Intervju med Magnus "Mange" Eriksson

Han berättade också att inför år två i San Jose så hade det gått rykten om att han var på väg ut. Att Almeyda inte ville ha honom. Manges fästmö fick inget visum. Det tog 6 månader att fixa det. Då, med kärleken fast på andra sidan världen, olycklig för det så gick han in i fotbollsbubblan. Tränade hårt. Fick förtroende. Blev lagkapten. När fästmön äntligen fick komma, då hade det spelmässiga löst sig och han hade skaffat sig en bofast plats i laget.

Sen i år kom Corona. Där Mange bodde var det bara livsmedelsbutiker och banker öppet. Totalt nedstängt. Att komma till Sverige med vår modell av frihet under ansvar var som en befrielse.

Jag ångrade mig cirka 15 minuter in i mötet att jag inte genast satt på bandspelaren. För jag tror att minnet redan glömt några pärlor i vårt allmänna snack innan, inför intervjun. Men det jag kommer ihåg plus det jag spelat in kommer nu nedan. Några av frågorna kom, som ni kommer märka, efter matchen mot Mjällby. Först en faktaruta.

Namn : Lennart Magnus Eriksson Född : 1990-04-08 Bor: Ekerö Civilstånd : Förlovad Barn : En son på snart 2 år. Planera ni att skaffa fler barn: Ja, det hoppas vi väl på, minst ett till. Men barn är ju en gåva, inget bara man knäpper med fingrarna och får ett till. Fordon : Bil (svårt där jag bor att ha något annat) När det är val, röstar du då?: Ja, alltid. 2018 fick vi åka till ambassaden i San Fransisco, kom för sent första gången, så fick åka dit en gång till. Rösta är viktigt för mig. Klubbar i karriären : Fostrad i AIK. Väsby. Akropolis (lån). Åtvidaberg. Gent. Malmö FF. Guizhou Renhe (Kina). Bröndby. San Jose. Djurgårdens IF Meriter : 2 SM-guld i Malmö. Spelat i CL med Malmö. Ett gäng landskamper från U-17 till U-21. 1 A-landskamp. Utsedd till Allsvenskans VIP 2013. Året efter blev hans mål mot Red Bull Salzburg utsett till årets mål. Skyttekung i Allsvenskan 2017 tillsammans med Kalle Holmberg.

Tjena Mange, hur är läget? – Det är mycket bra. Träningen avklarad. Maten snart intagen, sen dags och hämta sonen.

Foto: Micke DIF är Nr. 1 / djurgardsfamiljen.se

Börjar med en tramsfråga, på grund av att min dotter gör samma val som du, d.v.s. inte äter fisk, varför då? Är det skolmaten som spökar? – Jag har aldrig tyckt om det, vilket är synd. Skulle uppskatta att ha det som ett tillägg till min kost, men jag har provat många gånger även i vuxen ålder, det är inte gott bara. Många som säger "smaka min", men nej, det är inte gott, oavsett. Kanske var skolan, kommer faktiskt inte ihåg.

Hur kommer det sig att omklädningsrummen var låsta på Kaknäs? Tränade du ensam? – Det var ju en frivillig träning. Ingen som sagt åt mig, bara mitt eget val. Ja, jag tränade ensam. Sen jag blev pappa så är det lättare att ställa klockan efter mina åtaganden, det är inte alltid så lätt att få ihop det med andra.

