läser också blir det. Jag tror att Henrik Rydström kommer att vara en maktfaktor i svensk fotboll ett antal år framåt. STORT tack till Henrik Rydström, en otroligt intressant människa som dessutom är fotbollstränare.