Intervju med Henrik Berggren

Jag kanske låter som en repig skiva - men enda sedan jag började intervjua människor verksamma inom fotbollsverige i allmänthet och Djurgårdens IF i synnerhet så häpnas jag lite av hur öppna och schyssta folk är. De ställer upp och ger sin tid trots minimalt med cred för dom. Denna gång sökte jag kontakt med vår VD Henrik "Henke" Berggren och han är verkligen inget undantag. Att VDn till en av Sveriges största klubbar tar sig tid med en gubbe som jag är tycker jag är häpnadsväckande på ett sätt. Dessutom på en söndag. På Kaknäs. Han är helt klart en plikternas man. Hans inre djävul är nog både hans egna ambitioner likväl som andras, mer eller mindre insatta, domar av hans jobb. Jag känner för den inre demonen. Personligen så ser jag Henke som lite av arkitekten till vår klubbs enorma uppvaknande sedan 2013.

Under intervjun så var det ett par saker som jag slogs av direkt - det var alltid väldigt direkta och snabba svar (kanske på grund av att han får liknande frågor så pass frekvent i andra sammanhang) men det kan också bero på att han till synes är en helt vanlig "snubbe" med ett ganska ovanligt jobb. Speciellt märkbart när det kommer till den publika och mediala bilden av ett VD-jobb där han kanske inte sticker ut mest av alla. 

Jag cyklade till Kaknäs. Blev både glad och överraskad att Henke hade valt samma färdmedel. Tiden vi valt passade inte riktigt för inomhus då laget höll på att förbereda sig för ett träningspass - men jag fick ändå igenom min önskan att genomföra intervjun inomhus då min intervju med Kim, som gjordes utomhus på Kaknäs, hade lite dassig ljudupptagning. Henke erbjuder mig kaffe och sätter på bryggaren. Får en liten kort rundtur och får syn på ett kontor som jag frågar om det är Bosses. "Nää. Bosse har inget kontor här. Hans mobiltelefon är det han använder", svarar Henke. Tyckte att jag kände igen kontoret från försäsongsprogrammet producerat av C More inför säsongen 2017. Men det var tydligen tränarnas rum vi passerade.

Namn: Henrik Berggren Ålder: 50 år Civilstånd: Inte gift/sambo, men 4 barn Bil: Volkswagen Golf När det är val så röstar du: Ja, självklart

Har du idrottat själv? - Ja. Jag har spelat fotboll, men inte på någon hög nivå.

Är du intresserad av andra idrotter eller är det fotboll som gäller? - Är allmänt idrottsintresserad och tittar på det mesta när tillfälle ges. Blir ju, såklart, väldigt mycket fotboll. Annars sticker väl hockeyn ut.

Gäller det all hockey eller Djurgården? - Bara Djurgårn. Där kan jag vara den supporter jag känner mig som. Där kan jag på riktigt leva ut mitt supporterskap!

När kom du in i styrelsen (dåligt påläst/kunskap av mig)? - Jag sitter inte i styrelsen. Den här tjänsten (VD) har jag haft sedan 2013. Innan dess så var jag ekonomichef mellan 2001-2011. Sedan så var jag borta i 2 år innan jag och Bosse kom tillbaka tillsammans.

Under de åren så hade ni drivit företag ihop va? - Ja, just det.

Var det så tufft ekonomiskt som vi kunde läsa om i media när ni kom tillbaka 2013? - Det hade varit en tuff period både sportsligt och ekonomiskt i Djurgården när vi kom tillbaka. Men det var ingenting vi funderade på, för det är jävligt svårt att driva en fotbollsklubb och från tid till annan så kan man hamna i problem. Så det var inte så mycket i tankarna när vi klev in, utan vi skulle bara komma in och göra det vi kan. Vi har båda jobbat med fotboll länge inom olika roller så vi har ju en hygglig insikt i vad som krävs för att driva en fotbollsklubb. Så vi tittade nog snarare framåt än bakåt gällande den saken.

Så man kan säga att ni såg på uppdraget väldigt lösningsorienterat? - Ja, självklart. Det var ju vårt uppdrag.

Hade ni fullt mandat från styrelsen att jobba på ert sätt? - Vi har ju alltid full respekt för medlemmar/styrelse och det som framkommer på årsmöten. Vi är ju uppvuxna ur den miljön båda två. Bosse och jag har såklart, med tanke på våra positioner, mycket att säga till om inom Djurgården. Men alltid med full respekt för den demokratiska ordningen som gäller inom en förening. Det har vi med oss i modersmjölken så att säga.