Det där med att träna extra, hur nödvändigt är det? Du ser ju grymt stark ut! Är det något som du gjorde i USA? – Njaa, har nog alltid kört själv också förutom lagträningen. Den träning vi körde med Mattias Almeyda mina sista 1,5 år där borta var ju grym. Stenhårt. Det gjorde ju att jag kände mig extremt stark i matcherna. Stort förtroende från honom. Spelade 90 minuter varje vecka. Sen dagarna efter, måndag-onsdag kände jag mig trög i träning. För att sen få tillbaka styrkan/kraften lagom till helgen och vår match. Det var ju deras filosofi. Bara att köpa. Sen kan jag tycka det var trist med att precis alla veckor såg identiska ut. Måndag gjorde vi det. Tisdag så, osv osv. Aldrig någon ändring eller skillnad i upplägget. Det jag såg och visste var att alla dagar fram till säsongens slut, såg ut enligt det schemat. Man varierade sig aldrig Det var slentrian jag fick slåss emot. Om jag nånsin kommer bli tränare så kommer det bli väldigt viktigt för mig att hitta variation. Överraska. Fotbollslivet är ju fyrkantigt och inrutat som det är. Att då samtliga dagar ser exakt likadana ut, det är ingen höjdare.

Så fungerar det väl inte i Sverige? – Nej verkligen inte. Den biten är mycket bättre i Sverige. Då är vi ju tillbaka till hur vi väljer att utveckla våra spelare. Hur vill vi att våra lag spelar fotboll? Idéer hur verksamheten ska drivas. Alla länder har ju olika syn på det.

Mattias sätt att träna er, var det synonymt med sättet som tränas i Argentina? – Hans största förebild är ju Bielsa. Dom har ju haft kontakt genom alla år. Jag snackade med Pontus Jansson som haft Bielsa, jämförde våra träningar, dom var helt lika. Invägning varje morgon. Fettester en gång i veckan.

Är känslan med det upplägget att man är mer "ägd" där? – Jag tror det mer handlar om, här är man på hemmaplan. Här har man familj och vänner. Det blir ett liv på riktigt. Vi var ju i USA i 2,5 år. Skaffat vänner som vi umgicks med, men det går ju inte och översätta till det vi har i Sverige. Bara att ta med sig sonen och åka hem till våra föräldrar för en fika och umgänge. Sådana simpla saker gör enorm skillnad. Tack vare det så känner jag mig mer "fri" här hemma. Dom länder jag verkat i, har jag ju varit av en anledning. D.v.s., mitt yrkesval.

Hur stora var ni spelare ute på stan då? – Som i igenkänningsfaktor? Inte så mycket alls. I det området som vi bodde. Bay Area, Silicone Valley. Där bor det ju mest IT människor. Sen var det alla stadens idrottsmän. Hockey, am fotboll, basket och baseboll. I det området var vi ju minst igenkända. När dom andra satt på restaurang eller dylikt, då fick dom ju uppvaktning.

Följde du dom andra idrotterna då? – Hockeyn, absolut. Det var ju stort där borta. Många svenskar i laget. Sånt go precis då när dom mötte Las Vegas. Douglas Murray jobbade i organisationen. Marcus Sörensen spelade. Båda Djurgårdare. Det fanns alltid biljetter. Första året var vi ju där, nästan hysteriskt mycket. Träffade grabbarna i laget. Sen blev det ju en sån där grej, eftersom jag spelat hockey, så fick jag äran att "droppa pucken", det första symboliska nedsläppet bland annat. Upplevelsen för mig, som drömt om att få se NHL, var ju otroligt häftigt på en helt annan nivå än här hemma. Spelarna var väldigt glada att välkomna oss. Jag fick vara med på uppvärmningar där vi spelade grisen. I fotbollslaget hade vi en kille från Schweiz. Hockeyn hade också en, så det blev att vi umgicks mellan sporterna.

Tänkte fråga om det, för hörde på Lundhs intervju med dig att du var lika bra i hockey, varför fotboll? – Jag var nog större talang i hockeyn faktiskt. Jag spelade i AIK där också. Spelade för det mesta center. Men att det blev fotboll var helt enkelt att när det valet blev påtvingat av säsongerna som går i varann, då låg alltid fotbollen närmast i hjärtat. Mitt nr 1. Tog alltid med mig ett par fotbollsskor/fotboll ut på fältet där jag bodde. Aldrig ångrat det valet. Men det tar inte bort glädjen att snöra på mig ett par skridskor idag. För några år sen träffade jag fortfarande några av dom jag spelat med som då var aktiva i div 1 - div 2. Dom kommer väl förmodligen läsa det här, men jag hängde med bra, trots nivån på dom övriga. (Här log han på sitt Mange vis, vid minnena.)

