Linus Tagesson har, sen första gången jag såg honom i match, varit en favorit för mig. En spelare som jag upplever inte fått så mycket "gratis". Sliter på. Kämpar. Sitter inte och väntar på att bli serverad utan vill få sina belöningar på egen kraft. Jag har alltid sympatiserat med den typen av spelare. Spelare som trots ungdom visar en mental mognad och tittar sig i spegeln och vet precis vad han är. När Linus fortfarande var en del av Djurgården frågade jag ofta Kim Bergstrand om Linus. Bilden jag fick var den som jag själv såg, Linus vilja och förmåga att stå med bägge fötterna på jorden, tror jag kommer att ge honom en bra karriär. Han fångar möjligheterna. Utlånad till Täby, där han är en av dom bärande spelarna som gör att dom hänger kvar i division ett det året. Nu under 2023, helt ordinarie i ett Örgryte som krigade sig kvar i Superettan efter kval. Linus är en sån typ av spelare jag hoppas att en dag få se i Djurgården igen.

Det där med att bli utlånad när en spelare har kontrakt med en storklubb verkar vara väldigt olika från person till person. Linus valde det, vilket jag tror efter många timmars samtal med folk som har sporten jag älskar, fotboll, som sitt levebröd. Sebastian Nanasi som var dominant i Allsvenskan 2023. Han var utlånad till Varberg under Jocke Persson 2020, där han gick från faciliteter och liknande upplägg i toppklass till en helt annan nivå. Debuterade 2021 i Malmö, tog aldrig riktigt någon plats. Valde att bli utlånad till Kalmar 2022, vilket säkert var grunden till den succén vi såg 2023. Exemplet är för att visa på att väldigt många spelare inte slår direkt i sin hemmamiljö men fångar dom sina möjligheter kan karriären bli riktigt bra. Det upplever jag att Linus gör. Han fångar stunden och är för mig ett exempel på att om "livet ger dig citroner, kan du använda dom till att göra lemonad". För om jag dessutom räknar upp stora skador och även de lite mindre som gjort att Linus haft svårt att få kontinuitet, kämpar han på föredömligt.

Välkommen till cirka femtio minuters samtal med Linus Tagesson, först ut som vanligt en faktaruta.

Namn: Linus Bernt Jan Tagesson Född: 11 februari 2002 (21 år) Civilstånd: Flickvän Fordon: I Göteborg blir det kommunalt, här hemma får jag låna farsans bil. När det är val i Sverige, röstar du då?: Ja, det gör jag och jag röstade senast.

---

Hur gammal var du när du började spela fotboll? – Oj, det kommer jag fan inte ihåg. När brukar man börja spela? Det var en knatteskola i IFK Österåker det började. Jag tror att jag var 6 år då.

Var fotboll sen och uppåt i åldrarna den idrotten du höll på med, eller var det fler? – Jag har hållit på med flera olika idrotter. Innebandy spelade jag samtidigt som fotbollen. Jag höll på med friidrott. Jag spelade basket en period också. Men dom tog slut rätt snabbt då jag la allt mitt intresse på fotbollen.

Friidrott brukar ge bra grund, vad tränade du där? – Eftersom jag var så ung var det många olika grenar. Jag sprang 60 meter. Tränade höjdhopp. Men även längdhopp höll jag på med.

Hur länge stannade du i Österåker? – Jag var där och tog mig upp i deras A-lag som då spelade i division tre. Spelade i A-laget i sex månader. Sen gick jag till Djurgården när jag var 16 år tror jag.

Var det en värvning eller var det du som ville gå till oss? – Pappa är bra kompis med Matte Jansson. Han hjälpte oss med biljetter på den tiden så jag kunde se Djurgården på plats. Han låg på mig och pappa att jag skulle komma till Djurgården och spela där istället. Jag fick inte spela så mycket i A-laget. Vi åkte ner i division fyra då, och då kände jag att tiden var inne för en flytt. Då kom jag med i gruppen P17. Ingen ren värvning, mer en blandning av olika saker.

