Jag fick Jacobs kontaktuppgifter av Hasse Larsson, sportchef i Mjällby. Jacob är intressant på rätt många sätt för mig. Han är helt chosefri. Han är glad på riktigt. Sätter sig inte på några höga hästar. Han är villig att kriga hårt för det han önskar få. Han tränar hårdare än dom flesta. När han bröt överenskommelsen med Halmstad mådde han dåligt, som en bra människa gör när det inte blir som man först tänkt sig. Han är helt enkelt en bra människa som fångar livet här och nu. Jacob fick alltså ett erbjudande från Djurgården inför säsongen 2023, något han drömt om sen han var en liten kille. Han gick rätt in med sitt glada leende och blev lite av en supporterfavorit med sitt sätt. Det fanns väl rätt många som var tveksamma om det fanns tillräckligt med kvalitet för att han skulle tillföra något på riktigt och göra en positiv skillnad för Djurgården. På alla tester placerade han sig i toppen av truppen som gick in i säsongen. I träningsmatcherna gjorde han bra ifrån sig med mål i några av försäsongsmatcherna. Som följd av det blev Jacob en av dom tre spelare vi fick fylla på truppen med som hade gått in i ECL 2022. Så långt gick väl det mesta spikrakt, eller möjligen så bra vi och Jacob kunde förvänta sig. Vårt lag som hade spelat så bra och fått med sig så bra resultat 2022 började redan från början hacka. När matcherna på tidiga säsongen inte liknade det vi ville blev flera spelare "över". Jacob var en av dom. Vad som var vad i allt det var jag nyfiken på. Jag var också nyfiken hur han såg på sin sejour i stort. Vad han tyckte om Djurgården för dagen, om han hade upptäckt något av allt det som sipprat ut från Kaknäs. Nedan får du läsa hans svar. Som vanligt, först en faktaruta.
Namn: Anders Jacob Bergström
Civilstånd: Sambo, eller förlovad till och med, om det är ett civilstånd, det är det väl?
Barn: 1 barn och det andra på väg. Den kommer till oss i april nästa år.
Födelsedatum: 26 april 1995
Fordon: Bil (Jacob bad vid första uppringningen att få återkomma då han satt i bilen med sin för stunden inte allt för nöjda son)
När det är val i Sverige, rösta du då?: Jajamen, det gör jag.
När och var började du spela fotboll?
– Jag var väl 5-6 år sådär. Lite oklart. Min syrra började spela före mig. Då ville jag också testa på. Jag hade testat på fotboll när jag var 4 år, men då tyckte jag inte om det, utan gillade mer att springa omkring på löparbanorna då. Det var i Karlskrona. Karlskrona AIF hette det laget.
Var du talangfull?
– Nej, jag var väl bland dom bättre men något bollgeni har jag aldrig varit. Min spets har varit styrkan. Alltid varit lite starkare än dom andra i min åldersklass.
Hur länge var du kvar i KAIF?
– Jag spenderade alla ungdomsåren där. Jag kom upp i A-truppen via U-19. Jag lämnade nog 2015 tror jag det var. KAIF ville inte ha kvar mig. Dom tyckte inte att jag höll för division två spel, då gick jag till Ronneby BK, en klubb i division fyra.
Hur länge var du där då?
– Där var jag kvar i tre år. Först i fyran i två år. Sen vann vi serien och gick upp till division tre. År ett gick inte så bra, men både år två och tre gick det bra för mig. Det var då första gången Mjällby kontaktade mig där i division tre.
Mjällby, som då låg i division ett hörde av sig alltså. Var Hasse Larsson sportchef då med?
– Ja, då låg dom i ettan och Hasse var den som jobbade ihop truppen. Det var Hasses son som hade scoutat mig sista året i Ronneby. Dom erbjöd två veckors provträning där på Strandvallen. Dom ville se hur jag fungerade i deras miljö. När dom sett det erbjöd dom mig ett kontrakt och det var kul.
Fanns det några andra idrotter som du var intresserad av som ung?
– Ja, jag spelade både handboll och innebandy. Handboll var väldigt kul och jag var målvakt i den sporten, tro det eller ej. Men fotboll var den sporten som vann. Det var det roligaste att hålla på med. Det blev väldigt tydligt att dom andra sporterna var mer för att hålla igång även på vintern.
