Kim Bergstrand är för mig en favoritperson. Jag anser att den största anledningen till det är att han har integritet. Han vägrar spela spelet även om hela havet stormar. Han följer sin egen, förmodligen sin familjs inre kompass om vad som är okej och inte. För mig är hans kompass oklanderlig. Ibland, känner jag som supporter till Kim, att det skulle vara skönt om han spelade spelet för att få ett avbrott på dom angrepp han ständigt och jämnt blir utsatt för. Trots det fortsätter han stå stadigt i den storm som det ofta innebär att träna ett lag i Allsvenskan i synnerhet och ett lag som vårat, Djurgårdens IF. Kommer ihåg 2016 när Pelle Olsson var på väg att få sparken. En journalist försökte då få Pelle att öppna upp sig med "hur han kände sig". Pelle hade integritet och svarade ”jag berättar hur jag känner mig för min familj eller nära vänner, det du kan få reda på är hur jag ser på mitt arbete som tränare i Djurgården”. Förmodligen har både Kim och Pelle någon gång öppnat upp sig och sen fått det slaskat i ansiktet. Jag beundrar offentliga människor som i storm fortfarande kan stå upp både för sig själva och det dom tror på.

Kim var sjuk i en riktig mansförkylning första gången vi skulle ses. Mäns förkylning är som alla vet, tufft. Han skrev då ”jag har lovat dig en intervju innan december är slut, jag hör av mig”. Återigen kom han till min arbetsplats. Det får mig att känna mig så privilegierad. Vi äter lunch ihop, avslutar med kaffe som jag tyvärr till min sorg hade misslyckats att hålla varmt. Kim vill inte att jag sticker ner och hämtar nytt, varmt kaffe. När vi pratat färdigt och jag ska följa Kim ner till vår ingång/reception, så kommer en av mitt jobbs medlemmar in i hissen. Han tittar på Kim, sträcker fram en knuten näve, säger ”Keep up the good work”. Kim ler och säger ”Vi kämpar på” när nävarna möttes. Jag blev varm inuti mig, för den rena och nakna uppskattningen från vår kund till en av våra huvudtränare. När jag kramade Kim adjö tänkte jag att förmodligen är det alla dom där mötena som gör att dessa vardagshjältar orkar med all mer eller mindre kritik dom ständigt får.

2023 var för mig, med facit i hand, ett illusionistiskt år. När jag tittade på vår trupp inför säsongen kändes det verkligen som en guldtrupp. Det var naturligtvis, i mina tankar, en självklarhet att alla spelare skulle prestera som 2022. Den enda spelaren som hade en stadig startplats och försvunnit var Hjalmar Ekdal. Ja, det tappet var stort, men i min vision inte oöverkomligt. Då tänkte jag aldrig på Emmanuel Banda, Kalle Holmberg och Aleksandr Vasyutin. Lägger jag då till det onämnbara namnet som stod på tur för genombrott, vad många av dessa spelare betydde för gruppen och sammanhållningen, var ingreppet större än vad jag trodde eller tänkte.

Jag är en generös person. Jag borde av den anledningen kunna glädjas att våra många kritiker inom supporterrörelsen äntligen fick lite medgång i sin kritik. Men där är jag en liten människa som inte unnar dom det. Jag har gjort samma upptäckt som jag gjort många gånger förr, om kritiken är respektfull, att kritikern visar med sin svada att den faktiskt är supporter, har jag inga problem med den. Kritik i form av "vatten-urholkar-en-sten”, eller ”glaset är ännu inte uppfunnet”, är det på en nivå där jag tappar det helt. Förr kunde jag försöka mig på att ta mig ner till dom mörka katakomberna, men jag har insett, att man kan aldrig vinna eller ens få någon form av konsensus på den typen av debattörers hemmaplan.