Skulle man kunna säga att det var försäljningen av Daniel Amartey till FCK som gav er arbetsro? - Den gav arbetsro. Såklart. Vi hade ju inte jättemycket pengar under den tiden. Hela scenariot med pengar in och att vi kunde sälja fotbollsspelare för höga belopp gav oss arbetsro, lugn och tro inom hela organisationen på ett sätt som jag tror var nödvändigt över tid. Det är något folk inte ska behöva oroa sig över. De ska kunna fokusera på sitt jobb vare sig vi säljer spelare eller inte. Både här på Kaknäs men framförallt även för de som sitter på Hjorthagen och Stadion. Man skapar trygghet. Oro kan även skapa passivitet vilket är något vi inte har tid med. Vi måste jobba på!

Tror du att vi hade kunnat få mer pengar för Amartey om vi inte hade varit så pressade att sälja på grund av den ekonomiska balansen? Många menar ju att han var den största talang som spelat i DIF. - Så kunde det mycket väl vara. Vi var ju pressade, som du säger. Allra helst vill vi ju såklart ha kvar våra fotbollsspelare. Det stora målet är ju att vinna matcher och att komma så högt upp i tabellen de bara går när säsongen summeras. I den bästa av världar hade vi behållit honom, men ibland så går det inte och vi tvingas till att sälja. Precis som vi gjorde då och många gånger sedan dess. Det ingår lite i affärsmodellen vi brukar. Men, som du säger, så hade vi nog kunnat vara lite kallare om det ekonomiska läget inte var så pressat just då. Bosses uppdrag var dock väldigt tydligt där och då och det var att vi måste sälja och det på en jäkligt bra nivå.

Under tiden då du var ekonomichef, hände det då saker som du och Bosse nu sagt att ni kommer se till att det inte händer igen? - Det är klart. Vi har ju varit med förr. Det gör att vi också vet hur otroligt lätt det är att hamna där. Man går in i en säsong och kan nästan på kronan räkna på utgifterna. Som det är nu så vet vi i stort sätt vad det kostar att driva Djurgården. Men intäkterna är desto svårare att få ut den exakta siffran på. Cirka 75% av utgifterna måste vi jobba in under årets gång. Om då något viker, t.ex att publiken inte dyker upp i förväntad utsträckning på matcherna eller att vi inte lyckas med våra kommersiella grejer, så sitter du där med en hög kostnadsmassa som du inte kan korrigera. Det tar sedan ungefär minst 1.5 år att ändra flödena. Så man kan säga att det kan gå väldigt fort åt skogen. Det är ju väldigt vanligt att man överskattar intäkterna och det är där det ofta blir fel. Alla kan ha koll på sina kostnaden, men intäktssidan är desto svårare och viker den så kan det gå snett väldigt snabbt.

Gör den här verkligheten att man blir extra försiktig? Att det är lite som att gå på tunn is? - Ja, men det är klart man blir. Kokar du ner allt som vi i ledande positioner har i DIF till en enda fråga så är det ju balansen mellan sport och ekonomi som det handlar om. Allt annat är småsaker. Vi vill ju satsa på kärnverksamheten vilket är våra lag. Allt det kostar pengar. I den mest förenklade versionen så är det ju så att du behöver en viss slant för att klara ett dåligt år eller två på intäktssidan. Har du det så hinner du ofta anpassa kostnaderna till den nya situationen. Det är väl ungefär där någonstans vi som klubb befinner oss just nu. Vi går som bekant minus på driften, men så länge jag känner att nivån är hanterbar och vi kan ställa om vid behov så ser jag inte det som ett direkt stort problem. Vi har ju även kompenserat en del de senaste 5 åren genom spelarförsäljningar och nu även bra sponsorkontrakt. I samma takt så blir dock allt annat även dyrare. Vi har t.ex fler anställda nu än vad vi hade för ett par år sedan, men du behöver ju folk för att kunna dra in ännu mer pengar samt att helhetsmässigt göra ett bättre jobb för alla runt om föreningen. Vi behöver folk som skriver, säljer osv för att vi ska vara en bra förening. Men ytterst så vill du ju använda den till det sportsliga (fotbollen).

På sätt och vis ÄR ju det fotbollen. En ny dietist eller psykolog kan ju göra laget bättre? - Ja men absolut. Vi har ju i år skaffat oss en fystränare på heltid vilket är något vi har saknat tidigare då vi inte haft råd. Det har varit väldigt efterfrågat men nu har vi det!