Det är för mig rätt intressant att du gick från division fyra till toppen på division ett. Jag har hört att det skiljer så oerhört mycket på träning att det är väldigt lätt att skada sig när man ska höja upp sig så mycket. Märkte du något av det?
– Nej, jag har aldrig haft problem på den punkten. Även om jag spelade i fyran så tränade jag precis varje dag. Jag kände mig redo för den högre miljön vad det gällde den biten på en gång. Laget tränade kanske 2-3 gånger i veckan, sen körde jag på i egen regi. Var ute och sprang. Ständiga besök på gymet eller något annat som gav något för mig. Sprang omkring på fotbollsplanen själv med boll och tränade teknik och skott. Det var både kul och ett behov. Jag har alltid älskat att träna. Det kanske låter sjukt att jag tänkte så i den divisionen men jag hade en tro på att jag kunde bli något i framtiden. Det är väl min talang som vi pratade om nyss, jag tränar på och kämpar även om det för stunden inte ser så ljust ut.
Du kom till Mjällby då 2018 alltså?
– Ja, på sommaren kom Milos Milojevic som tog upp oss direkt till Superettan. Han stannade kvar som tränare och tog oss därifrån upp i Allsvenskan.
Hur var den första, andra säsongen där för dig?
– Jo, men det gick helt okej. Jag var inställd på att inte få spela så mycket. Men jag fick förtroende och spelade väldigt mycket. Jag var väl på en ganska stabil nivå med åtta mål både i division ett och andra året i Superettan. Det andra året där var ännu bättre då jag bara spelade halva säsongen och sen blev såld till Norge. Mjöndalen hette dom. Jag var väldigt nöjd över mina prestationer dom åren.
Jag hade inte koll på att du spelat utomlands.
– Jo men så var det. För mig var det första gången jag blev heltidsproffs. Jag kunde leva på det jag fick in från fotbollen. Själva steget varken kändes stort eller blev det då Norge är väldigt likt Sverige. Det var kul att få testa på högsta serien där. Tyvärr gick det rätt dåligt för laget. Det hackade hela året. Sista avgörande matchen för hela säsongen lyckades vi få med oss det resultat som krävdes för att hänga kvar i högsta divisionen.
Hade du ett-årskontrakt då,eller vände du hem av andra anledningar?
– Jag fick ett 3,5 årskontrakt. Spelade från sommaren till hösten/vintern. Sen ville Mjällby köpa tillbaka mig. Jag tänkte, ”varför inte?” Mjällby var då klara för Allsvenskan. Det kände jag att jag ville vara med på, det Allsvenska äventyret med Mjällby. Mjöndalen sa inte nej till Mjällby utan sa att det var upp till mig att bestämma vad jag ville. Då kändes det väl inte som att dom hade så stort förtroende för mig. Det kändes då som ett bra och naturligt steg att komma hem igen.
Första året. Milos försvann och in kom Marcus Lantz? Hur funkade det då?
– Det var en succé för alla. Klubben kom femma. Det gick bra för mig. Det var bara trist att det var pandemiåret. Där tyckte vi alla att vi gjorde riktigt bra ifrån oss.
Då fick lite överraskande, för oss utan insyn, Marcus gå. In kom Christian Järdler. Hur funkade det för dig och laget?
– Det var en logik i det. För Järdler var assisterande till Lantz, det föll sig naturligt när det blev som det blev. Det året började inte alls bra. Föreningen valde att sparka Järdler och då kom Anders Torstensson in. Han kom in och räddade oss. Vi gjorde en otrolig höst.
När man får en sån där svart/vit säsong, vad är det som händer då? Är den nya gladare? Får er att jobba hårdare för iden?
– Det är nog en kombo av allt det du frågar. Jag tror nog att dom flesta var rätt nöjda med Järdler, alla gillade honom som person och sättet han vill spela fotboll på. Men trots det hamnar man ibland i det läget att inget funkar och det finns ingen annan utväg än att sparka tränaren. Det behövs en ny röst och ett nytt sätt att spela. Anders Torstensson kom in med att vi skulle spela enklare med längre bollar, vi fick med oss resultaten och i det läget blir allt enklare, för det är nyckeln, att vinna fotbollsmatcher. Enligt min erfarenhet finns det ingen rak linje när det funkar och inte funkar med att byta tränare. Det är svårt det där.
