Jag fick en ide i veckan om att höra av mig till Une (Jacob Une Larsson). I dagens kommunikationsklimat är det få saker som inte är möjliga. Jag skickade ett sms och frågade och jag kunde ringa honom och höra om hur läget är med honom i hans nya äventyr.

Han svarade samma dag att det var självklart och att vi skulle fixa det. Vi gjorde upp om att ringa lördag förmiddag. Une hade en match den 19 mars i grekiska nedflyttningsligan, samma dag som intervjun genomfördes. Han lät lika glad, ödmjuk och härlig att prata med som vanligt. Välkommen till 20 minuters snack med Une!

Hur är läget med dig? — Det är bara bra. Det är matchdag här nere. Vi spelar ikväll mot Lamia heter dom. Har vaknat till på tv, nyhetsmorgon och varit ute med hunden. Snart bär det iväg för att käka lunch med laget.

Vilken tid spelas matcherna i Grekland? Är det PL (Premier League), La Liga tid 21.00? — Nej, verkligen skönt att det inte är så sent. Vi spelar 19.30 här nere vilket borde vara 18.30 svensk tid.

Är det mycket solglasögon och keps på där nere? — Sen någon vecka tillbaka börjar det bli kepsläge. Jag måste i alla fall använda solskyddskräm för "snoken". Det är jag inte helt van med att behöva ha på mig. Men det är inget jag klagar på, det är jättehärligt med värmen.

Hur är stan du bor i? — Den är väldigt liten. Skiljer sig från Stockholm. Det finns allt som vi kan behöva. Allting är nära. Så vi kan gå till det mesta. Vår arena ligger väldigt nära utanför staden, så det är mysigt. Det är väldigt lugnt. Affärerna stänger också 15-18 varje dag som en form av siesta, det skiljer sig också från Stockholm. Sen är allt bommat på söndagar. Livet och rörelsen är väl på en lägre nivå än vad jag är van vid. Men vi gillar det. Behöver vi något, så finns det inom nära avstånd.

Är du känd i stan redan? — Ja, det märks att det är en väldigt fotbollsintresserad stad. Om jag går och handlar, ute med hunden eller bara promenerar så får jag många glad tillrop. Jag förstår bara mitt namn, men mycket glädje och kärlek får jag.

Du är väl van med mycket kärlek. Alla älskar dig! Une skrattar mycket på mina frågor innan han svarar. Just när det kommer till biten Une - supportrar - Djurgården så känns hans röst både stolt och lätt generad.

— Ja, jo. Det är något som jag är otroligt tacksam för. Sen är det så att inget kommer gratis, jag måste förtjäna kärleken också.

Vi har en kille på vårt forum som skriver om alla gamla spelare och utlånade. Om jag fattar det rätt så är du som startande, obesegrad i din matcher i Grekland. Kommentar? — Första matchen jag var med mot Olympiakos i cupen förlorade vi. Men, hm, ja just det. Jag hoppade in den matchen men med förlängning så spelade jag 65-70 minuter ändå. Men i ligan har vi gått rent. Tror vi släppt in ett mål på dom 5-6 matcherna jag spelat. Måste jag säga, bra facit så långt. I Grekland har dom en grundserie, play out och play in. Lagen i play out, där vi är med gör upp om vilka som ska åka ur serien. Vi ligger bra till där. Tar vi tre poäng ikväll så är vi klara att vara kvar till nästa säsong. Vi har innan dagens match 17 poäng ner till det laget som ligger på nedflyttningsplats.

Vilket språk kommuniceras det på i klubben? — Engelska för mig, tränaren kör med samma språk. Sen är grekiska, spanska och engelska inom laget. Jag kör med engelska och den lilla grekiskan jag lärt mig. Jag pluggar inte grekiska men funderar på det. Även om bokstäverna skrämmer lite. Jag landar nog i att jag lär mig språket men kanske inte att skriva.

Vad tycker du om ligan? Vad påminner och vad avviker från Sverige? — Det är väldigt annorlunda från Sverige vilket i sig är kul. Erfarenheterna byggs på från det annorlunda. Helt annat spel. Bygger mycket mer på det individuella. Inte så mycket taktiskt här. En sak jag tänkte på första träningarna, var att i Sverige är jag så skyddad av mina medspelare. Men här handlar det om dig. Samtidigt, en anledning till att dom tog in mig var att jag ska hjälpa till att styra upp försvarsspelet så det blir mer lagspel där. Jag försöker väl bidra med det jag lärt mig i Sverige. En annan skillnad, allt spel är på naturgräs.