Som ung läste jag om en VD som tagits in i ett företag då den tidigare ledningen hade varit för vidlyftiga. Hans uppgift var att rädda företaget. När han väl gjort det och företaget var på grön kvist igen så fick han sparken. Jag blev jävligt arg. Kände att det var illojalt. Läste in mig lite på historien och det verkade finnas en allmän uppfattningen gällande situationen att man som VD är antingen eller. Spara eller satsa, vilt vågat. Hur ser du på det påståendet? - Så kan det nog mycket väl vara. Jag och Bosse är ju lite olika som så att jag är den mer försiktiga. Därmed inte sagt att Bosse skulle vara oförsiktig. Vi har jobbat ihop så länge så vi vet var vi står i det där. Vi båda vill ha en välskött förening. Någon gång så kommer vi ju också att sluta och då vill vi lämna efter oss något som mår bra. Gärna då med sportslig framgång i bagaget. Det är så vi funkar. Ibland gäller det att gasa och ibland är det bättre att bromsa. Vi tror ju att vi kompletterar varandra bra då, för föreningens ekonomiska och sportsliga framgång.

I någon intervju för ett tag sedan så sa han att du skakar av dig en förlust ganska fort. Att du direkt bestämmer dig för att ladda om. Är du så inom allt här i livet och var kommer den inställningen i så fall ifrån? - För min egen del, hur jag är? Jag kan ju vara jäkligt bruten efter en förlust. Men det går, som du säger, över ganska fort. Det duger inte att älta. Jag kan inte vara nedbruten. Bosse och tränarna kan heller inte vara det för den delen för att det är en ny dag imorgon och en ny match att börja ladda till. Jag måste vara "jobbet" redan tidigt på morgonen dagen efter en förlust. Då måste jag bara köra. Deppa får jag kanske göra i ett par timmar, men sen är det bara upp och köra igen.

Så du bortser från dina känslor och grottar ner dig i jobbet igen? - Man är nog lite luthersk tror jag. Jag vill alltid göra mitt bästa, hela tiden. Där och då är det jäkligt viktigt att vi ledare går före. Sen finns det ju grader i helvetet där en förlust kan ta hårdare än den andra. Men det går bara inte att deppa för länge.

Jag brukar ju ta en avstämning med Kim inför varje match, men efter torsken mot gnaget skrev jag bara "Fan jag orkar inte. Jag ger upp". - Jag förstår den känslan. Den kommer ju till oss alla från och till. Men du gör ju det här för att det är kul medan vi är avlönade. Hur fan skulle det se ut om vi gav upp? Det skulle vara helt omöjligt. Alla här i vår organisation har sin uppfostran i hur vi tar oss an dessa saker. Vi lägger oss inte ner och tycker synd om oss själva. Vi jobbar på!

När vi vinner mot aik - kan du passa du på att njuta då eller är det lite samma inställning även då? - Nja, det är egentligen samma sak där. Det kommer alltid nya matcher och utmaningar. Tror tyvärr att man kanske ibland är lite för dålig på att ta in läget och njuta. Det är något jag kan bli bättre på. Men det ramlar jämt in nya saker som vi kan göra bättre så det är där mitt fokus hamnar.

Jag intervjuade ju Hugo för en tid sedan och då var även han inne på att han tappat just den där enorma glädjen och besvikelsen när han gick från supporter till professionell. - Ja, det är ju många som säger det. Att man ska bli bättre på att ta in stunden.

Det är ju lite belöningen för allt ert slit, tänker jag? - Så är det. Det är belöningen. Vi/jag behöver jobba på den biten.

Kan du ibland känna att du eller övrig ledning inom föreningen för kritik av folk utan insikt? - Nej, det tycker jag inte. Vi är ju en stor klubb som engagerar många. Tänk om ingen skulle bry sig. Nån enstaka gång kanske man kan känna att vissa inte har hela bilden. Det är väl så man får se det här. Vi är vana vid att folk vill att utfallet av vårt jobb alltid ska bli bättre.

Är det en fara att man kan missa bra och befogad kritik då om man är van, som du nu sa? - Så kan det kanske vara. Det gäller att vara lyhörd. Ofta när kritiken kommer mot oss så är den sällan tagen ur luften. Det är ju oftast så att vi redan vet om den. Är vi dåliga på något så vet vi ju t.ex. nästan alltid om det, skulle jag säga. Vi kanske redan jobbar på det när kritiken bubblar upp. Sen är det ju så att det är mycket lättare att stå på andra sidan och tycka saker. Det brukade jag själv göra förr innan jag jobbade här.