Vad står det i kontraktet angående annan sport? – Har faktiskt inte kollat. Hahaha. Men idag, så är det ju självklart att jag inte går in och spelar 5 mot 5 hockey. Paddel är väl det jag brukar spela.

Vad tyckte din fästmö om hockey då? – Hon tyckte det var jäkligt coolt. Innan hade hon aldrig varit på hockey. Så hon började på noll. Så hon fick uppleva på steg ett, vad som tagit mig ett liv att uppnå. Hahaha.

Hur trivs din fästmö som mamma då? – Hon trivs väldigt bra som mamma. Hon är väldigt bra på det också. Jag kan verkligen inte önska min son en bättre mamma, så där är jag väldigt nöjd.

Det var för mig en rolig grej: "Mange är klar" skreks ut på forumet förra året, när ni köpte hus. – Januari 2019 köpte vi huset. Så kom vi hem, då var det redan ute att vi köpt.

Du fostrades i AIK, sen gick du till Väsby. Räckte du inte till där då? – Var ju i gnaget till jag var 16 år. Sen kom Väsby in som samarbetsklubb. Där tog jag ju mina första seniormatcher i superettan. Var ju en bra språngbräda. Hade ju bra tränare där. Hade ju Micke Stahre. En kille som numera är i bajen som heter Micke Hjelmberg. Sen kom "Tolle" dit två år innan jag lämnade Väsby. Det var ju ett perfekt steg att gå från junior till senior.

Hörde på något forum att du hade kritiserat "Tolle" då i Väsby, läste det inte då, men vill ändå fråga nu, då mitt mål med detta är att ha fakta så att inte olika teorier sprider sig runt på internet. – Gjorde jag? Kan du skicka den artikeln. Har jag inget minne av. Men som det är nu så upplever jag mediakåren på ett helt annat sätt än när jag åkte, deras driv att få rubriker. Jag var inte beredd på det. Dom vinklar allt för att få igång något. DET upplevde jag inte alls att det var när jag åkte. Jag har haft lite fajter med det sen jag kom hem. Det har stört mig, mycket. Det är ruggigt provocerande. Jag tycker deras jobb är att ge en objektiv bild av det som dom får fram. Gör man en intervju så ska den skrivas på det sättet, den andan som intervjun är gjord på.

Exakt. Jag snackade med Kim om "Kujo". Han har fått den frågan om “varför han inte spelar sen omgång 6”. KoT är väldigt nöjda med hans svar, men det duger inte för journalisterna, dom måste ha bråk. Det kan inte var så enkelt. Nåt skit ligger säkert bakom? – Så är det. Efter derbyt så skrev dom "Mange var ilsken". Va fan tror dom, att jag ska pilla mig i naveln och njuta av livet när vi torskat med 0-1 i ett DERBY?

Efter Väsby då, var det aldrig aktuellt med AIK? – Nej det var aldrig aktuellt. Det var ett sunt resonemang från mig och min agent. Förmodligen det bästa beslut jag tagit i min karriär. Jag kom upp som en jättetalang när jag var liten. P13-P15 så var min talang enormt stor. Fick ett benbrott när jag var 16-17 år. Blev ju ett rejält hack i kurvan på min karriär då. Jag körde ju innan benbrottet med 86-87orna där, men efter det så flyttade flera upp, jag blev kvar. Så hade jag ju varit där i 3 år. Jag var ju fortfarande bra, men ja det kändes som jag behövde något nytt.

Dom som gick vidare, gick dom till AIK då? – Ja, i den vevan så kom ju samarbetet med Väsby.