Sista gången vi kom före gnaget i Allsvenskan innan Kim och "Tolle" (Thomas Lagerlöf) kom, var 2010. Det året vann Malmö. Tvåa det året kom Helsingborg. 2023 kämpade dom för att hänga kvar i Superettan. Trea det året kom Örebro. 2023 kämpade dom för att hänga kvar i Superettan. Femma det året kom Trelleborg. Dom behövde inte kämpa lika mycket för att hänga kvar i Superettan men var aldrig nära att gå upp i Allsvenskan heller. Av dom uppräknade lagen passerade vi Helsingborg i år i maratontabellen. Att göra en jämförelse med dom känns därför relevant. Under 2000-talet har dom i början haft ungefär samma förutsättningar som oss, men inte förvaltat det lika bra. Sen KoT (Kim Bergstrand & Thomas Lagerlöf) blev tränare hos oss har vi varit bäst i stan fyra gånger av fem. Vi har haft gnaget efter oss fyra gånger av fem. Vet att dessa fakta är för dom redan frälsta, men vill ändå sätta dom på pränt.

2021-2022 var Liverpool laget att slå. Dom vann allt. 2022-2023 inte lika mycket. Har Jürgen Klopp kört fast? Blivit lättläst? Mätta spelare? Dom har chefsscout. Dom har dataanalytiker. Chelsea har dom senaste fem åren köpt upp spelare i miljardklassen. De har köpt världens bästa tränare på cv eller dom mest lovande. Dom har chefsscout. Dom har dataanalytiker. Om jag lägger till en av modern fotbolls största giganter Manchester United, blir det väldigt tydligt att bara för att man har och satsar av bara fan, är inte framgång en självklarhet. Jag vet att dessa fakta också är för dom som inte tror på lätta lösningar, men återigen kanske någon med skygglappar kan ta in komplexiteten för att lyckas i elitsammanhang.

Jag och Kim hade vårt samtal i vårt största konferensrum. Det var ganska kallt där, men Kim som bor i en sekelskiftsvilla privat hade inga problem med temperaturen. Välkommen till ett långt och ganska ostrukturerat samtal med Kim Bergstrand.

Vad har blivit analysen för 2023? – Det har varit ett motigt år. Det mesta som kunde gå emot oss, har också gjort det. Det började med fortsättningen på Europaspelet som började i mars där Rasmus (Schüller) var avstängd på bortamatchen. "Mackan" (Marcus Danielson) blir utvisad i returen. Därmed blev han avstängd i vår första match i nästa Europaspel. JWZs (Jacob Widell Zetterström) skada tidigt på säsongen. Oliver (Berg) som kände att han inte ville vara kvar, som också lades i den högen av saker som inte blev som vi önskade. Det fortsatte egentligen hela säsongen. När vi äntligen fick ordentlig träff igen på det mesta drabbades vi av magsjuka på några bärande spelare i truppen, vilket några faktiskt har men av fortfarande. Sammantaget, mycket som gick emot tycker jag. Sånt som är svårt att kontrollera. Vill inte skylla på något egentligen, men detta är mer av det du frågade efter.

Jag vet, det här är fakta. Vad hade ni, utifrån analysen, kunnat gjort annorlunda? – Men det är säkert hundra grejer. Det stora, som jag tror vi verkligen kunde och borde gjort annorlunda, var att vi borde varit på gruppen tidigare. Var många som "bara” väntade på Europa. När vi spelade halvknackigt och adresserade det så var svaret: "Vi kommer att prestera när dom viktiga matcherna kommer”. Det tog en stund efter dom matcherna innan vi kom upp i ordentlig nivå igen. Var på senvåren som vi verkligen började få medstuds i verksamheten igen. Vi hade behövt vara tydligare under vintern med att det här inte håller. Med facit som vi kanske alla lite duckade för var att vi var lite "fat and happy" för det var något större som kom där borta. När vi sen kom igång mer slog vi Häcken hemma, Malmö hemma, hade flera matcher i rad där ett tag. Efter matchen mot Göteborg blev det återigen störningar som påverkade hela truppen stort. Vi lappade och lagade ihop det bra ändå. Gruppen satte ner foten. Vi åkte ner till Malmö och kämpade, spelade till oss en rättvis poäng. Sen kom magsjukan. Vissa laguttagningar kunde vi absolut gjort bättre. Ligga på bättre när träningarna inte riktigt ser ut som vi vill. Så fort vi känner att det inte är spets i träningsverksamheten, inte dåligt, men saknar det där sista, måste vi slå ner på det direkt.