Med insikter kommer kunskap - och kunskaper kommer ju ofta från bra kommunikation. Där tycker jag själv att vi brister lite. Både Hugo men även en sån som Alf kan få elaka tillmälen på diverse forum därför ingen riktigt vet vad de gör. Borde vi inte kunna göra en kort intervju där vi får en snabb presentation av vad alla gör för att undvika det? - Vi har ju anställt ett gäng nya medarbetare både på kommunikation- och mediabiten. Men även på säljsidan. Det är riktigt bra folk som gör att vi blir fler bra människor som gör uppgifter för Djurgårdens bästa. Vi kan bli bättre på den biten gällande kommunikation. Vi kan nog alltid bli bättre på allt vi gör. Samtidigt så kan vi inte kommentera allt som sägs inom Djurgårdsfamiljen. Ibland kan vi inte kommentera heller och ibland glömmer vi. Vi känner oss inte perfekta eller färdiga på något sätt. Men om du tar mig och Bosse, som är någon sorts ledning i vardagen, så är vi ju extremt tillgängliga. Är det någon som vill träffa oss är det lätt gjort. Journalist eller du som är något mellanting.

...Vi svarar alltid. Så är det något som man behöver svar på så är jag och Bosse alltid tillgängliga.

Jag intervjuade Irma Helin för någon vecka sedan. Hon hade då uppfattningen om att damerna, bara genom deras existens, vad kostnadsneutrala. Går det att kommentera? - När vi paketerar och säljer Djurgårn till inom kommersiella samarbeten så säljer vi alltid flick/pojk/dam/herr och vår stad som ett och samma paket. Det är det vi säljer in till Prioritet Finans, Stadium, Adidas eller vilka det nu är. Vi säljer hela vår fotbollsverksamhet och det har vi gjort under en längre tid. Tröjorna ser t.ex. likadana ut på dam/herr och ungdom. Det är ett faktum som vi är väldigt stolta över. Om man bara skulle ta direkta intäkter kontra kostnader, vilket i sig kan vara jäkligt svårt, så går inte damerna ihop. Så är det.

Hur fördelas då inkomsterna från sponsringen mellan de olika delarna? - Det avgörs i budgeten som beslutas i styrelsen på förslag av mig.

Med den erfarenhet du har, tack vare att vi har framgångsrika damer/flickor - får vi därför större/bättre sponsorkontrakt? - Ja, det är jag helt övertygad om. De senaste 1.5 åren har vi känt att det börjar svänga där. Nu börjar precis det hända. Sponsorköparna förväntar sig en fullvärdig dam/flick-verksamhet parallellt med herr/pojk. Det har vi ju jobbat med väldigt länge att ha just den bredden i vår verksamhet. På så sätt ligger vi långt fram i den modellen. Det är något som har varit självklart för oss hela tiden. Fan, vi lever i 2019, för oss är det en förutsättning för det vi gör. Vi skiter i PK och extra pengar i det fallet. För oss är det bara en självklarhet att ha det så. DIF Dam har en lång stolt tradition och historia. Jag känner inte igen mig i allt som står i media när det gäller dam- kontra herrfotboll. Vi inom Djurgården har passerat den debatten för länge sedan, vilket känns jävligt skönt. Sen vill vi ju att kärnverksamheten, dvs fotbollen inom våra olika sektioner, ska få mer resurser. Att både Joel och Bosse ska få större budgetar att jobba med är ju det vi alla som inte jobbar hands on med fotbollen strävar efter.

Är det lika mycket jobb att vara sportchef i dam som inom herr? - Joel jobbar stenhårt. Men det yttre trycket på Joel är ju inte lika hårt som på Bosse. Joel är ju dessutom tränare utöver att vara sportchef. Så joel sätter ju därigenom ett ruggigt hårt tryck på sig själv. Vilket förstås även Bosse gör. De vill lyckas. De vill vinna. Båda är riktiga Djurgårdare och har varit här länge i olika roller.