Så hur ser du på den tiden då? – Första två åren så lirade jag ju inte alls. Sista året blev jag ordinarie som en av två forwards. Det jag kände då var att jag varit i och runt Stockholm hela livet. Samma typ av tränare. Mitt enda prio där och då var att komma bort från Stockholm. Men jag ville inte ta ett för stort steg. Jag hade några Allsvenska bud på mig. Men efter bara en säsong i Superettan och att gå till Allsvenskan direkt då kändes som ett för stort steg. Då visade Åtvidaberg intresse. Dom hade precis åkt ur Allsvenskan. Dom sa att vi kommer behålla i stort sett hela laget. En forward bort, du är vårt huvudspår. Vi tränades av Andreas Thomsson då. Blev ju lagkamrat med Haris. Vi hade ju ett helt fantastiskt lag. Vi hade Tinnerholm på backen, Kristian Bergström, "Fimpen" i mål och jag och Prodell på topp. Var ju ett kanongäng. Vi joggade ju hem Superettan. Gick upp i Allsvenskan. Gjorde ju 11 mål på 19 matcher där.

Kommer ihåg en match där ni mötte Peking. Du drev förbi x antal spelare och sköt världens kanon i mål. – Det var sista matchen i Åtvidaberg. Hade precis skrivit på för Gent. Varit där nere två dagar, gjort klart allting, hem och spela sista matchen. Sen avsluta med det målet, vinna matchen, det var en saga.

Hade du en agent redan då? – Ja jag hade agent redan då. Fick det redan vid mitt första kontrakt. Har haft samma sen dess.

Vem är det då? – Per Jonsson. Vi har jättebra relation. Har känt varandra sen vi var 13-14 år. En som jag verkligen kan lita på och luta mig emot. Det har känts väldigt tryggt att veta att min prio är hans prio. Framförallt som det ser ut där ute nu. Att lita på en så viktig person är ett fundament. Vi har ju självklart massa diskussioner där vi är oense, men det är ju också ett fundament i en vänskap att kunna vara oense utan agg i slutändan.

Sen då, varför Gent? Där gick det som för dom flesta svenskar, någon ide om varför? Visste dom inte vilken spelare dom köpt? Var inte tränaren med på transfern? – Jo, vi får väl hoppas att dom visste vilken spelare dom köpt. Men Gent köpte ju enormt många unga spelare då. För mig kände jag direkt när jag skulle ingå i laget att “ojdå, det här var ett stort steg”. Bara på det personliga planet. Var nog inte redo att klara mig själv och bo själv med hela den biten. Blev väl lite isolerad . I efterhand, då var det Bromma-Bryssel två timmar flyg. Var ju kanon. Inga avstånd. Europa, inga konstigheter så. Men då var det tufft. Jag spelade första matchen, gick jättebra. så lirade jag andra, blev utbytt i paus, sen lirade jag inte mer. Kanske var något inhopp sen, när tränaren fick sparken men jag gjorde inte så mer. En erfarenhet rikare. Lite pengar på kontot.

Då var du klar där. Hur kände du dig med självförtroende då? – Jag var tillfreds att komma därifrån. Men allt det öppnade ju nya dörrar. Kanske aldrig kommit till Malmö annars? Där fick jag ju skjuts i karriären, så Belgien var ju förmodligen startskottet på det. Jag ångrar inget i min karriär.

Varför blev det Malmö sen? – Jag hade ju haft Richard Norling när jag var yngre.

Jag tycker att Richard verkar var en riktigt skön lirare i vår svart-vita värld. – Jag har en enorm respekt för honom. Både som människa och tränare. Vi hade jättebra relation, trots färgen på hans tröja största delen av hans karriär så är han en fin människa. Jag tycker om honom jättemycket.

