Efter Malmö, Inför GAIS

Vi förlorade igen. Kanske borde jag varit våldsamt besviken över förlusten? Kanske är det ålder? Kanske är det att jag lärt mig lite mer om spelet som gjorde att jag inte var det, ändå? Ja, tungt som fan, men ändå en sorts stolthet över att laget i mitt hjärta drev matchen och var lite, lite bättre i mina ögon över nittio plus minuter. Fick minnesbilder av matchen 2017 där vi också var lite bättre men Mattias Svanberg sköt på Niklas Gunnarssons ben och avgjorde sent till Malmös fördel. Denna gång var det Erik Botheim som avgjorde. Bittert och tungt. Men jag kände ändå stor tillförsikt inför det som komma skall. Vi matchar Malmö på alla plan, vilket jag inte fullt ut trodde på innan.

Det mest bittra för mig är det som förmodligen avgjorde. Vän av ordning ska tydligen vara arg på Tokmac (Nguen), men det är inte så farligt för mig. Sista gången en Djurgårdare filmade så våldsamt som Derek Cornelius gjorde i våra färger skrev jag ett argt mail till Bosse (Andersson) samma dag. Där jag krävde (haha) att vi som klubb skulle ta tag i detta då det inte är förenligt med vår klubb. Hans svar var både att spelaren bett om ursäkt direkt och att Bosse läst katekesen för honom. För mig är det pinsamt när människor som är intresserade och tycker om fotboll skriver att Malmös mittback agerade smart. För mig är det ett vidrigt och oacceptabelt uppträdande. Ingen vinst i världen är värt den formen av uppträdande i våra färger. Tänkte också, hade Tobias (Gulliksen) varit lika ”bra” (skåde-) spelare som Cornelius när han fick Jens Stryger Larssons utsträckta armar i en hård knuff i början på matchen och fallit ihop som en sprattelgubbe, hade kanske han fått rött kort redan där? Då även solen har fläckar tror jag mig veta att Henrik Rydström tycker det är en del av spelet för alla att hantera. Jag tror att dom allra flesta håller med honom. Men för mig är det en hederssak att inte fuska. För mig är det en milsvid skillnad mellan att förstärka och filma.

Så, nog med gnäll och mitt kanske löjliga väderkvarns fajtande. Det var i mina ögon en ljuvlig match att titta på. Högt tempo. Bra intentioner. Två lag som ville vinna på egen kraft och ställde om offensivt och defensivt blixtsnabbt. Som jag skrev ovan tycker jag att det var vi som var unset bättre. Men det var nyanser, för i precis allt Malmö gjorde kunde man ana den enorma klass deras spelare har. Tufft, hårt och rejält. Mohammed Al Hakim lät spelarna sätta gränsen och för det mesta klarade dom att hantera den höga ribban. Några aktioner var absolut vårdslösa men i stora drag tycker jag att spelarna hanterade nivån bra. Intensiteten smittade av sig upp på läktarna vilket gav en härligt elektrisk stämning. Unes (Jacob Une Larsson) tackling var blodröd. Inget snack från min sida efter att jag sett reprisen där kameran var nära det som hände. På plats upplevde jag det som en tuff rejäl tackling. Där jag sitter (står) tyckte jag att Hakims beslut var rätt. Med facit, både den assisterande och fjärde domaren stod precis där det hände, det är väl fan om inte huvuddomaren kan få hjälp av dom som ska ge honom det. Det var något jag skrev och klagade på redan när Martin Olsson överföll "Mange" (Magnus Eriksson) i någon match för några år sen. Gör ert jobb. Det Hakim kunde gjort annorlunda, i mina ögon, var att ta några fler frisparkar i början, kanske något eller några kort för att få spelarna till rätt nivå även vad det gäller regelboken. Samtidigt, som en fin skribent på vårt forum skrev, vi skriker oss hesa mot VAR, då får vi fan acceptera att inte alla domslut sitter i realtid. Det är ett absolut krav från mig att spelare och ledare hjälper domaren i deras svåra jobb. Vi i publiken kan vara hur jävla enögda vi vill, men spelare och ledare ska i det fallet var ödmjuka inför det yrkesval dom tagit och hjälpa alla inblandade till en så bra upplevelse som det kan bli. Avslutningsvis, jag tycker inte att det var orättvist att Malmö vann. Hade inte tyckt det om vi vunnit. Eller oavgjort. Jag tycker det var en jämn tuff match där alla resultat kunde accepteras.