När MP var både och (tränare och sportchef) hos oss så upplevde jag det som oerhört tufft. Managerrollen kanske inte passar en svensk storklubb med nuvarande organisation, tänker jag? - Ja, det är helt klart tufft. Vi har ju valt att inte ha det så i herrlaget, men jag har självklart inga åsikter om hur andra lag gör för den sakens skull. Vi pratar Djurgården och jag vill ha den här modellen vi har. Tränaren sköter vardagen och sportchefen tänker lite längre/bredare men självklart i dialog med tränare och den sportsliga ledningen. Vet inte om du pratade med Kim om det i förra veckan, men jag tror att han tycker det är skönt att nu få ägna sig åt att träna istället för att även fokusera på sportchefsrollen.

Jo, både han och Thomas har sagt det. Dessutom gillar de ju Bosse. Skillnaden är ju att Kim och Thomas vet hur Bosses vardag är. Tror det bidrar till ett bra klimat mellan rollerna. - Det tror jag du har rätt i!

Vi har ju som klubb behov av både tabellmässiga framgångar likväl som t.ex. derbyvinster. En fråga som ofta dyker upp är om vi kommer "gå för det". Min personliga åsikt är att den väg vi hittills valt är det som lett oss hit. Hur ser ni i den sportsliga ledningen på det? - Vi vill ju alltid vinna fotbollsmatcher. Min erfarenhet säger att det är bättre att värva i vinterfönstret så de kommer in i klubben och tränarnas tänk under försäsongen. Där med inte sagt att vi inte kommer agera under sommaren, men som grund så är vinterfönstret bättre. Det är där vi bygger ett lag. Spela ihop sig under januari och februari är bättre. Det är ju också därför det transferfönstret är längre.

Väljer inte Sverige själva vilket fönster som ska vara långt respektive kort? - Vi får ha två transferfönster men genom att vår säsong spelas under vår-höst så har vi det långa under vintern. För att återkoppla till din tidigare fråga så är det ju förstås självklart att vi alltid går för det. Vi vill ju vinna. Det är därför vi håller på. Truppen vi har är vi jävligt nöjda med. Alla spelare är till salu om rätt pris dyker upp, skulle man kunna säga. Men som det ser ut just nu så behöver vi inte sälja. Nu kan vi istället jobba på att behålla nyckelspelare som när vi just nu nyligen förlängde med Mackan, för att ta ett exempel. Det kan vara nog så viktigt som att värva nya spelare. Det kanske till och med är ännu viktigare än att värva nytt.

Ja, nu har vi ju Sveriges bästa mittbackar i minst 3 år till! - Precis. Det skapar förutsägbarhet och trygghet för alla.

Jag hade t.ex. personligen blivit överlycklig om vi hade lyckats signa om Kerim. Tror verkligen att han hade passat som handen i handsken i det här laget. - Ja och det ville ju vi med. Det var något vi jobbade stenhårt för. Samtidigt så hade han varit hos oss ganska länge och man får ha stor respekt när en spelare vill testa sina vingar. Vi värderar att få ett bra avslut med spelare som lämnar oss. För vi har även värvat en del spelare och tagit i hand på att de kommer få lämna om rätt bud kommer. Vi är ju en säljande klubb. Lite av en språngbräda för sin fortsatta karriär. Jag tycker det känns oerhört viktigt att stå för sitt ord när det väl kommer till kritan och ett bud trillar in. Annars så är det lätt att det där snygga avslutet blir surt istället. Vi vill ju gärna att Kerim kör sitt race några år ute i Europa och sedan kommer tillbaka till oss. Det är vad vi vill.

Ja, det pratades en del om den typen av överenskommelser speciellt när Othman gick för, vad som sades, var en ganska låg summa. - Äh. Vi för bra betalt för honom med. Inga våldsamma summor kanske men helt klart en pengamässiga bra affär. Spelartypen tycker jag dock att vi saknar.

Jag tycker verkligen att vi spelar grym fotboll i år. Tycker att vi verkligen är ett lag. - Ja, eller hur! Vi är starka och svårslagna. Utvecklingen på många spelare är även härlig. Kolla Jonathan Ring, han har varit fantastisk i år. Får ju visa vad han kan. Även Haris har varit grym på slutet. Att ha tron på det vi gör är viktigt.

Den enda jag ser som kanske har tagit steg tillbaka eller i sidled är väl Jonis. - Han har haft en jäkla otur. Blev ju skadad på januariturnén och kom sedan igång väldigt bra varpå han blev skadad ganska snabbt igen. Men nu är han äntligen tillbaka. Värt att tillägga att Elliot som är hans "huvudkonkurrent" även varit fantastisk.