Var det ett stort steg att gå från Österåker till Djurgården? – Det var ett jättestort steg för mig. Jag hade det ganska tufft första sex månaderna i Djurgården. Jag kom till P17 men fick ofta vara med i P16 också. Jag matchade mest i början med P16. Det var riktigt tufft vad det gällde det taktiska. Jag hade ofta ingen aning vad dom snackade om. Många begrepp som jag aldrig hade hört innan. Första tiden handlade mycket om att lära mig "språket". I kombination med det skulle jag prestera. Första tiden gav mig mycket bänknötande i P17 då. Det som jag trodde på innan blev inte uppfyllt. Jag fick en längre startsträcka än vad jag tänkt.

Bodde du kvar i Österåker/Åkersberga då? Flyttade du in till Stockholm? – Jag bodde kvar här ute (Linus var i sitt föräldrahem under intervjun). Det gjorde jag hela tiden utom sista året med A-lagskontrakt, då fick jag en lägenhet på Gärdet. Mycket resor. Många timmar på kommunala färdmedel under den tiden.

Tuff tid. Enkel resa 75-90 minuter? – Ja, precis. Jag hade min skola på söder och efter träningarna fick jag alltid skjuts hem.

Du fick kriga mycket där också? Verkar vara få räkmackor för dig? – Det har blivit mycket kommunalt åkande i livet, så är det. Men mamma och pappa har skjutsat mig väldigt många gånger. Jag tror att dom flesta som bor här ute har samma erfarenhet som jag har, man vänjer sig att åka kommunalt helt enkelt. Jag fick skjuts hem från träningarna, det är jag väldigt tacksam för.

Början tuff. Hur lång tid tog det innan du tog plats på riktigt i P17? – Jag konkurrerade nog direkt. Men innan jag tog en ordinarie plats tog det en stund. Jag kom till Djurgården i december. Det var efter Gothia Cup som vi spelade sen på sommaren som jag blev helt ordinarie. Efter det har jag alltid spelat i tiden med ungdomslagen.

Det jag har sett med dig i Djurgården så spelar du höger eller mittback. Är det dom platser du haft i dina lag? – Spelat, som i match, har det mest varit högerback. Men i träningarna med A-laget i Djurgården spelade jag lite mittback också. Men jag ser mig som en ytterback.

Föräldrar är ofta otroligt viktiga i unga år. Vad har dina betytt för dig, i ditt fotbollsspelande? – Dom har verkligen betytt jättemycket. Dom körde alltid hem mig, men körde också ofta mig till träningarna. Jag kunde vara trött och grinig när jag kom hem efter mina dagar, det hade dom överseende med.

När jag pratade med Mattias Jonson sa han att det svåraste var att veta när man skulle vara den som pushar eller vara snäll. Hur var det med dina föräldrar? – En bra blandning skulle jag vilja säga. Pappa är den som är mest fotbollsintresserad. Dom stöttar båda två. Försöker få mig att fånga det positiva när jag känner mig lite låg.

Hur var det kamratliga i Djurgården? Du kom ensam från Österåker, hur funkade det? – Det var tufft de första gångerna. Jag kände absolut ingen av dom som idag är några av mina närmsta vänner. Vi var där av en anledning, vi ville spela fotboll. I det fann vi vår samhörighet. Jag tycker nog den delen gick ganska fort. Vi blev som ett gäng även utanför Djurgården.

Vad var den största skillnaden och likheten mellan Österåker och Djurgården? – Den största skillnaden var helt klart det taktiska. Jag fick sitta och plugga på begreppen för att kunna hänga med. Största likheten är väl att fotboll är fotboll överallt där det spelas. Skillnaderna var det som stack ut.

När du spelar, vill du sköta ditt? Vill du gärna styra och ställa, hjälpa andra? – Jag var kapten i P19. Svår fråga det där. Jag tycker att jag vill hjälpa och vara verbal ute på planen, men ibland i vissa matcher blir det att jag bara fokuserar på mig själv. Jag ser inte mig själv som en självklar ledare, men då och då finns det väl tendenser av en ledare i mig.

Första gången jag såg dig i en match var en träningsmatch mot Vasalund, där du spelade mittback med Hjalmar (Ekdal) bredvid dig. Han får ofta beröm för sin verbalitet. Vad betyder det för dig som medspelare? – På ett generellt plan är det otroligt skönt att ha en verbal person bredvid dig. Hans rutin och erfarenhet, så det är klart att för mig är det mer bekvämt att ha en sån spelare bredvid sig. I det läget hade det varit jobbigare för mig om jag var den med mest erfarenhet.