För mig som utomstående till dom lag jag har kontakt med, tycker jag det är märkligt att samma spelare kan gå från ganska kassa till väldigt bra, "bara" för att det kommer in en ny tränare.
– Ja, det förstår jag, för det är ganska märkligt det där.
Det han gjorde var att sätta defensiven och spela enklare offensivt?
– Ja, vi skulle inte släppa in mål och skulle komma in mer bakom motståndarens backlinje. Vi lyckades bra och vår målvakt var då bara några minuter från att sätta nytt rekord i hållna nollor i rad.
Anders ville inte fortsätta som tränare då, blev lärare igen. In kommer Andreas Brännström. Vad tillförde han?
– Ja, exakt, Andreas in. En härlig person med en extrem kunskap i ämnet fotboll. Väldigt duktig ledare som visade det i sitt sätt att hantera människor.
Rent spelmässigt, förändrade han någonting?
– Han byggde från det vi hade från start. Förändrade inte så mycket i det defensiva grundspelet. Han hade fler lösningar i det offensiva spelet hur vi skulle bygga upp spelet men även hur vi skulle ta oss igenom sista tredjedelen på ett framgångsrikt sätt. Kunnigheten gav detaljer som nog var mer specifika än vi upplevt tidigare. Ledaregenskaperna gjorde att han fick alla att var som dom är som personer och genom det kunna prestera på topp av vad vi kunde. Vi gjorde en bra säsong och var klara att hänga kvar redan på sommaren. Det kunde ha blivit bra i totalen också men hösten var inte lika bra sen.
Jag har hyggligt tajt kontakt med Hasse Larsson, pratat en hel del om det om ni kunde behållit alla dom spelare som som bara stannar någon säsong hade ni kunnat vara en topp 6-7 klubb.
– Så är det. Dom som gjort det ännu bättre än snittet har lämnat. Bygga nytt varje ny säsong. Om vi kunde få in lite längre kontrakt tror jag som du att vi kunde bli en klubb högre upp. Men det är väl det som Mjällby jobbar på nu. Inför nästa säsong ser det väldigt bra ut kontraktmässigt för laget. Samtidigt gäller det att inte tappa markkontakten, för det kan gå väldigt fort åt andra hållet också.
Jag läste att Anders Torstensson sagt att ni ska vara bäst på allt som är gratis.
– Ja, det stämmer. Det är ett mantra som går i klubben. Det är en bra grund om man klarar av att vara det. Men återigen, det tror jag alla klubbar har som målsättning.
Efter Andreas kom Anders tillbaka. Hade han utvecklat sig och synen på hur ni skulle spela?
– Han är väldigt trygg i klubben och i organisationen. Det finns ingen tränare som vet mer om Mjällby än Anders. Vi fick in Christofer Augustsson som hade varit i Djurgården tidigare och Stefan Ekstrand som assisterande. Dom tre har jobbat ihop bra och fått ihop helheten på ett bra sätt. Om jag tänker på hela alltet har han definitivt utvecklats.
Det känns som att ni bygger upp något bra på sikt hos er. Hasse sa att pengarna för Noah Persson skulle gå mest till faciliteter och akademin.
– Ja, det är väl rätt väg att gå. Köper man in spelare är det alltid ett vågspel. Satsar man på klubben och Strandvallen blir det nog bättre och stadigare på sikt.
2021 drabbades du av en tuff hjärnskakning. Kan du ta mig igenom det?
– Jag åkte på den i första träningsmatchen i januari den säsongen. Jag var borta i sex månader. Då var det långt ifrån topp i livet. Det enda riktigt positiva jag tog med mig därifrån var att många saker som man ofta tar för givet uppskattar jag idag på en helt annan nivå. Under själva rehaben var allt nytt för mig. Kunde inte umgås med familj, vänner och lagkamrater. Jag hade fram till dess aldrig i stort sett varit borta för något. Hälsan är viktigast. Jag kämpar och krigar på men om jag inte får starta en match är det faktiskt inte hela världen i det perspektivet.
Hur såg den perioden i ditt liv ut?