Det som jag tänkte mycket på när jag åkte hem från matchen var varför vi inte kunde ha den intensiteten några dagar innan på derbyt. Den torsken gjorde dubbelt ont efter torsdagens batalj.

Idag är det dags för Gais. I deras premiär som jag berört tidigare var dom märkligt tama. Slöa. Ingen intensitet som jag sett i deras Svenska Cupen spel. Kanske var det nerver som gjorde det? Vad det var vet jag inte, men att dom kan spela fotboll har dom visat efter det debaclet. Jag är också en stor beundrare av deras tränares behandling av frågan om det som förmodligen kommer bli årets klaraste straff som inte det blåstes för. Efter premiären har Gais vunnit flera matcher med ett optimistiskt framåtlutat spel utan några fingrar emellan. Namnmässigt sticker inte årets Gais ut på många sätt men deras inställning till spelet borde vara en inspiration för många. Jag tror återigen på en tuff match med högt tempo och tuffa dueller. Om vi är på samma nivå som mot Malmö kommer vi att vinna. Om vi är på samma nivå som mot gnaget, ja, då kommer vi få en tuff eftermiddag på Tele2. Lite stabilitet i vår intensitet skulle jag uppskatta.

Magnus Sköldmark i Gais (vet inte om det är han eller tränaren som svarar) och Kim Bergstrand hjälpte mig att fylla ut texten med svar på mina frågor. Stort tack till båda. Som vanligt, först våra gäster.

Hur känns det i truppen nu när matcherna kommer väldigt snabbt? – Vi har en välbalanserad trupp som mår bra och trivs tillsammans, det gör att prestationerna utvecklas från vecka till vecka.

Truppen, skillnad in/ut kontra mot Kalmar? – Med all säkerhet så kommer vi att rotera några spelare.

Vad är er slutanalys om matchen mot Kalmar? – Vi vinner rättvist om det finns något som är rättvist i fotbollens värld. Vi arbetar hårt i hela vårt defensiva arbete som ger oss bra möjligheter offensivt.

Vad tror ni om matchen mot Djurgården? – En ny utmaning så klart, att möta en av favoriterna till slutsegern i Allsvenskan 2024. Vi fokuserar på vårt, utifrån våra förutsättningar, taktik och idé som vi har inför matchen.

Vad blir era nycklar? – Att hängivet tro och följa vår idé.

Ovan sista svaret från Gais denna gång. Dags för Kim.

Hur mår vi efter två raka förluster? – Ändå bra tycker jag. Jag tycker det är starkt av oss att komma tillbaka efter den svagare insatsen i derbyt. Sen är det självklart tufft att förlora den andra 0-0 matchen i rad, där vi går iväg med noll poäng. Vi var väl lite sämre än AIK och lite bättre än Malmö. Vi fick med oss ganska lite, kan jag väl säga.

Truppen, förutom Tokmac, några ändringar? – Ja, sen är även Tobias inte med. Han har fått något problem och är inte uttagningsbar.

Är det, det där privata eller? – Nej nej, han fick någon smäll mot Malmö.

Vad säger vi om matchen mot Malmö? – Det är en jämn match mellan två bra lag. Det är vi som för matchen. Men vi är inte tillräckligt skickliga i sista delen av vår offensiva yta. Vi tar inte chansen när vi kan för att såra dom på riktigt. Jag har inte sett Malmö försvara sig med så många spelare på fem år. Men det gjorde dom och dom gjorde det jävligt bra. Men vi var också bra.

Tycker du att det var för tufft? – Det blev kanske det. Han borde kanske blåst fler frisparkar och delat ut några kort tidigare. Samtidigt, den intensiteten är utvecklande. Olyckligt att Une skadar Oliver Berg. Men i övrigt är det inte så farligt tycker jag.

