Vilken fantastisk fest vi alla har att se fram emot
“ Det gör ont i ögonen och titta på”
Ovan är ett citat från en forumvän under och efter matchen mot Halmstad. Jag kände verkligen så också. Jag brukar försöka hitta positiva saker från det jag upplever. I söndags var det svårt för mig.
Men, jag tar ändå dom bitarna först. Sen jag blev morfar och min dotter blivit mamma har jag inte gått på hemmamatcherna. Bristen på min dotters sällskap plus trumman har tagit ifrån mig glädjen att gå. I söndags vann kärleken den inre tvekampen mot min olust. Då jag läste mycket kritik mot Sofia efteråt, delar jag inte den. Sofia var för första gången denna säsong i Allsvenskan, på Stockholmsarenan, enligt mig, riktigt bra. Ramsorna var ihärdiga, långa, uthålliga och höga. Bra där! I första halvlek var Filip (Manojlovic), Tokmac (N,guen) och Matias (Siltanen) dom som var godkända för mig. Resten underkända.
Tyvärr, men det är väl en konsekvens av Sofias val, är Slaktis helt dött
Det jag läste mig till under och efter matchen var Matias (Siltanen) en av dom som fick mycket kritik. Ska jag bara se till utfallet kan jag förstå det. Men, jag sätter det i min kontext. Matias försökte hela matchen göra sig spelbar, vara en avlastning för sina lagkamrater. Han löpte kopiöst för att uppfylla det. Som tack fick han ofta 2-3 meters lösa bredsidor till sig och blev då attackerad av 2-3 Halmstad Spelare som låg på rulle. Resultatet blev att han tappade bollen då och då. Men jag klandrar dom som satte honom i dom lägena. Kim (Bergstrand) sa ofta till mig “ du ska ge din lagkompis möjligheter inte svårigheter med dina aktioner”. Det tyckte jag våra spelare inte gjorde, med få undantag.
Det som störde mig allra mest var inställningen. Jag har sett betydligt sämre lag än Djurgården som haft en dålig dag på jobbet, när inget eller få saker som stämmer. Den typen av dagar är det inställningen till sitt jobb som avgör om man lämnar jobbet med godkänt eller inte. Det finns några saker i en fotbollsspelares arsenal som man inte får tumma på. Den dåliga dagen kan man med rätt inställning fortfarande springa, tackla och täcka ytor. Det gjorde inte spelarna i mitt lag i söndags. Mot ett lag som Halmstad, hemma, kräver dom flesta supportrar en bra offensiv. Så också jag. Men med ålder och större förståelse för det mänskliga inom allt yrkesutövande, har jag lärt mig acceptera dålig offensiv, men aldrig i helvete dålig defensiv.
Efter insatsen, eller möjligen bristen på insats mot Halmstad senast, hoppas jag samtliga inblandade tittat sig ordentligt i spegeln denna vecka och utifrån det spegeln visade, lova sig själv att aldrig mer ha så dålig inställning inför den publik som lägger ner betydande kapital, både ekonomiskt och emotionellt, varje år för att följa laget i våra hjärtan.
aik är aik. Det som är kaos som märks i alla andra klubbar, är vardag för packet. Sen deras senaste tränare anlänt har dom haft ett osannolikt facit på sina matcher, utan att någon form av statistik gjort gällande att dom förtjänat det. Det man ser för ögat gör det ännu mer oförtjänt. Den totala bristen på kärlek inför det vackra i spelet fotboll tycker jag varit synonymt för invånarna i Mordor sen otroligt många år tillbaka. Spela fotboll, alltså SPELA, det lyser med sin frånvaro.
