Inför Halmstad-Djurgården
Bra gjort Järnkaminerna att ta ställning mot avarter inom vår förening.

Bra gjort Järnkaminerna att ta ställning mot avarter inom vår förening.
När förra omgången var färdigspelad och jag kollade in den omgången som började i fredags, hyste jag ett hopp om att Ellos skulle kunna ta poäng, eller till och med vinna mot bajen. I mina ögon har dom två lagen varit bäst dom senaste omgångarna i Allsvenskan. Vi som såg matchen mot oss på Stockholmsarenan vet vad Ellos kan göra. Som jag skrev för någon omgång sen, vill jag att laget i mitt hjärta ska vinna på vår egen styrka. Det inbegriper självklart att dom andra lagen ska göra det också. Min tro inför fredag var alltså en jämn och spännande match. Men, det blev det inget av med. Bajen var överlägsna. Inne i huvudet kom det då upp vilka lag bajen spelat emot på senaste tiden. Mjällby och Halmstad borta, i oktober. Full pott. Seriefinal mot Sirius hemma. Mötte ett pånyttfött Malmö borta. Nu, senast, Ellos hemma. Dom har kvar att möta blåvitt hemma och Västerås borta. Det schemat och den poängskörden väcker min hjärnas respekt. Mitt intellekt säger bara, grattis. Vad mina känslor säger, vill jag inte skriva. Jag har inte någon utbildning, men trots det tycker jag inte att den typen av ord passar sig utskrivna.
Halmstad åkte till Uppsala och hade väl en förhoppning om att få Sirius att darra. I andra halvlek fanns embryon för den typen av scenario. Men sett över nittio plus minuter gjorde Sirius återigen en gedigen fotbollsmatch. Det är inte alls samma typ av insamlade poäng som dom hade tidigare under säsongen. Nu är det hårt jobb och inte alls så mycket medstuds som då. Det, att ställa om från räkmacka till seg ostmacka, imponerar väldigt mycket på mig. Det finns en logik i att lag som spelar bra fotboll får mycket med sig. Trots det, tycker jag oftast att den logiken provocerar mig. Det hårda jobbet utan skimmer, det har jag däremot enorm respekt för. Senaste tiden när jag tänkt på vilket lag som till slut kommer vinna Allsvenskan, känner jag en logik att Sirius gör det. Blir det så till slut skulle jag känna och tycka, att dom är värdiga mästare. Men, med bajen framförallt i hasorna, behöver dom ta fram allt dom har inom sig, för att lösa den uppgiften.
Vi spelade hemma mot Degerfors. Degerfors är ett av dom lagen som varit på den andra sidan om flyt och domslut med sig. Enormt mycket emot på alla plan. Lätt att säga och tycka att dom bara ska knyta näven i fickan och kämpa vidare. Men vad vore fotbollen utan känslor. Enligt mig, inget som skulle engagera. Då och då i livet har jag själv och människor jag beundrar uppfört sig på ett sätt som jag med facit inte tycker är ok. Inne i mig, när jag varit den som felat, har jag försökt försvara mig med allt som provocerat mig fram till den felaktiga handlingen. Jag har inte lyckats komma till ståndpunkten att mitt agerande varit ok, ändå. Vilket leder mig fram till Patrik Werners utbrott efter matchen. Jag har jättestor förståelse för att engagerade ledare och tränare ibland tappar topplocket. Jobba så hårt, sen inte få med sig det uppenbara. Men, precis som jag sagt till mina barn under deras uppväxt, även om jag förstår utbrottet, är det inget som bara kan få passera obemärkt. Jag tror att med facit och känslorna ersatts med eftertanke, kommer inte Patrik vara stolt över sin insats efter matchen. Hoppas Patrik kan ladda om.
Själva matchen var en kopia på en del matcher vi genomfört denna säsong. Skillnaden i höjd mellan våra bästa prestationer och våra sämsta diton, är verkligen hög. Jag tror det är den skillnaden som gör att vanligtvis sansade personer brinner till på våra läktare och kommentatorsfält. Vi vann. Viktigt. För mig känns Europa 2027 som prio nu när vi, i mina ögon, spelat bort chansen att vinna Allsvenskan.