– Grunden var att jag skulle göra så mycket som jag klarade av att utföra, utan att få symptom. Jag hade stora problem med det då symptomen var ständigt närvarande. Jag hade stora problem att utföra en promenad runt huset. I början var jag helt ensam. Men efterhand kunde jag börja träffa familjen
När du första gången började träna efter du var symptomfri, hur var det? Var du rädd?
– Ja, så var det. Jag var inte alls säker på vad jag skulle kunna klara av och inte. Provade en nick, det gick bra. Utifrån det fick jag mer mod. Sen gjorde jag ett inhopp i min comeback och slog i huvudet direkt, mot planket när vi mötte Degerfors, då byttes jag ut direkt. Men den smällen fick jag inga som helst men av vilket gav mig känslan att jag inte behövde vara rädd. Huvudet är inte så skört som man kan tro. Några smällar klarar man.
Då, i början hade du ett sånt där pannband. Men det slutade du med ganska snabbt. Varför då?
– Nej, jag slutade med det helt 2022. Det var faktiskt matchen mot Djurgården när jag inte använde det för första gången och sen dess har jag inte tagit tillbaka det. Jag ifrågasatte väl det lite för mig själv, men det finns tydligen väldigt lite evidens att dom där grejorna ska funka. Dessutom tyckte jag den var lite obekväm också.
Efter den säsongen fick du då ett erbjudande från Halmstad? Var det självklart att gå på det eller ville Mjällby ha kvar dig?
– Mjällby ville förlänga med mig. Jag var helt öppen för det mesta då. Jag träffade Magnus Haglund och han var väldigt positiv till mig. Halmstad visade på alla sätt att dom ville ha mig. Jag var sugen på att testa något nytt efter Mjällby. Organisations och storleksmässigt är Halmstad och Mjällby rätt lika även om Halmstad har större meriter historiskt. Jag valde att gå till Halmstad, men då ringde Bosse Andersson.
Vad hände där?
– Han ringde och hörde sig för. Carlos Moros Gracia hade skrivit på innan. Jesper Löfgren och Elias Andersson hade väl talat gott om mig, då hade Bosse börjat fråga lite mer om mig till dom fick jag reda på. Dom hade torgfört att jag var en toppenkille. Han frågade i samtalet då om jag var sugen på att komma till Djurgården. Det var jag, då löste han resten.
När du kom till Djurgården då. Skillnader och likheter?
– Likheterna är Kaknäs. Mysig miljö och ingen känsla av att man är i storstan där precis. Man tränar på där. Äter gott och bra. Det fotbollsmässiga var väl inte heller så stor skillnad. Övningar var såklart annorlunda. Skillnaden var all uppmärksamhet och matcherna framförallt.
Kontrakten som erbjöds från Mjällby, Halmstad och Djurgården var dom lika rent ekonomiskt?
– Mellan Mjällby och dom andra två var det stor skillnad, så var det.
När du började träna, kände du att du var med i matchen omgående?
– Innan jag skrev på visste jag, ”det här blir tufft”. Då fanns både Victor Edvardsen och Joel Asoro på plats. Sen tillkom Oliver Berg också som kan spela överallt. Tyckte det flöt på bra. Fick spela lite i träningsmatcherna som också gick bra.
Sen då?
– Jag blev inskriven i truppen mot Lech Poznan vilket var ett kvitto på att jag gjort det bra. Det var en väldigt fin och annorlunda upplevelse att få vara med på den nivån. När Allsvenskan sen startade fick jag mindre och mindre speltid. Det var väl återigen en kombo. KoT (Kim Bergstrand & Thomas Lagerlöf) trodde väl inte på mig och när jag spelade, tog jag inte chansen. Mina konkurrenter var alla väldigt bra, med tanke på det kanske det inte var så konstigt.
Efter du lämnade har det sipprat ut både det ena och det andra om dålig stämning och kamratskap på Kaknäs. Var det något du såg eller kände av?
– Jag upplevde inte att det var olika grupperingar. När vi skulle möta Poznan var taggningen total. Alla ville vara med. När vi sen åkte ut kändes det som att luften gick ur gruppen. Stämningen kändes positiv trots det. Upplevelsen var att det kändes som det var svårt att ladda om till Allsvenska starten sen. Resultaten kom inte. Ja, vad säger man, svårt att se varför på riktigt. Men, jag upprepar, att när jag var där, var det aldrig dålig stämning. Det som jag läst om allt som varit kände jag inte igen mig i. Matchen mot Poznan var stor. Sen blev vi tippade som favoriter i Allsvenskan, förväntningarna var skyhöga. Många nyförvärv. På pappret ett starkt lag som inte lyckades prestera enligt förväntningarna. Det är klart att det inte är klackarna i taket precis då.