Jag gillar det. Spelare som Elliot, Jonis eller Kevin känns väldigt användbara och kan spela nästan lite överallt. - Ja, det är jäkla snälla och laglojala killar. De gnäller inte på något.

Jag hörde att Kevin hade ringt sin pappa och frågat hur man spelar vänsterback och så klev han in och gjorde den prestationen borta mot Häcken. - Det var en fantastisk match det där. Det var årets bästa defensiva match.

Kim ville inte tillstå det när jag påpekade det för honom - men 9 truppförändringar och den prestationen borta mot Häcken är ju grymt. - Ja, men samtidigt så har vi ju 20 spelare här och jag litar på varenda en. När det bränner till så måste de gå in och göra sitt jobb. De vet om det själva. Även andra klubbar råkar ju också ut för det. Vi som följer en klubb blir ju lätt hemmablinda och får känslan att det kanske bara är vi som drabbas när det egentligen händer i stort sett alla klubbar under en säsong. I enstaka matcher så kan det funka, då går de in och gör jobbet, men över tid så behöver vi kontinuitet för att kunna konkurrera.

Tror du att vi på sikt skulle kunna bli lika bra som BP på att få fram unga spelare? - Det tror jag. Om vi förenklar det och bara pratar om herrarna nu så är vi ju en seniorförening, men med en stor ungdomsverksamhet. BP är ju en ungdomsförening med seniorverksamhet istället. Är ju en väsentlig skillnad på vart fokuset ligger. Utveckling av unga spelare är ju deras DNA. Trycket på vår klubb i allmänhet och seniorverksamheten för herrarna i synnerhet är ju stenhård. Så det är ju inte helt lätt att komma från akademin och få chansen. Det är definitivt lättare i andra klubbar. Verkligen inte skitlätt att vara bäst på allt, tyvärr.

Men det har ju ändå definierats som ett typ av problem. Det här vill DIF och det innebär stora förändringar med fler resurser. - De här sakerna tar ju tid. Att bedriva ungdomsfotboll kan man inte se på ett par års sikt. Snarare 10 år kanske för att få till det där. Alla vi vill ju att våra egna produkter ska springa där ute på plan, men det är naivt att tro att det kommer bli så. Stockholm är det största distriktet och att det då ska dyka upp ett gäng supertalanger i just vårt lag är naivt att tro. Vi har ju tre unga spelare nu som gör det väldigt bra. Om vi i snitt kan lyfta upp 1.5 ung spelare per säsong från vår egen verksamhet till alagstruppen så har vi gjort det bra. Men därifrån till att spela matcher är ett stort steg. Unga spelare behöver ju också spela seniorfotboll för att utvecklas så de kan behöva ta ett par år i lägre serier först. Snittåldern på en debutant är 22-23 år, då har du 3-4 år där de behöver utvecklas.

Minns att jag såg en ung spelare i DIF för ett par år sedan som var grym. Micke Jahn. Verkar spela div 2 fotboll nu. - Så är det. Micke är en ruggigt bra div 2 spelare. Så det visar lite på hur stort steget är. Det gäller då att unga spelare har tålamodet som krävs. De blir nog rätt snabbt varse om hur stort steget är, så även om de vill framåt och är otåliga så gäller det att tränare och andra hjälper till och visar vägen. Samtidigt så kostar ju allt detta pengar. Vi kan inte ha hur stor trupp som helst. Ibland måste vi tyvärr släppa vissa spelare.

Inför mötet med AFC nu senast så frågade jag huvudtränaren Nemanja hur det gick för vår gamla junior Loeper. Han svarade, som jag tolkade det, att han tappade ödmjukheten efter en bra start. - Wille (Loeper) har ju varit hos oss sedan han var en tvärhand hög. Jävligt driven kille. Hugo tränade ju honom också tidigare. Så vi är väldigt glada att han spelar elitfotboll idag. Sen att tappa ödmjukheten gäller ju knappast bara unga spelare. KoT pratar ju om det jämnt och ständigt, vilket jag tycker är rätt. Det är en vardag där du alltid måste träna och jobba hårt för att bli bättre och utvecklas som fotbollsspelare. Precis på samma sätt som jag och Bosse resonerar när vi sitter på kontoret ute på Stadion. Det är få som glider igenom livet på en räkmacka och du måste jobba hårt varje dag för att nå resultat. Gäller ju säker även dig i ditt liv och det vi gör nu. Man kan gå på många plumpar och motgångar innan man når framgång. Handlar om att kavla upp armarna och jobba hårt.