Idag ska vi möta Halmstad borta. Halmstad borta på hösten ger mig nästan inga bra bilder. Det enda, häftigt självklart, som kommer upp i positivt är när vi vann SM-guldet 2003. I övrigt kommer jag bara ihåg frustrerande matcher där vi förlorat eller tappat poäng, med ett spel som få eller ingen varit stolta över. Jag hoppas vi kan hitta en väg fram till tre poäng. Men både minnesbilder och känslan är inte så optimistisk.
Andreas Johansson, legendarisk spelare dåå det begav sig, numer assisterande tränare ställde upp och svara på mina frågor lördag eftermiddag. Så även CM (Christer Mattiasson). Fast han alltid gör det med samma goda humör och självklarhet, vägrar jag ta det för givet. Mitt förhållande till den gåvan är ödmjukt tacksam. Stort tack till båda. Jag börjar som vanligt med våra motståndare.
Hur har dagarna efter Sirius varit?
Som spelare har du varit med om att slagits om guld, men även nedflyttning. Nu som ledare, är du med om att slåss för att undvika nedflyttning. Jobbar man med samma saker då för att rutinerna är viktiga, eller?
Truppen om vi jämför senast mot imorgon, några skillnader?
Din analys om matchen mot Sirius?
Dina ord om vad det gjorde att det skiljde så pass mycket mellan halvlekarna?
Dina tankar om morgondagens möte med Djurgården?
I er match mot Sirius slogs jag av att ni inte såg ett dugg stukade ut. Ni såg ut som ett lag som tror på det ni gör. Hur känner du?
Hur jobbar ni i Halmstad nu inför 2027?
Ni hade en ung pojke (Oliver Kapsimalis) på ena kanten mot Sirius som jag inte upplevt mig sett tidigare. Vad är hans historia?
Det var sista svaret för denna gång med en otroligt trevlig och tillmötesgående Andreas. Dags för CM som satt och väntade på att tiden skulle infinna sig för tågresan ner till Halmstad.
Hur har dagarna fyllts ut denna vecka?
Frågar lite om spelare vi har och deras nuvarande status enligt dig. Jag börjar med Abdul (Abdulmalik)?
Vad motsvarar klassen på den typen av matcher, ungefär?
Vad vill du säga om Sander (Ringberg) då?
Peter (Langhoff) då? Jag tycker han börjar se mer och mer självklar ut?
Dina ord om vår senaste match mot Degerfors?
Trivs spelarna att spela hemma? Ger hemmaplan och stödet från publiken mer press än stöd, för stunden?
Din tro om hur matchen mot Halmstad, imorgon, kommer utspela sig?
Har vi tränat på gräsmattan på Kaknäs denna vecka?
Ovan, min sista fråga i det offentliga. Jag frågade lite om den allmänna känslan. Om det i verksamheten syns gurglet runt Falle (Oscar Fallenius). Hur vi reagerar på läktarnas missnöje. Det blir självklart spekulativt då allt mottagande är individuellt. Men jag är nyfiken på hur människor som jobbar med elitidrott reagerar på reaktionerna på deras arbete.
Dom två uppehåll som vi haft tidigare denna säsong har sista matchen innan, varit bedrövlig eller halvkass. Jag hoppas att våra spelare denna gång inte tar ut semestern i förskott.
Som jag skrev i ingressen ligger mitt enda fokus nu att vi klarar att komma på en plats i tabellen där vi får spela i Europa nästa år. Klarar vi det, ska det bli så intressant och se hur vi hanterar det då. med allt nytt som kommit in och kommer att komma, implanteras, känns framtiden spännande och hoppfull. Som supporter har jag förmånen att drömma om framtiden men våra spelare och ledare måste leva här och nu.
I eftermiddag kommer jag BEVÄPNA MIG MED VINGAR och nu, när jag äntligen löst problemet på jobbet, flyga högt ovan molnen och njuta av himlens färg som är densamma som laget i mitt hjärta har, vackert Djurgårdsblå.
Inför Göteborg-Djurgården
Inför Djurgården-Örgryte
Inför BP-Djurgården
Inför Hammarby-Djurgården.