
Det finns och är nästan märkligt att jag kan gå på en match som vi vinner med 3-0 och efteråt känns mig missnöjd med flera saker. Jag kände då, efteråt alltså att jag måste kamma till mig. Det sägs att man har höga ambitioner när detta infaller. Men för mig, inuti, kändes det bara som gubbgnäll.
Jag såg Blåvitt betvinga BP. Om inte en spelare i BP fått ett totalt hjärnsläpp tror jag inte matchen slutat med att Blåvitt vann. Det var nästan smärtsamt att se en så skicklig spelare som Tobias Heinz slå en bredsida som passning, som brukar vara klockrena, till en fösare som knappt nådde mottagaren. Hur jobbigt är det mentalt då? Noah Tolfs spel samma sak. Förra året var han formidabel framåt och helt ok bakåt. Nu spelade han som hans ålder indikerar. Men, dom vann. Det, som tydligen är A-O i idrott, självförtroende, kommer tydligen av den typen av segrar säger dom som kan.
aik vann mot Gais. Helt rättvist. aik har faktiskt visat sig att klara konststycket med att föryngra truppen, spelet och ändå vara helt ok på planen. Måste ligga på tränaren också. I den tuffa miljön kunna göra ett så bra jobb med dom resurserna är imponerande. Jag vill också skriva ut ett citat från honom. En journalist frågade vad han tänkte om att den ena bra spelaren, eller möjligen "bra", lämnade. Han sa : jag tänker inte en sekund på det. Precis det som alla bra tränare jag pratat med säger. Man jobbar med det man har.
I Västerås fick, då skriver jag fick, en horribel straff. Men det var inte det enda. Målvakten fick gult kort också. Det borde varit rött kort på Västerås spelaren. Samtidigt, jag kommer ihåg hur Västerås åkte på en nästan lika horribel straff emot sig, Sirius borta. Kanske är det så som dom lärda säger, det jämnar ut sig på en säsong?
Jag såg Ellos-Sirius lite mellan detta skrivande och matlagning söndag eftermiddag. Sirius är bra. Inget snack om det. Påminner enormt mycket om Mjällby 2025. Det är verkligen fascinerande att se spelare i Mjällby då, Sirius nu, som "egentligen" är habila, spela med en självklarhet som både ger varje aktör tid man inte brukar ha eller få, samt i stort sett få med sig alla dueller. Kontrasten då mot Värnamo i botten av Superettan. Spelare som på den nivån borde vara väldigt bra, i några fall stjärnor, agerar som att en medicinboll vore den enda bollen som kan stanna kvar vid foten efter en bollträff. Jag är ändå lite förvånad över att anno 2026 inte mental träning ges lika mycket tid som fysisk. Se skillnaden mellan en spelare med självförtroende och samma spelare utan detsamma borde ge betydligt smartare människor än vad jag är en aha-upplevelse.
Söndag eftermiddag tar sig Andreas Holmberg hos Örgryte och Christer Mattiasson tid för mig. Stort tack till båda.
Hur ser du på säsongen så långt?
Har du ord och förklaring på vad det är som gör den skillnaden?
Truppen, någon skillnad gentemot Häcken?
Vad vill du säga om matchen mot Häcken?
Vad vill du tro om matchen mot Djurgården?
Du kan Allsvenskan. Men nu har du sett ditt nuvarande lag en halv säsong. Vad tror du om resten av säsongen?
Ni tippas ur av alla jag sett. Kan det ge både avslappning och tändvätska?
Ovan sista svaret från Andreas. Dags för CM på en buss på väg ner till Sveriges baksida.
Vad har vi gjort denna vecka?
Eftersom vi inte snackar trupp tänkte jag fråga om Peter Langhoff. Var är han på stegen att komma tillbaka?
Vad vill du säga om vår match mot Halmstad?
Det du sa" vi anföll inte lika mycket" var det spelarna eller order från er?
Vad vill du tro om matchen mot Örgryte?
Hur tar vi oss hem från Göteborg denna gång när nästa match ligger mer tajt?
Du en sak jag och många med mig undrade. När vi leder med 3-0. Total kontroll. När ska ungdomarna få komma in om inte då?
Jag förstår att som ledare blir man ständigt ställd inför svåra val. MEN, jag är övertygad om att något har hänt eller kommer hända rent struktur mässigt i Djurgården. För enligt vad jag hört ville inte Alexander Johansson komma till Djurgården förut? Det enda som då kan ha ändrat sig som gör att han nu kommit är att Max Hahn har bestämt att ungdomarna måste få minuter i matcherna och att dom mer strukturerat kommer få sin plan för att slussas in med minuter.
Jag vill skriva en lite hyllning till en spelare som inte varit vår men jag bara hört gott om. Orden som Henrik Rydström, Daniel Andersson och nu senast Pontus Jansson använder för att beskriva Taha Ali visar en människa utanpå det mesta. Beskrivningarna om hur han tagit hand om nya spelare som kommit in eller upp från ungdomslagen. Hur han stått länge, länge efter träningarna och pratat med intresserade unga mest, supportrar. Jag kommer även sakna hans härliga teknik. Lycka till i Grekland Taha.
Imorgon ska våra tränare försöka bryta ännu en trend. Vi har inte vunnit tre matcher i rad sen våra tränare ankom. Imorgon får vi en ny chans. Jag tror och hoppas att ännu en trend bryts imorgon. Imorgon kväll ska jag lägga gubbjäveln jag är åt sidan, BEVÄPNA MIG MED VINGAR och flyga dit himlen alltid är vackert blå. Är väl fan om jag inte ska njuta då?
Inför Västerås - Djurgården
Inför Djurgården-Västerås
Inför Degerfors-Djurgården
Inför Häcken-Djurgården