Förr, när jag var yngre, var det mest den här hatkärleken till vår antagonist i sålna som kändes. Men sen gnaget anammade den anti-fotboll dom numera är kända för, är känslorna mer på riktigt. För mig dödar dom glädjen med att titta på spelet jag älskar. Även i matcher där jag inte har några sympatier orkar jag titta på, av ovanstående anledning. Mjällby förr eller Halmstad nu, klubbar med små resurser har jag en förståelse för att man behöver parkera bussen, grisa för att hänga kvar i Allsvenskan. Men ett storlag med alla dom resurser dom har och har haft, är på riktigt skämmigt för alla supportrar till det laget.
Jag, som ni vet som läser det jag skriver, känner inga gnagare jag tycker illa om. Tvärtom, flera av mina närmaste vänner håller på aik. Det gör det spelmässiga förfallet än värre för mig, mina trevliga vänner sympatiserar med DOM?????????????
Utöver ovanstående är skadedjuren från norr ett av två lag där jag inte har kontakt med någon representant. Ellos är den andra. Denna vecka blir det därför CM (Christer Mattiasson) ensam som får stå för det kloka i denna inför-artikel.
På grund av min dotters 30,e årsdag infaller idag, lördag, bad jag om hans tid på fredagen. Som vanligt biföll han min önskan och gav en öppet och långt samtal inför helgens derby
Tjenare CM. Din intervju efter matchen med Wille Bäckström sammanfattade många av dom känslor jag hade under och efter matchen.
Jag var, utan att komma ihåg exakt vad jag sa, upprörd. Känslan var så dålig. Jag tycker det var för dåligt att inte ge oss själva en bättre chans till att vinna. Men, det finns en motståndare också. Ibland gör dom det dom ska, bra. Vi kanske inte hade något vapen då vi saknade 2-3 procent här och där. Då är Allsvenskan för bra och jämn att vi inte vinner den typen av matcher. Det, att vi saknar lite på några händer gör mig kolossalt irriterad. Det var inte många hos oss som kom upp till läget “bra prestation”.
Hur har veckan varit efter det då?
Måndagen var en dag för reflektion. Vi var inte nöjda över vår prestation och jag hade inte klippt ut särskilt snälla sekvenser. Efter den genomgången gick dom som inte spelat mot Halmstad ut och gjorde en riktig bra träning med bra tryck på bitarna. Tisdag ledigt. Onsdag hade vi en två-timmars träning med fokus på defensiven. Mycket bra. På torsdagen hade vi en lika lång träning med fokus på offensiven. Kvaliteten på den träningen var inte riktigt lika bra, vad det gällde utförandet, men inställningen, som är det viktiga, var riktigt bra.
Truppen?
Inga förändringar av dom som är möjliga att ta ut. Men, idag är det fredag. Det kan hända något som förändrar förutsättningarna inför matchen på morgondagens träning. Inga sjukdomar. Vi har kunnat förbereda oss inför en härlig match med fantastisk inramning på bästa sätt.
Vad vill du säga om matchen mot Halmstad?
Som vi pratade om nyss, det är en match där vi inte är nöjda med. Vi vinner inte andrabollar. Vi tar inte dom meter som krävs. Vi låter Halmstad få spela matchen på det sättet dom vill. Om jag på det lägger att vi FICK 1-0 efter en målvaktstavla, behöver vi förvalta den ledningen på ett mycket bättre sätt. Skänka bort ett så enkelt mål som deras kvittering är. En lång kedja av misstag som jag tycker inte är godkänt.
Ja, jag håller med. Jag gav bara tre godkänt i första halvlek.
Jag vet inte numerären. Men sammantaget var det för svagt. När matchen blåstes av tycker jag Halmstad gjort sig förtjänta av sin poäng.
Hur reagerade gruppen på kritiken för insatsen?
När vi förlorar försöker vi finna det bra vi gjorde. I det här läget fanns det saker vi gjorde som borde ha räckt. När “Mike” (Mikael Anderson) tycker jag det är obegripligt att inte någon attackerar målet tillräckligt mycket. Det visade väl att ambitionen för dagen inte räckte till. Det är en detalj, men en detalj som avslöjar mycket. Samma sak när vi åker på en omställning mot oss. Vi måste ta oss på rätt sida och där då vila om vi kan och får. Det kravet måste vi kunna ställa på varandra. Där ligger min uppgift om jag tagit jobbet hem, jag måste säga till min lagkompis att han måste göra sitt jobb. På det planet måste vi som kollektiv ta ett större ansvar.