Jag sa till Kim att jag blev så stolt över Kim när han satte ner foten mot faktiskt, mobbande journalister, efter vår vinst på Friends. Min enorma lycka över segern förbyttes i avsmak över pressens agerande på den efterföljande presskonferensen mot Richard. – Han är ju annorlunda. En färgstark tränare och människa.

Okej, så Richard ville ha dig till Malmö. Var Daniel sportchef då med? – Han var väl både assisterande tränare och sportchef då. Per Ågren var sportchef. Han var osäker på mig. Mohawk. Tatueringar. Det tog ju bara en kort stund av umgänge så blev ju relationen med Per också kanon. Det finns ju alltid en viss form av fördomar, men om man träffas öga mot öga så brukar det funka bra. Sen dom som är mest på, på planen, dom är oftast dom jag klickar bäst med utanför planen. Jag älskar ju den egenskapen, påkopplad vid rätt tillfälle, avkopplad utanför plan.

Det är ändå rätt roligt det där. I min serie "inför Allsvenskan" så gav Daniel Andersson mig över 30 minuter av sin tid. Oerhört trevlig. När vi kom in på dig, så blev han, ja glad, han gillar verkligen dig och vad du står för. – Daniel och jag har verkligen en bra relation. Han var ju assisterande till Richard första året också. Sen fick han ju hoppa in och avsluta sin aktiva karriär i Malmö 2013. Sen blev han sportchef fullt ut. En av många personer i min karriär som varit schyssta och som jag känner stor respekt för.

Där i Malmö blev det ju succé? – Nää, inte direkt. Jag tror jag hade tre poäng fram till match 11-12 sådär, då bänkade Richard mig. Då skadade sig min ersättare efter ca 15 minuter, jag kom in och gjorde mål, sen lossnade allt. Efter det gick jag i mål på 11 mål och 15 assist totalt för säsongen. Allt flöt bara på då, från slutet av sommaren och hela hösten. Brukar vara en höstspelare.

Vilket jävla lag ni hade då! – Ja du, från 2014 så fick vi Kiese Thelin. Hade Erik Berg (numera, då Johansson) Pontus Jansson, Filip Helander, Emil Forsberg, Robin Olsen, Johan Dahlin, Richardinho, Hamad, Guilermo Molins, "Mackan" Rosenberg, Simon Thern, Halsti. Friberg spelade med oss 2013, var ju ett kanonlag. Helt brutalt. Sen kom ju Tinnerholm sommaren 2014 också.

Såg ju matcherna mot Red Bull, ni var ju utspelade från och till, men hittade ändå vägar och vinna, varför då? – Vi var ju en ruggigt bra grupp. Vinnarskallar allihop. Sammanhållningen var enorm. Det var en magisk tid.

Jag tycker ju att Anders Svensson och Markus Rosenberg är dom bästa hemvändarna vi sett i Allsvenskan, vad betydde Mackan för er? – Han var en riktig ledare, med allt vad det innebär.

Du har inte varit lagkapten så ofta, förutom i USA nu. Annars tycker jag du har typiska lagkaptens kvaliteter? – Jag har varit andra lagkapten i Väsby + förra sejouren i Djurgården, bakom Kim. Jag har ju mitt sätt att driva, jobba, kriga och snacka.

2017 var jag ute 12-13 gånger på Kaknäs. det kändes som du var Özcans förlängda arm på träningarna och så. – Jag gillar ju det där. Enkelt och naturligt för mig. Så den biten kommer jag ju inte att ändra. Man vet vad man får när man signar mig.

Från Malmö sen, gick du till Kina, varför då? – Ja, det var det som kom. Då var jag klar i Malmö. Ville vidare. Testa mina vingar. Vi hade gjort CL resan. Vunnit SM guld två år i rad. Jag var i en bra ålder, 24 år. Ekonomiskt väldigt bra, så det blev mitt val, då faktiskt inget annat av intresse kom på bordet. Men det funkade ju inte så bra.