När klubben gick in i 2023, kändes vi som nöjda. – Som jag sagt många gånger. Kvalitet vet man aldrig förrän det testats. Men vi tappade många i gruppen som tidigare kanske inte varit startspelare men som varit ett stabilt fundament i klubben. Det där är ofta underskattat. Spelare som sliter för att få sin plats i startelvan men om dom inte får det fullt ut, så accepterar dom det och stöttar dom som spelar. Det tillsammans med dom förväntningar som byggts upp under uppehållet där vi lätt skulle gå vidare mot Lech Poznan och ändå lättare sen på sommaren, varnade jag för reda på första sponsorträffen.

Samtidigt, hade Joel (Asoro) och Victor (Edvardsen) satt sina chanser mot Poznan borta, hade vi förmodligen gått vidare. – Ja, det kanske är så. Men största oket var helt klart förväntningarna. Färgade alla som är med i den dagliga verksamheten, supportrarna och media. Den träff vi fick på i stort sett allt vi gjorde 2022 lyckades vi inte leva upp till 2023. Utöver det har vi inte hittat rätt med vilken som ska göra våra mål. Vår bästa målskytt är mittback. Han är också vår särklass bästa avslutare. Det är bra att vi har honom men vi behöver få fram fler. Vi kunde gjort mycket annorlunda. Men analysen landar ändå i att vi fick ut mycket av oss själva till slut. Vi trillade inte ihop, trots mycket emot. Vi slöt oss samman. Hade vi inte åkt på den där magsjukan tror jag det kunde blivit riktigt jävla bra. Vi orkade inte riktigt fullt ut efter den smällen också. När vi inte lyckades vinna mot Sirius gick väl luften ut för sista gången den säsongen. Det ger mig stolthet att vi inte föll ihop som Malmö året innan eller som Aik och Göteborg gjorde i år. Vi har inget bra år, nästan inte på något sätt, ändå klarar vi av att hålla flaggan hyggligt högt.

Ja, det är det jag också tycker. När inte räkmackan ligger där och väntar på att bli konsumerad, då, att kriga på, det visar på karaktär som jag tycker vi ska ha beröm för. – Grunderna håller ihop. Bygget rasar inte. Men vi springer för lite, eller för lite snabba meter, bland dom minsta i serien. Har inte tillräcklig snabbhet. Där behöver vi absolut förbättra oss. Vi behöver bli bättre med bollen.

Finns det något i vårt spelsätt som gör att spelarna blir stationära? – Nej, inte som vi ser det. Springa är basen i dagens fotboll. Vi ligger i botten av Allsvenskan. Sen har vi många som springer hyfsat smart som kompenserar för bristande meter, men det täcker inte fullt ut. Kanske inte egentligen så många fler meter men vi behöver springa fler snabba meter.

Den enda nian som producerat sen ni kom är Buya (Mohamed Buya Turay), men vi var inte nöjda med honom enligt forumsanningen? – Har man en anfallare som gör 15 mål. Dessutom sprider ut dom målen på 15 olika matcher, då är man som tränare nöjd. Du menar att det har ryktats om att vi inte ville behålla honom. Det är inte sant. Men i den verklighet som vi var i var möjligheten att köpa loss honom låg. Han skulle kostat pengar, som om vi jämför Colak/Malmö, inte ens Malmö hade varit villiga att betala. Det var inte möjligt, helt enkelt. Det är möjligt att jag och Tolle ibland är korkade, men så jävla korkade att vi inte skulle vilja behålla en spelare som gör 15 mål i 15 olika matcher, så korkade är vi inte. Sen, i träningsmiljön och omklädningsrummet, var Buya kanon. Det han "kostade" i extraarbete totalt i föreningen det året var han värd. Det tyckte alla.