Vad är det konkret du får hjälp med i dom lägena? – Jag får hjälp under matcherna i olika situationer med positionering och när jag ska attackera eller falla. I mitt fall, som inte har spelat mittback så mycket, när situationen är klar kan dom komma fram till mig och säga hur dom tycker att jag ska agera om en sån situation kommer igen.

Du spelade med P19. Sen fick du börja träna med A-laget? – Jag tyckte både att det var roligt och häftigt där och då. Första tiden gjorde jag en träning i veckan. Över tid ökades det på till 2-3 träningar i veckan. Jag kom upp 2019 då vi sedermera vann SM-guld. Vi hade väldigt många bra fotbollsspelare då, som vanligt i Djurgården, men det året vann vi också. Roligt att vara med då.

Hur stort var det steget för dig kontra det du tog när du började träna med Djurgårdens P17? – Det var ett riktigt stort steg. Det tror jag att det alltid kommer att vara. Du måste bli bättre på precis allt. Allt du tränar på är på en högre och tuffare nivå.

När du blev uppkallad, fick du separata instruktioner då, eller var det bara in och köra? – Nej, inget separat. Bara in och köra. Visa att jag ville vara med. Någon gång kunde vi få instruktioner innan, om en övning skulle komma som jag inte varit med på tidigare.

Hur var återhämtningen då för dig då kontra det du var van med? – Allt var på en högre nivå. Jag var väldigt trött, både mentalt och fysiskt. Bara laddningen när jag skulle träna med dom var tuff. Sen det fysiska under träningen. Efter träningen var det också mycket tankar på hur jag klarat mig. Vad jag kunde utveckla. Det var en inkörningsperiod i början framförallt, tills jag kom in i det på riktigt.

Var det någon då i A-laget som tog dig under sina armar? – Jag fick hjälp av många i början. Den första tiden var jag ensam junior då. Det var Alexander Abrahamsson och Oscar Pettersson som var yngst då, men dom var mer på väg att ta sig in i laget.

Hur gick det till när du blev erbjuden ett A-lagskontrakt? – Jag började rotera A-lag och P19 då 2019, det var under hela hösten, och gjorde det bra. Efter säsongen hade jag ett samtal med KoT (Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf) där dom tyckte jag gjort det bra. Dom ville att jag skulle vara med från början nästa säsong som då var 2020. Min agent Marcus Allbäck och Bosse Andersson hade då en dialog som utmynnade i ett A-lagskontrakt.

Vad hände då för dig 2020? – Det var pandemiåret. Var bara träningar hela året för min del. Sen 2021 åkte jag på en skada som höll mig borta cirka sex månader. Kom åter från den skadan. Lyckades bra och fick spela en match mot Sollentuna i Svenska Cupen, eller jag har dålig koll på årtalen, men tror det var då. Vi var på ett försäsongsläger på Gran Canaria, efter det där jag presterade bra. När säsongen sen startade upp var jag för gammal för P19, och jag kände att jag behövde få matcher. Jag kände att jag inte kommer att få dom i Djurgården då konkurrensen var för hög. Då kom Täby med ett erbjudande och jag blev utlånad till dom.

När du blev A-lagsspelare, var allt med mat, sömn och återhämtning svårt då? – Jag fick ord på vägen både av fyskillarna och KoT att sömn och mat var väldigt viktigt, men jag upplevde den delen ganska lätt då jag redan innan varit noggrann med det.

När Melker (Jonsson) fick kontrakt sa tränarna till honom att lägga tid i gymmet. Fick du några sådana råd i början? – Nä men Melker är tunn, klart att han fick det rådet. Jag har väl haft bra fysik från början, Nej inga sådana råd. Däremot ville dom att jag skulle ta hand om kroppen bättre och förbereda mig för träningarna inne i gymmet. Det är en sak som ökat i vikt mer och mer, förberedelser inför träningen.

Fick du någon hjälp av Djurgården när det gällde mat? – Jag fick väl allmänna råd. Jag skulle äta mycket kolhydrater och proteiner. Mängden var viktig, men jag hade som sagt inga problem med det då jag höll på med det över tid.

Hur var mötet med den då nya Viktor (Helander)? – Han var verkligen jätteduktig. Alla i det gänget är verkligen bra.