Om laget Malmö hade haft Stockholm som bas, tror du att du stannat kvar då? – Nej, det tror jag inte. Jag ville ha en ny sportslig utmaning. Tyckte jag gjort bra ifrån mig, ville se hur långt det kunde bära. Malmö fick ju bra betalt, cirka 20 miljoner tror jag.

Hur var det i Kina då? Tränarna? Spelarna? Hörde av Ranégie att ägarna kunde komma in med 50 tusen SEK i en påse om dom vann? – Träningen och kulturen var ju väldigt annorlunda. Det blev en kort sejour. Funkade inte alls. Spelade 3-4 matcher, sen var det tack och hej. Det var ju galet med allt där borta när det gällde pengar. Dom verkade inte betyda så mycket.

Vad var det för typ av fotboll i Kina? – Väldigt annorlunda. Finns väldigt mycket bra spelare överlag. Små, snabba på deras inhemska spelare, men bredden räcker ju inte till. Dom bästa kinesiska spelarna är ju bra. Den långsiktiga planen är väl att få ett bra nationslag. Alla spelare fick bo på hotell, ingen riktig hemkänsla.

Hur länge var du där i tid då? – Ett halvår. Kina i fyra månader sen en och en halv till två månaders träningsläger i Turkiet innan.

Sen blev det Bröndby. Det var inte aktuellt innan Kina? Varför blev det Bröndby? Var det en transfer? – Nej dom var inte aktuella då. Bröndby betalade 5-6 miljoner för mig till kineserna. Det flög inte för mig i Bröndby heller. Mycket bra tränare. Tomas Frank. Jättebra. Sen fick han sparken, sen blev det inte så mycket mer, vilket var synd, vi trivdes kanon där.

Alltså jag vet inget knappt om dansk fotboll, men deras kynne tycker jag mig uppleva passar dig som hand i handske. – Som jag sa, vi trivdes jättebra. Jag kämpade och slet, det lossnade inte, men med faciti hand, vilken tur, då fick jag ju den stora äran att komma till Djurgården. 1 år i Bröndby, sen hem igen.

Sen sades det att du bara hade bett om, “att kommer det ett bud från USA, då vill jag åka”? Stämmer det, i så fall, varför? – Ja, det stämmer. USA var det enda som kunde få mig att lämna Djurgården. Jag hade varit på försäsongsläger i USA två gånger med MFF. Kändes som jag skulle kunna trivas bra där om chansen kom.

Så blev du utvald spelare också? – Det är en sanning med modifikation det där. Anledningen till att jag räknades som utvald var ju att jag blev utköpt. Tror jag var på nionde plats i laget vad det gällde lönen.

Foto: dif.se

Sen gick du ju till oss. Jag har tänkt lite på det. Var det från början Bosse. Eller var det från början Djurgården? – Jag hade ju i stort sett ingen relation med Bosse innan vi tog kontakt. Vår kontakt har ju vuxit ju mer vi känt varann. Bosses och Henkes engagemang, omtanke om allt och alla är ju lätt att känna sig hemma i. Vi kände ju kemi på ett personligt plan direkt. Det var inget att tveka på. Det var precis vad jag behövde. Det blev ju ett verkligt bra resultat av vår kontakt också.

När du kom till Djurgården då, vad var din uppfattning då? Pelle var tränare. – Det var riktigt låg stämning i gruppen och på Kaknäs. När jag kom in då, så var det mitt engagemang, min eld som fick stå i fokus. Min energi. Vara pådrivare, hela den biten. Sen kom ju Mark Dempsey, då vände vi ju skutan. Vi låg väl trea från slutet när jag kom. När Mark kom så slogs ju näven i bordet. Auktoritär. Det är ju hans signum. Han kom in och brann i hela omklädningsrummet, det var en enorm förändring på bara några veckor. Vi började spela fotboll. Vinna matcher. Ibland, tråkigt nog, behövs det ju något nytt för att få det att lyfta, där var väl Djurgården då.