Det finns spelare som man vet kan göra den typen av tackling för den typ av spelare dom är. Hur hanterar Une den tacklingen? – Han blev ledsen över utfallet av tacklingen. Alla vet vem Une är. Han bad Oliver om ursäkt. Men efter det har han släppt den.

Vad tror vi om Gais då? – Dom spelar med stor glädje och självförtroende. Man kan se att dom tycker det är jävligt roligt att vara i Allsvenskan. Dom har gått upp två divisioner på två år vilket jag tycker syns i det dom tar sig för. Stor energi i spelet.

Jag tycker dom är ganska fysiska. – Ja, kanske det. Dom springer mycket. Jag tycker dom är kul att se på. Dom är inte blasé på att spela i Allsvenskan, utan dom tycker det är kul på riktigt att vara med här uppe. Det tycker jag syns.

När vi har två förluster i rad. Du har sagt att man får självförtroende vid vinst. Tappar det vid förlust. Är vi extra noga då att gå tillbaka till grunderna för att bygga upp oss igen? – Det är ingen motsättning. Vi vill alltid vara noggranna. Vill alltid att grunderna ska sitta. Men i genomgångar eller dylikt trycker vi inte på dom knapparna. I genomgångarna kollar vi på hur vi har spelat. Mot AIK spelade vi inte särskilt bra. Sist nu, mot Malmö, tycker jag att vi gör mycket bra.

Jag tyckte att Deniz (Hümmet) mot Malmö inte var så mycket i straffområdet. Såg vibbar av Victor Edvardsen. Har jag fel? – Nja, jag tycker inte att vi överhuvudtaget är så mycket i straffområdet. Tycker nog inte han syndar mer än någon annan. Vi tar inte in bollen där tillräckligt ofta i farliga ytor. Det är en balansgång det där mellan att få Malmö att jobba, inte låta dom få ha bollen, men samtidigt skapa målchanser. Vi är inte tillräckligt bra i instick- och inläggsspel.

En regel jag undrade över om den finns kvar, vet du? När vi skulle pressa Malmös bollhållare så sprang en annan spelare framför vår spelare, det gör alla lag. Men i Malmös fall så ändrade dom riktning också vilket för mig är det som kallades stängning förr i tiden. – Det vågar jag inte svara på. jag vet faktiskt inte.

Stefan Johannesson har gått ut två gånger i år och kritiserat hans domares beslut. Båda gångerna är det vi som fått fördelar. Hands som gav straff mot Häcken och Unes tackling. Känns inte det lite konstigt att han bara väljer våra matcher? Finns det någon kontakt i hur han tänker där? – Jag har haft kontakt med honom i helt andra frågor. Det du frågar efter vet jag inte då jag inte följer media inom fotbollen. Men på ett generellt plan är det inte mitt bord. Men om det du säger stämmer kanske den som har det som uppgift fråga om det nästa gång.

Samtalet avslutades snabbt då Bosse ringde. Kim beklagade att han måste avbryta. Jag sa: ”det gör inget, det är din chef och ditt jobb, jag är glad över den tid jag fick”. Trots det ringde Kim upp några minuter senare och bad om ursäkt en gång till för det snabba avslutet på det tidigare samtalet. Jag blev glad över gesten från den fina och respektfulla människan Kim jag känner, men det var absolut inte nödvändigt.

Om matchen mot gnaget var en kraschlandning var matchen mot Malmö mer en besvikelse över resultatet, inte prestationen. Den var jag nöjd med. Jag hoppas vi kan ta med oss den, prestationen alltså, till dagens match i eftermiddag på Tele2. Diskussionerna på forum dödar ofta min glädje och behov att diskutera. Då jobbet och fysiken också pressar ner min energi får jag lyssna på min eviga, som tydligen aldrig tar slut, inre dialog. Under dagen kommer jag ta mig upp till Globenområdet, leta energi och BEVÄPNA MIG MED VINGAR för att återigen, förhoppningsvis, njuta av tre poäng in på kontot för laget i mitt hjärta.