Det mest aktuella och mest likvärda exemplet på det stålbad vi gått igenom inom både hockeyn och fotbollen på senare år är väl den ekonomiska sits IFK Göteborg befinner sig i just nu. De kan inte värva namn och vips så dyker det upp ett gäng skitbra ynglingar. Kim menar att dom är så bra så dom hade fått spela oavsett - men jag tror att om Bjärsmyr, Eriksson, Svensson och Berg hade varit i truppen så hade de finte fått spela. Det är dock (tråkigt nog) en modell som oftast bryts när man väl sålt av ett par spelare och nått någorlunda framgång då det kan tendera att börja blåsa i supporterled. - Det där är en svår fråga. Alla vill ju såklart ha ett så bra lag som möjligt. Om vi tar Gbg som exempel så har ju deras ungdomar gjort det väldigt bra. Blivit ett år äldre och mognat mer samt utvecklats som spelare och personer. Som klubb så är det viktigt att dom visar vad som står för.

Vad gör det för skillnad i värvningsbudgeten mellan 15 respektive 18.000 i publiksnitt? > Det är ju väldigt enkel matematik egentligen. Men det viktiga är ju om de 18.000 kommer tillbaka år efter år.

Så ett år med bra publiksiffror gör egentligen ingen skillnad? - Nej, inte i budgeten iallafall. Men självklart så gör pengarna nytta. När vi värvar fotbollsspelare så finns det ju alltid ett gäng engångskostnader. Det kan vara att köpa ut spelaren från ett kontrakt, sign on eller dylikt. Lönerna däremot är ju beständiga och dom ska vi ju kunna bära löpande. Då gillar vi inte att bygga luftslott.

Är det någon klubb du som VD kan inspireras av? - De flesta klubbar är ju så stora att det nästan blir abstrakt. MEn jag vet att vi mötte Rosenborg i avsomnade Royal League. Då minns jag att det var så öppet. Folk kunde komma och käka en macka med föreningen. Det tog jag verkligen med mig. Så vill jag att Djurgården också ska vara. Kaknäs är en öppen anläggning. Så kom förbi och kolla på en träning och säg hej!

Jag gillar det! Upplevde det själv som märkligt att Jonas Olsson kritiserade det. - Man måste ha en stor respekt för var de spelarna kommer ifrån. Premier League är väldigt tillknäppt. Mark Dempsey var också irriterad över öppenheten vi hade på Kaknäs. Men vi är väldigt tydliga med dom som kommer till oss att det är såhär vi vill ha det. Oavsett tränare och spelare så får alla veta innan kontraktsskrivande att det är så här vi gör i Djurgårn. Kim och Thomas fick det till exempel också på bordet.

Jag har ju intervjuat både Kim och Thomas. Upplever att det var en av många anledningar till att de ville träna DIF. Engagemanget och närheten från supportrarna har de båda lyft fram. - Ja, vi har åtminstone varit väldigt tydliga med hur det fungerar här. Så är det. Sen är det så att ibland vill de träna på saker som de inte vill ska komma ut, men då har de sina tider på Tele2 och där är det stängt för allmänheten. Så det hinns med ändå.

Du tror inte som Jonas (Olsson) då att en mer tillknäppt träningsanläggning skulle kunna vara en del i att öka professionaliteten kring föreningen? - Nej. Det gör jag inte. Den här öppenheten är det Bosse och jag som står för. Även om vi ibland är satta under hårt tryck. Där står vi bergfast i vår övertygelse.

Var tror du DIF Fotboll står om 5 år? - Att vi har samma vision för herr och dam. Vi ska vara med och konkurrera om Europa varje år. Jag tycker att det är väldigt sympatiskt att vi står för samma mål för dam och herr. Det är där vi ska vara. Det är en rimligt målsättning.

Att nå Europaspel är ju en sak - men att göra som Malmö förra året och komma till gruppspel är ju något annat? - Vi har inte formulerat några såna mål. Vi tror inte på formuleringar som att vi ska vinna det då och då t.ex. Vår erfarenhet säger att man bara förlorar på sådana mål. Vårt mål är att hela tiden bli bättre och om vi blir det så kommer vi då och då att vinna. Vår ambition är att vara med i toppen hela året. Precis samma gäller damlaget.

Är du fortfarande med om 5 år? - Ja, det tror jag. Sen får vi se. Det kan ju vara så att Djurgården vill ha en annan ledning än mig och Bosse. Det är den verkligheten som vi lever i och det är inget konstigt med det. Det är ju samma för tränare och ledare.