Vad ville vi med värvningen av Oliver Berg? – Få en fantastisk bra fotbollsspelare. Han skulle spela som tia ensam eller som indragen tia.

Vad skulle han ge oss som vi saknat innan? – Bollskicklighet. Passningsskicklighet. Skottsskicklighet. Fasta situationer. Allt som hade med vårt anfallsspel att göra. En av dom bästa spelare jag tränat i mitt liv.

Var förväntningarna för stora på honom kontra vad han fick ut? – Det vet vi inte, för det kom inte till någon form av spelmässigt avslut. Vi har tron att fler bättre spelare på plan ger ett bättre resultat. Vilket gjorde att vi valde att köra honom som en falsk nia. När Lucas (Bergvall) och Oliver spelade ihop funkade det bra. Vi förlorade inte en match med dom två. Trots att han inte öste in mål. Men vi är övertygade om att den biten också hade kommit över tid. Vi tyckte Oliver var en jättebra värvning. Vi tror det hade blivit succé om han fått tid att fullt ut acklimatisera sig. Hans bästa match var Luzern borta.

Jag tyckte Luzern var betydligt bättre än Rijeka och Sepsi från förra året. – Vi gjorde en för dålig hemmamatch, eller som du säger, dom gjorde en bra bortamatch, som vi inte riktigt matchade.

Det finns många som skriver om Djurgården som tycker att vår spelidé kört fast. Vad tänker du om det? – Vad menas med det?

Som jag läser är vi stationära. Står stilla i våra positioner. Bollen rullas långsamt från en sida till den andra och "ingenting" händer. – Jag kan väl hålla med om att vi inte var tillräckligt skickliga, av olika anledningar. När vi inte är bra, förstår jag vad frågan och dom som tycker menar. Vi behöver använda mitten på planen mycket mer än vad vi gör då. Det är inte det att vi inte vill det, utan dom dagarna klarade vi inte av det. Jag håller också med om att vi skulle kunnat spela mer varierat under perioder, men vi var inte bättre än så när det blev stillastående. Vi fick lägga mycket energi på att överleva och försvara oss. Basala grejer egentligen. Det finns saker att förändra och framförallt förbättra.

Har ni det i er? Kim svarade med ett stenansikte

– Nej.

Jag satt stilla en stund, var säker på att han skämtade men uttrycket förändrades inte. Jag väntade ändå på en fortsättning.

– Vi tycker vi absolut att vi har det i oss, om vi tittar på när vi spelar bra. Vi tycker spelarna har det i sig när dom är i form. Vi måste använda alla kvalitéer som behövs på bästa sätt, då tror vi att vi tillsammans kommer att lyckas med det. Klart vi måste utveckla saker hela tiden. Utveckling går ofta i vågor. Sen det där med att vara lättlästa. Vilket lag är det inte? Inom sin liga, kan jag garantera runt om i världen där det är proffs som spelar, finns det inte en enda klubb som inte vet hur sina kommande motståndare ställer upp och vill spela. Om vi tittar på Malmö vet alla att dom anfaller till 95% på vänsterkanten. Dom vann Allsvenskan i alla fall. Det gäller att ha en tydlig grund men utifrån den grunden ska spelarna sen använda sin spets och kompetens att göra det som motståndaren inte kan försvara emot. Där kommer självklart individuell skicklighet. Kemi mellan dom som spelar. Du kunde se det i år, till exempel mellan Elias (Andersson) och "Gurra" (Gustav Wikheim). Men vi har inte varit tillräckligt skickliga för att äga centralt i planen. Samtidigt försvann vår bästa spelare.