Den, inställningen till det defensiva jobbet var det som gjorde att mitt topplock gick där på läktaren.
Vi gjorde inte det fullt ut. Som jag sa i förra svaret, några missade procent gör stor skillnad på planen. En maxlöpning hem kan göra skillnad på insläppt mål eller knappt en chans mot oss. Det är sånt vi pratar om dagligen. Det vi fick emot oss i matchen mot Halmstad var samtliga sådant vi pratat om veckan innan. Vi hade alltså förberedelserna på plats. Allt som jag bockade av efter matchen kunde jag konstatera det. Inför, det vi trodde och tänkte kunde hända, skedde inga överraskningar under matchen.
Läste efteråt att ni, du och Jani (Honkavaara) fick kritik för hur det såg ut. En del av skulden var er. Jag delade inte den, då jag tycker spelarna har ett ansvar för vad som sker under matchen.
Jag håller inte riktigt med om den åsikten. Varje spelare är unik. Varje person har sitt sätt att ta till sig information. Det går inte och ha kollektivt den delen av förberedelser. Några vill lyssna på musik. Några ha tyst. Spelarna vill ha sin egentid innan en match ska spelas. Just laddningen, det måste dom kunna frammana av sig själva och deras egna ambitioner. Sen kan allt det på pappret perfekta resultera i en dålig dag, men att springa, det går alltid att göra, oavsett dag. Signalerna som det ger till övriga truppen när dom ser en lagkompis som har det jobbigt men ändå sliter, är ovärderliga.
Vi har pratat i tre säsonger nu. Du har alltid gett mig svar hur tuff frågan än har varit. En sak som diskuteras där jag läser är om Janis “Heavy Metal” fotboll är kompatibelt med din “ anpassa dig efter motståndaren”. Vill säga, jag delar inte den bilden på din fotboll. Såg ditt lag både i BP och Sirius som jag tycker motsäger den tesen.
Jag tycker den var tuff mot mig och det jag tycker mig stå för. Dom som sett mina lag som jag haft dom senaste tio åren borde ha noterat att jag haft en väldig tydlighet inom vissa saker som sker. Jag vill spela bollen framåt. Jag vill attackera dom ytor där mina spelare kan använda sin absoluta spets. Mitt defensiva tänk, där finns det alltid principer som jag aldrig har tummat på. Men om dom menar att vi försöker få våra motståndare i deras sämsta lägen och att vi försöker attackera där dom är sämst på att försvara, då stämmer det, men där vet jag ingen tränare som jobbar på något annat sätt. Ett exempel sen senast. Halmstad kör tre eller fembackslinje. Har dom då tre högerfotade spelare där, försöker vi styra dom mot vänster. Jag vet inte vad uttrycket HM fotboll betyder, men från första snacket med Jani har vi haft en samsyn på hur vi ska formera och spela vårat lag.
Jag tänker att i den miljö ni lever i så diskuteras allt, precis allt som ska göras. Det viktigaste är väl samsyn om principerna?
Jo, så är det. Om inte vår filosofi hade stämt mot varandra, hade vi inte jobbat ihop. Punkt. Han hade absolut inte velat haft mig som assisterande i det läget. Jag upplever att vi är väldigt nära varandra när det kommer till det. Det går till så att när huvudtränaren behöver en assisterande då funkar det som en anställningsintervju. Jag var, antar jag, en av många som Jani fick snacka med under det förloppet. När jag fick en ny assisterande i Sirius så valde jag den som funkade bäst både fotbollsmässigt och socialt med mig. Han var som hand i handske. När Jani valde mig var det väl samma känsla för honom.