Det har jag tänkt på en del. Ni var ju tighta med Pelle Olsson. Att då tvingas ta bort honom måste varit jäkligt tufft? - Ja, det var det. Men vi har ju våra olika roller. Vi är fortfarande bästa kompisar idag men där och då så var det oerhört jobbigt.

Har du någon dröm som VD? - Jag vill ju vinna förstås. I kombination då med att ha en väldigt välskött förening. Det är oerhört viktigt för mig. Alla vi. Jag, Bosse, Kim och Thomas tror väldigt mycket på det hårda jobbet i vardagen. Om man gör det tillräckligt bra så samlar man ihop det till att vinna. Små marginaler emot blir små marginaler för. Över tid så jämnar det ut sig. Men gör man inte vardagsjobbet så blir det aldrig fest. Jag vet inget annat sätt att göra det på.

Men är det inte jobbigt om man gör allting rätt enligt något slags "facit" men så blir det ändå stolpe ut? - Jo det är klart. Men det är ju en del av charmen också. Det är svårt med fotboll.

För egen del så är det bara charmigt med stolpe in.. - Det är bara ett lag som vinner. Men det är klart det är så. Återigen så är fotboll svårt.

Hur många hoodies har du? - Jag är ju ingen klädkille. Går i jeans, t-shirt och en sån här tröja. Inget jag fuunderar på. Det är så det är. Men jag har väl ett gäng. Sen så är det ju som i allt, favoriterna kommer oftast på. Den bästa har jag väl på mig tills den faller i bitar. Är glad för att jag slipper att ha kostym på mig för det mesta.

Är det något som du skulle vilja framföra till läsarna på Blåränderna och andra forum? - Stå upp för DIF. I med och motgång. Vi är ju otroligt starka i Djurgårn om vi tar med hela familjen. Då har vi en ljus framtid. När vi börjar tjafsa med varandra, oavsett konstellation, så blir det sämre. Tjafs ska ej förblandas med att kritisera, det är något vi ska göra. Den här känslan vi hade mot Kalmar i måndags (hemmamötet) där publiken sjunger in bollen i 87e. Hela upplevelsen är elektrisk. Jag tror alla 12.000 som var där vill uppleva det igen. Det var som en laginsats med läktarna och spelarna i symbios. Då är vi starka. Det är väl det jag vill skicka med. De flesta tänker ju redan såhär. Du och jag kommer väl bäras ut med färgerna på. Vi hejar ju på Djurgårn. Jag kommer ju gå på Djurgårn långt efter jag slutat jobba här. Redan på 70-talet började jag gå med pappa och drömmen sträckte sig då till att bli ett stabilt Allsvenskt lag. Vinna fanns ju bara inte på kartan. Nu har vi till och med fått vinna ett par gånger och det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Det är något jag eftersträvar att göra igen. Både hockeyn och fotbollen är ju på uppgång nu så det är verkligen härligt att vara Djurgårdare på alla plan. Hockeyn har vi ju också ett väldigt bra samarbete med. Det är många från kansliet som brukar gå på hockeymatcherna. För där är jag ju, som jag var inne på förut, bara Djurgårdare. Kan vara supporter och behöver inte känna samma ansvar.

Är det för dig som för mig när det gäller Aik - att deppen vid en torsk är större än glädjen vid en vinst? - Så kan det nog vara. Men de känner ju likadant på ssin sida.

Redan när jag intervjuade Thomas första gången sedan han blev klar och Kim därefter så har jag fått samma känsla som med Zoran och Snuffe. De kommer ta oss till toppen igen. - Det tror jag också!

Jag tror att Henke är ordningsmannen och den som håller ordning men aldrig tar bort nya infall eller lösningar för den delen. Det viktiga är att det ska göras på rätt sätt. På det sättet så att "hans" klubb på alla sätt är ett föredöme. För den som läser detta och fortfarande tvivlar på att han vill "gå milen" så föreslår jag att ni åker ut till Kaknäs för att prata med denna hedersknyffel och rättrådige man. Tvivlar du efter det så är du förmodligen blind.

Vill passa på att påpeka att jag tyvärr hade en del teknikstrul inför intervjun så jag kom inte åt listan över frågor som samlats in från diverse forumskribenter och dylikt. Hoppas mycket att blivit besvarat ändå!

Återigen stort tack till denna fina representant för vår förening!