Vad var den stora anledningen till att han lämnade då? – Han kände sig väldigt obekväm med det som hände efter Göteborg. Kände inte att han ville fortsätta hos oss. Tappade glädjen till spelet och klubben. Alla våra spelare har svårt för den typen av konfrontationer. Vill hävda att det påverkar den totala verksamheten också. Alla spelare vet vad som händer om vi inte vinner/presterar.

Var det en anledning också till steg tillbaka? – Jag säger bara att allt hör ihop. Våra spelare får ord som "fan ni vill inget" på sociala medier. Är det någon som tror att våra spelare vill bli förnedrade på samma medier då? Rädsla brukar vara en dålig grund för att gå ut och spela fotboll. Vi kunde lyckats bättre. Men det är inte så att Göteborg kommer där dom kom för att dom kört fast, dom byter tränare flera gånger per år, det borde betyda att det inte är att dom kört fast.

Nej, det är väl vad jag skrev igår på forum. Aik betalar fortfarande för att dom sparkade Andreas Alm, samma svit som er förutom att vinna. Men dessutom gick Aik "all in" på att vinna, och värvade då också spelare som Sebastian Larsson. Samma när MP (Magnus Pehrsson) fick sparken från Malmö, när MP jobbade, skulle Malmö ha fem juniorer i truppen. Ut med MP, in med Uwe Rösler, köpte fem nya spelare av högsta nationella klass. Inga bestämmelser om fem juniorer längre Inte samma förutsättningar då va? – Men det är så det är. Kolla på Aik i somras. Dom måste ha lagt i stort sett hela 2024 värvningsbudget på det fönstret. Men för att återgå till oss, ja, vi kan se statiska ut, men det som lyser igenom när vi inte lyckas är vår brist på skicklighet. Förra året föll mycket på plats. Vad är hönan? Ägget? Vi har tagit ledningen i alldeles för få matcher också. Vi måste bli bättre på det mesta om vi ska slåss om SM-guldet, helt klart.

Grundspelet är det som håller oss uppe, men inte så roligt om det är standard, för er heller tänker jag? – Nej, självklart inte. Men vi får laga efter läge också. Vi vill kunna anfalla högt och lågt. Stå på motståndaren. Vara mer dynamiska i hela spelet.

Du har använt spelskickliga flera gånger. Betyder det att vi behandlar bollen med för många träffar varje gång vi har den? – Det gäller att kunna slå ut spelare där vi möter dom. Att kunna hålla i bollen. Ha en trygghet i det. Det handlar om teknik och spelförståelse. Vi som lag har haft svårt att leverera enligt den kravbilden.

Vill fråga om Piotr (Johansson). Jag tycker aldrig att han får bollen när han ska ha den på sin kant medan både Elias och Samuel (Dahl) nästan alltid får den i rätt läge. Fel på Piotr eller den som ska spela till honom? – Det är en kombo av Piotrs inläggsteknik på ett allmänt plan men även hans första träff på bollen framförallt. Dessutom har den mittfältaren som ska hjälpa Piotr med uppspelspunkter ofta sjunkit för djupt in i straffområdet. Dom har inte lyckats få till det där som på andra kanten. Inte funnit kemin. Jag tror du har rätt så långt att om dom funnit samma samhörighet på sin sida som dom på vänster funnit, hade det sett bättre ut. Det kan bli så att vi kommer skräddarsy en ny roll åt Piotr nästa år. Får se hur truppen ser ut när det blir dags att börja planera för nästa säsong.

Då samtalet var långt och min data två gånger under denna säsong plötsligt själv skapat en situation där det jag skrivit raderats, valde jag att dela upp intervjun i två delar. Detta var första delen. Andra delen kommer inom kort.