När vi då hade vänt skutan, vunnit, spelat bra, skulle vi möta AIK. Då sa jag till mina gnagarpolare, nu vänder det, vi vinner, vad hände där? Då, när vi torskat med 0-3, då kände jag det verkligen som, det måste sitta i huvudet, det kan inte vara något annat. – Jag förstår det. Det är ju tillfälligheter också. Omedvetet kanske man kliver in i matchen med känslan "vi måste vinna" mentalitet som inte alltid är det bästa. För några kan det bli ett tungt ok.

När du gick till oss då, fick du mycket hat eller vad var nivån? Blev det någon konfrontation i det privata? Var känslan en boost, dom gnäller för att jag är så jävla bra? – Det var mycket hat. Mycket skit. Jag bara borstar bort det. Glimten i ögat saker, som du tydligen upplevt har jag inga problem med. Men när det går över gränsen, dom kallar mig "namn", blir aggressiva, då är det inte okej på en enda plats faktiskt. Det som stod på några av banderollerna i det derbyt är under all kritik (fan, jag måste vara blind på bägge ögonen). Det enda jag faktiskt bryr mig om, är vad Djurgårdssupportrarna tycker. Nej, ingen har någonsin vågat sig fram i min privata sfär med hat, däremot mycket uppmuntran.

Vad tycker du om din start denna gång hos oss? – Nej, men det är väl samma start som sist. Det tar tid att komma in i ett nytt gäng. Bygga relationer. Laget som vi har nu är ju väldigt samspelta. Jag lär mig varje träning. Ger av det jag har. Det är klart att jag skulle vilja göra mer mål, mer poäng. Jag vet ju hur jag fungerar. Det flög ju inte då heller direkt. Jag vet vad jag kan. Vet vad jag behöver för att kunna producera. Landa här och nu, nytt boende. En försäsong, sen är det ju bara och gasa. 2021, det är så jag känner.

Kom du från spel nu? – Vi spelade ju ingenting på 3 månader. In i bubblan, spela en turnering. Sen hem var borta från spel i fyra veckor, flytta hit. Så att jag var inne i det, stämmer nog inte riktigt.

Trivs du lika bra i gruppen då? – Ja, absolut. Trivs super i gruppen. Många nya spelare som jag inte spelat med förut, som jag sa förut, vi bygger relationer. Jag vet att det kommer flyga. En bra försäsong utan skador, så flyger vi in i 2021.

Jag frågade ju Kim om dig "har vi så svårt spel att en så begåvad spelare som Mange inte ska kunna komma in i det direkt?" Då sa Kim att “Det är skillnad. Vårt lag har till största delen spelat ihop i 1,5 år, allting hos dom går på instinkt. Mange får tänka en 10 del eller en 100 del, det sker inte automatiskt ännu”. Är det nåt du känner igen dig i? – Jag känner i alla fall ingen stress över det. Nu ska vi komma topp 3, sen tar vi det därifrån. Packar ihop den här säsongen, hoppas få ett riktigt fotbollsår nästa, med allt vad det innebär.

Nu har du tränat idag (onsdag efter Mjällby) hur var stämningen i gruppen? – Klart vi är besvikna för att vi förlorade, men tycker ändå vi släppt det. Bestämt oss för att påverka det vi kan, d.v.s. matchen på söndag mot Varberg.

Kim har lärt mig tro på det. Inte gräva ner sig nu, se framåt, sen på nästa match. – Ja exakt. Skulle vi gräva ner oss efter dåliga resultat då skulle ju framtidens matcher bli negativt påverkade. Vi gör en sammanfattning när säsongen är slut, vad som var bra /dåligt.

Så som vi spelar nu, var vill du helst spela då? – Jag känner mig bekväm att spela 10:a. Kan även spela 6:a eller 8:a. Har ju också spelat en del högerytter både här och i USA. Varje roll kommer ju med en uppgift. Upplever att jag klarar dom platserna, oavsett vad. Känner mig stark på dom platserna.