Hur ställer ditt lag upp på planen då? — Vi spelar 4-3-2-1 när vi anfaller och 4-4-2 när vi försvarar. Det kan bero lite på hur matchen ser ut.

Hur är publiken? Une skrattar till.

— Dom är högljudda. Grekland ligger lite efter oss i att öppna upp efter pandemin men det är ett gäng medelålders män som låter mycket. Tror fram till för ett tag sen att bara 10% av kapaciteten av arenan fick komma in. Nu börjar det öppna upp. Engagerade och låter mycket kan jag väl säga. Låter fler än det faktiska antalet.

Hur är träningarna som en jämförelse då? — Vi tränar på större ytor. När vi tränade i Djurgården var alla bollinnehav träningar på små ytor. Här nere är det på större ytor. Mer individuellt. Känns som att vi inte kör lika hårt som i Sverige. Kan vara på grund av att jag kom ner från vår försäsong och dom är mitt i säsong. Men här och nu känns det som underhållsträning ungefär.

Har du testat fisket ännu? — Nej jag har inte fått tummen ur ännu. Det är några som fiskar och jagar som jag fått kontakt med. Men det vanligaste här är harpunfiske. Jag är landkrabba med spö. Det är något som definitivt ligger i att göra listan.

Vad tycker du och sambon om maten? Jag älskar grekisk mat.

— Den staden vi bor i så är det rätt få restauranger. Men jag gillar det. Det blir en och annan souvlaki då och då. Men det är en omställning från att laga mat i Sverige, fler råvaror som är annorlunda.

Är det något konkret du saknar från Sverige? — I dessa oroliga tider så är det klart att jag saknar att umgås och snacka med min familj. Det är väl människorna. Sen kan jag säga Bregott, bra mobiltäckning och annat världsligt, som svensk infrastruktur.

Har du kontakt med några spelare eller ledare i Djurgården på kontinuerlig basis? — Ja det har jag. Pratade med Wille Bäckström här för någon dag sen. Sen Elliot (Käck), vi hörs nästan dagligen. Några gånger med Kalle Holmberg och "Mange" Eriksson också. Försöker låta dom vara ifred, men jag håller mig uppdaterad. Jag har inte fått mitt CMore att fungera ännu. Discovery+ har jag fått igång men jag har missat allt i cupen. Oteknisk!

Ditt lån där, 1,5 år? Många som spekulerar på att du fått det för lång och trogen tjänst. Eventuell kommentar? Une skrattade gott och länge.

— Det kanske egentligen Bosse (Andersson) ska svara på, vad det gäller den biten. Men själva beslutet, låta mig bli utlånad, är möjligt att det var för lång och trogen tjänst. För min del, när det dök upp kände jag att det låg helt rätt i tiden. Jag kände att jag behövde någonting nytt. Allt jag byggt upp hemma ville jag inte skulle förstöras. Jag har bott i Stockholm hela mitt liv. Vilket jag älskar. Älskar mitt liv i Stockholm på alla sätt. Men för den långsiktiga hållbarheten, kände jag att det var viktigt att få prova något nytt som kändes rätt. Nya erfarenheter. Se saker som jag inte är van vid. Även hur tacksam jag kan vara över hur mitt liv ser ut i Stockholm.

Jag ställde en del frågor som Une inte hade eller kunde svaret på hur själva utlåningen och eventuella övergången till transfer är upplagd.

Vi säger så här då, oavsett allt, är ambitionen från din sida att avsluta karriären i Djurgården? — Ja det vill jag absolut. Det ligger där i bakhuvudet.

Jag läser på dom stora öppna forumen att om man undantar någon enstaka testballong från konsekventa gnälltyckare, så har du bara fått kärlek från supportrarna. Är det något du vill hälsa? — Jag var lite orolig innan. “Hur kommer det här tas emot?” Men när det kom ut, alla meddelanden och alla jag mötte var bara uppmuntrande och stöttande. För det är jag otroligt glad och tacksam, rörd.

Hur tror du det går imorgon för oss mot Malmö då? Malmö, Tele2, det brukar väl gå bra? Samtidigt, insatsen måste göras. Semifinal, nära att vinna cupen. Bara att köra.

När ni lirat klart i Grekland kommer du hem då? Une skrattade gott igen.

— Ja, vet fan inte när det slutar. Någon sa första maj, någon sa den 18 maj… men jag räknar med att det är slut i mitten på maj och då åker jag till Sverige. Otroligt förresten vilken trupp Bosse dragit ihop. Kul att sitta på avstånd, få en klocka, följa det och se ännu en klasspelare in.

Så var den frågestunden slut. Jacob Une Larsson, den spelare som jag upplever i modern tid varit både ikon och älskad. STORT tack till Une!