Berättar dom för dig varför du gör vissa övningar och värdet av dom? – Ja, det gör dom. Sen kan det vara att jag själv vill bygga upp något mer, då tar dom fram ett program för det.

Okej, var är vi nu i tidscykeln? Lån till Täby. Räddade kvar dom i division ett. Sen då? – Jag hade gjort det rätt okej i Täby, både mål och assist. Satt på ett utgående kontrakt. Snackade då med min agent, att jag ville gå vidare och om jag kunde hitta något i Superettan som jag kände var lagom nivå då.

Det går många ord om KoT som bistra, kärva och hårda. Vad är din bild av dom som tränare och ledare? – Som fotbollstränare behöver man väl inte snacka om dom, där har dom bevisat sig. Dom var rätt bra att ta hand om mig som junior också. Men att dom är tuffa stämmer också.

Inom supporterrörelsen är en ständigt pågående diskussion om att unga spelare ska få minuter i slutet på matcherna. Vad känner du? – Jag tror att det är jätteviktigt alltså. Bara få 5-10 minuter i slutet på matchen och känna av allt som ingår i en match i Allsvenskan med tempo, publik och mina egna känslor. Jag tror det verkligen är betydelsefullt. Bara den korta stunden kan göra att jag är lite mer avslappnad till nästa match.

Ger ett sånt inhopp något mer? Typ att du orkar med träningen lättare? – Ja, absolut så. Jag får mersmak. Det skapar motivation och inspiration för att ta mig tillbaka dit igen.

Dags för Örgryte. Hur var det att byta stad, lag och medspelare? – Det var det största steget jag har tagit hittills. Klart det var tufft, men samtidigt var det nödvändigt. Jag var mentalt inställd på flytt, hade sista året i Djurgården haft en egen lägenhet, det flöt på bra tycker jag. I Örgryte kände jag bara Nicklas Bärkroth innan.

Skillnader och likheter Stockholm-Göteborg, Djurgården-Örgryte? – Djurgården är ett topplag i Allsvenskan. Örgryte ligger i Superettan, så det finns skillnader men dom är inte jättestora. Göteborg är en hyggligt stor stad också, det flöt på bra tycker jag.

Jag pratade med Kim om dig och då trodde han på en fin karriär för dig om du fick vara skadefri. Han hoppades också att du skulle välja en klubb med kultur. Då måste ÖIS vara en bra match? – Ja, så är det. ÖIS är en anrik förening med supportrar som vet om klubbens historia.

Hjälpte Marcus Allbäck dig då med tanke på att han är gammal ÖIS hjälte? – Han hjälpte mig jättemycket förutom den rena agent delen med kontraktet. Han hjälpte mig med boende, med att komma in i klubben på alla sätt då han verkligen vet hur saker och ting fungerar där.

Var det Marcus som tog kontakt med ÖIS eller ÖIS med Marcus angående att du skulle spela med dom ÖIS? – Jag tror det var "Mackan" som tog kontakt med ÖIS, men vet inte säkert.

Vad har du fått för recensioner om din säsong? Framtiden? – Folk runt omkring klubben har väl tyckt att jag gjort en bra säsong. Det har känts bra för mig också. Men när laget inte får till det är det svårt att glädjas i stunden. Men nu efter säsongen där det kommer samstämmigt från spelare, ledare och supportrar, då blir jag glad. Det är mycket som kommer hända nu i ÖIS i vinter. Vi ska få en sportchef, och sen ska det komma en ny tränare också. Jag har ett år kvar på mitt kontrakt. Jag trivs bra i en fin klubb.

Drömmar om framtiden? – Det vore riktigt häftigt att ta upp ÖIS i Allsvenskan. Jag gillar inte egentligen att prata om framtiden, men någonstans finns det en dröm att få komma hem och spela för Djurgården igen. En annan dröm är att få testa mig i Norge eller Danmark.

Har du semester nu? – Ja, kom hem till Stockholm några dagar efter att vi vunnit kvalet. Nu har jag semester hela december, det ska bli riktigt skönt.