Jag tycker du var väldigt bra mot Mjällby. Fick en känsla av 2017 genom dina aktioner. – Ja, det kändes bra. Ville ju förändra matchbilden, som lag lyckades vi med det, jag kände mig pigg. Jag tycker vi var värda så mycket mer. Vid 1-1 så tryckte vi ner dom rejält för 1-2, så får dom 2-1 istället på ingenting. Det var riktigt tungt. Det grinade emot oss rejält där tyvärr.

Du, jag och min dotter kommenterade samtidigt när vi såg matchen, du fick ett läge precis vid straffområdet för en volley med vänstern, vi sa båda “nej, varför sköt han inte?” Hinner man tänka där, eller går det på instinkt? – Just där i det läget, självklart ska jag klämma på med vänstern. Men där och då så var jag rädd för att det skulle bli en omställning, då läget var fullt med täckande Mjällbyspelare. Hade jag fått det igen då hade jag säkert klämt till. Eller om vi hade haft 0-3. Det finns ju en oskriven regel att i andrabollsläge måste du "döda" anfallet, så det inte blir en kontring.

En sak jag tänkt mycket på med dig. Du spelar tufft. Snackar mycket. Är hela tiden med där det händer, men trots det så upplever jag dig otroligt omtyckt/ respekterad av motståndare/domare. Du verkar lösa upp spända situationer direkt med snack, leende och attityd. Är det något som du själv upplever? – Det är väl egentligen en fråga för alla andra. Jag vill uppträda så rak och ärlig som möjligt. Jag har alltid gillat att vara där det händer sen dag 1. Sen har jag ju mognat på många plan. Jag har ju otroligt lätt för att be om ursäkt när jag varit ful eller fällt någon. Jag gillar den person jag blivit så det kanske lyser igenom på plan, så dom kanske gillar mig med?

Men jag upplever att du tycker det mesta ingår i spelet. Om du gör något så ber du om ursäkt. Åker du på något, så ligger du inte och piper utan accepterar det. Jag tycker det är en enorm skillnad på dig och många andra spelare, då faktiskt dom flesta kan gilla att dela ut men inte att få. – Jag kan spela tufft, dela ut nån tjuvsmäll, har alltid sträckt fram handen när jag känt att jag klivit över gränsen. Försöker hålla en god min på plan. Men ibland så är det pokeransikte. Tänker, vi möts nog fler gånger denna match. Men viktigt för mig är att inte springa runt och gnälla. När det blir för gnälligt tappar man bra energi. Jag vill vara så reko och bra som möjligt.

Bästa spelare som du spelat med och emot? – Med, Daniel Agger i Bröndby. Emot, i CL mötte jag ju Pirlo och Pogba bland andra. I USA mötte jag ju Zlatan.

Zlatan, var han stor i USA också, eller drunknade han också i bruset? – Nej det gjorde han inte. Han var jättestor där också. Jättetrevlig. Hans lyskraft var i alla fall större än min (Mange skrattade gott).

Bästa tränare? – Då måste jag säga Richard Norling och Mark Dempsey

Största talang du har spelat med/emot/haft i laget? – Den var svår, den har jag aldrig fått förut. Jackson Yuell, säger jag då. Spelade med mig i San Jose. 22-23 år, han kommer bli väldigt bra.

Har du något, som avslutning, att hälsa supportrarna? – Att vi längtar efter er, så jag hoppas vi ses snart.

Där var samtalet slut med den spelare som jag tror kommer betyda oerhört mycket för vårt lagbygge dom kommande åren. Omtyckt. Orädd. Hårt jobbande. Alla dom egenskaper som jag vill se hos en spelare som representerar laget i mitt hjärta. Jag tror som dagens intervjuperson, 2021 då kör vi.