Hur är din relation till våra supportrar?
Jag har inte känt någon med ren antipati än så länge. På Kaknäs träffar jag och pratar med många supportrar varje vecka. Jag tror den är rätt bra. Vi hade ett möte tidigt på säsongen med supportergrupper som även inkluderade spelarna. Supportrarna fick framföra det som dom tyckte var viktigt. Sen satt vi i grupper och diskuterade fram och tillbaka. Efter det hade vi en välfylld vår med matcher, så efter det har vi inte haft den typen av engagemang. Det är väl så familjer gör, inkluderar alla medlemmar? Jag vet att spelarna men även ledarna blev imponerade över hur mycket tid, kraft och pengar som läggs ner för att stötta oss från läktaren. Resultatet. Tifona och stödet uppskattas enormt mycket av laget. En av många härliga saker att verka i Djurgården. I Sirius försökte jag alltid gå ut när min del var klar och fånga upp stämningen. Få extra energi från läktaren. I Djurgården är det oftast lite mer runtomkring, då har jag inte alltid hunnit det.
Då har vi nått dit. Vad tror du om matchen på söndag?
Jag kan väl börja med det som vi pratat om redan länge och mycket, ska vi vinna fotbollsmatcher behöver vi vara så mycket bättre än vad vi var mot Halmstad. Spelar vi på det sättet, vinner vi inte. Den nivån duger inte där vi är. Sen vad det räcker till, det får visa sig. men vi ska kunna se tillbaka på vår prestation och känna, “jag gjorde allt jag kunde”. Vi ska maximera vår prestation och visa mod. Oavsett match gäller, göm dig inte.
Om man har ambition att vara på elitnivå måste dessa derbyn vara det häftigaste man kan uppleva. Borde ge folk med dom ambitionerna bara en glädje och vilja vinna, tycker jag.
Alla pojkar som spelar fotboll i Stockholm tror jag drömmer om att få spela ett derby som detta. Historien som omger den. Antagonismen. Jag upplever att det här derbyt som vi spelar på söndag måste vara ett av dom största i världen med tanke på inramningen. I Sverige finns det ingen motsvarande iallafall.
Ok, vi ska ut och visa oss från vår bästa sida. Hur ser det ut, rent konkret då?
Som vi pratat om, vi ska visa våra styrkor och dölja våra svagheter. Jag kollade på AIK igår för att ta den sista chansen inför derbyt. Dom krigar för varandra. Dom gör jobbet på det sättet att dom är svåra att betvinga. Varje möte på planen är en match i matchen. Alla dom minimatcherna ska vi försöka vinna. Dom ser alltid till att försvara sig med många spelare. Igår, men även tidigare har dom ett bra omställningsspel. Dom lägger ner mycket engagemang att inte tappa bollen i fel lägen. Dom är duktiga på den modell dom valt att spela på. Där gäller det för vår del att “tala” på planen istället för innan. Om vi lyckas med allt det, då kan vi öppna munnen utanför planen.
Jag tyckte vårderbyt mot AIK var attitydsmässigt ett bra derby
Det som det handlar om är att gå ut och släppa loss. Spela. Tro på det du gör. Vilket är det vi tränar på. Om du känner trygghet i dig själv och vårt sätt att spela fotboll, då kommer alla aktioner bli så bra du kan utföra dom.
Så var denna långa pratstund slut. Jag tror att vid vinst kommer väldigt mycket av det som tynger oss som förening just nu, försvinna.
Imorgon eftermiddag drar det igång. En kamp på läktarna. Mellan tränarna. Slutligen på planen. Jag känner tillförsikt. Kan inte lägga några ord varför jag gör det, men det känns bra.
När det blir dags kommer jag BEVÄPNA MIG MED VINGAR och alldeles säkert ta mig dit upp där himlen alltid sympatiserar med min lagtillhörighet, Djurgårdsblå