Du var med i Täby. Men nu i år i ÖIS, hur kämpigt var det att spela med den pressen av ständiga finaler en hel säsong? – Det är helt klart tufft. Men framförallt när man lyckas hänga kvar så växer jag av det som spelare och människa också. Jag skaffar mig bra erfarenheter av att spela sådana här psykiskt påfrestande matcher hela tiden. Det är inte så att jag ska jag kalla det kul, att spela dom matcherna för stunden, men när vi löst det känns det väldigt skönt. Örgryte är en nivå upp från Täby. Örgryte är en klassisk förening med många supportrar, skillnaden är påtaglig. Bra erfarenhet som jag lär mig att hantera, men i förlängningen är det inte bara sådana här matcher jag vill spela. Nu har jag gjort det under två år. Hoppas nästa säsong ger något annat.

Jag trodde på er i år. På pappret, en bra tränare, bra lån och en spännande trupp. Vad hände? – Du är en av många som trodde på oss innan säsongen. Försäsongen var hyfsad vilket säkert spädde på den tesen. Vi fick inte ihop det sen när den riktiga säsongen satte igång. Var många inom laget också som kände, ”vi är bättre än så här”. Vi ska inte vara längst ner i tabellen och slåss.

Har du någon förklaring på vad det är som händer när det blir så? – Det finns säkert väldigt många förklaringar. Svårt att säga till exempel "det studsade inte rätt för oss" under en hel säsong. Vi fick "stolpe ut" flera matcher. Släppte in mycket mål. För enkla som självklart påverkade självförtroendet. Vi gjorde för få mål framåt. Vi fick kämpa som fan för att göra mål men en felstuds senare kunde vi släppa in mål. En stentuff säsong som ändå fick ett lyckligt slut. Har nog inga fler ord för det.

Jag har sett dig i 2-3 matcher. Många, kanske alla sammandrag, tycker jag att du har varit jättebra. – Tack så mycket. För min personliga del har det känts rätt bra under säsongen, men att fånga det när laget inte går bra är svårt.

Jag tror att det som "inte dödar dig, stärker dig" och jag tror att du kommer att ha stor nytta av dom här säsongerna i din fortsatta karriär. – Det tror jag också. Jag har fått värdefull erfarenhet hur det känns att spela den här typen av matcher där den mentala pressen är stenhård. Känslan när vi väl klarat det, efter långvarig press är otroligt förlösande. I år var vi i stort sett uträknade med två omgångar kvar, men vi lyckades lösa det och det stärker gruppen väldigt mycket.

Idag, eller i det vardagliga, har du någon kontakt med Djurgården då? – Jag brukar smsa med Kalle (Barrling) som är naprapat i Djurgården. En person som jag vet jag kan vända mig till, och en person som jag kom nära under mina skador när jag spelade i Djurgården. Bosse kan höra av sig efter någon match

Har någon av dom samtalen från Bosse handlat om framtiden? – Nej, nej, nej. Där är vi inte än. Det är på nivån att jag gjort en bra match och han gratulerar till den prestationen.

Följer du Djurgården i Allsvenskan? Vad tycker du om vår säsong? – Ja, det gör jag. Jag tror att jag är som alla andra fotbollsintresserade i Sverige, jag trodde på mer. Med tanke på 2022 och det transferfönster Djurgården gjorde. Men att komma fyra är inte dåligt. Jag tänker väl, att en dålig säsong i Djurgården nu, då kommer dom fyra. För inte alls så länge sen var det inte så höga placeringar en dålig säsong.

Har du sett någon anledning till varför det har varit trögare i år? – Jag är inte så analytisk. När jag kollar på Djurgården ser jag på fotbollen. Har inte tänkt på vad som gått fel eller saknats.

Om sex månader får klubbar ta kontakt med dig. Men vad jag hör känns en fortsättning i ÖIS klart realistisk? – Ja, det skulle jag absolut säga. Trivs i klubben och i staden. Jag utvecklas. När det finns med utveckling, speltid och att jag gör det bra, absolut.

Det finns då och då supportrar som frågar om dig och din karriär, vill du hälsa något? – Det är verkligen jättekul att folk undrar och bryr sig. Men det är väl därför det heter Djurgårdsfamiljen. En fin gemenskap.

Det var sista frågan till Linus. En fin pojke som jag unnar det bästa. Vill verkligen få tillbaka honom till Djurgården när stjärnorna står rätt. Under tiden fortsätter Linus att utvecklas på Sveriges baksida, och med det önskar jag honom ett stort lycka till!