Hur tyckte du att tränarna och Bosse hanterade besvikelsen och den knackiga säsongsinledningen?
– Alla i ledningen jobbade stenhårt. Alla i föreningen ville att vi skulle lyckas, men ibland funkar det bara inte.
Det finns en internetsanning som jag kallar det för det, att KoT är rätt sträva, inte så hjärtliga, vad är dina tankar om det?
– För mig finns det ingen sanning i det. Dom uppträdde alltid trevligt och hjärtligt mot mig. Det är väl tydligt för alla som jobbar med KoT att det skiljer mycket mellan hur dom är i intervjuer och hur dom är på Kaknäs. Tycker inte man ska blanda ihop hur dom är direkt efter matchen i intervjuer kontra hur dom är i den dagliga verksamheten.
Hur blev det Mjällby igen?
– Mjällby hörde av sig till Bosse och frågade hur dom såg på min situation. I det läget av serien hade Mjällby problem med målskyttet. När sen frågan kom till mig sa jag: ”jag stannar kvar om ni vill ha mig här, då finns det ingen anledning för mig att sitta på bänken här och titta på match efter match, njuta av att tillhöra Djurgården”.
Blev du på något sätt kompenserad av någon klubb då du sa det skiljde väldigt mycket i grunden på Halmstad/Djurgårdens kontrakt kontra Mjällby?
– Kompenserad? Nej, nej jag fick ett nytt kontrakt av Mjällby sen mellan klubbarna skötte Bosse/Hasse.
Med facit i hand, ångrar du flytten till Djurgården?
– Nej absolut inte. Varit en dröm sen jag var liten att komma till Djurgården, det går inte att ångra. Den drömmen gick i uppfyllelse och jag fick spela i Europa. En av dom största matcherna i föreningens historia, det var stort. Jag är tacksam för att jag fick chansen. Jag ville så mycket mer. Men så är livet, du kan inte få allt du önskar dig.
Har dina känslor för Djurgården förändrats på något sätt efter din sejour här?
– Nej, för min del är det precis som innan och under tiden. Min son var med första gången vi vann mot aik på Tele2. Han hade Djurgårdströjan på sig. Nej,verkligen inte, det finns bara kärlek från min sida.
Har du några tankar redan nu om något som skulle kunna hända efter Mjällby?
– Nej, jag har tre år kvar på kontraktet. Det kan gå snabbt i fotboll men som det känns kommer jag att stanna länge i Mjällby nu. Slänger man in några "pytsar" kan det gå fort. På totalen trivs jag väldigt bra här nere med familjen, laget och alla lagkamrater.
När du kom tillbaka till Mjällby, hur var återstarten då i Mjällby?
– När jag kom och säkert en av anledningarna till transfern var att Mjällby inte hade gjort mål på ett antal matcher, men när jag anlände började anfallarna göra mål. Bra för laget, verkligen men det gjorde att jag fick mindre speltid än det säkert var tänkt från början. På slutet fick jag spela lite mer, nöjd med tanke på allt som hänt.
Har du någon agent?
– Ja, det har jag.
Jag tänkte med ovanstående frågor undra om du hade drömmar kvar att leva?
– Nej, inte egentligen. Just nu vill jag bara prestera i Mjällbytröjan. Om jag sen skulle göra så bra ifrån mig att någon klubb skulle bli intresserad får man ta det där ifrån. Förutsättningen är att jag, Mjällby och i så fall köpande klubb, alla blir nöjda. Infaller det kommer jag inte säga nej.
Slutligen, vill du skicka någon hälsning till Djurgårdens supportrar?
– Det är bara tack för den tiden vi hade och för kärleken jag fick.
Jacob Bergström är en skön "snubbe". En människa med värme som sticker ut även i det yrke han valt där han måste tävla varje dag för att nå sina mål. Han framför med tydlighet att det är upp till honom att prestera. Skyller inte på någon annan, inte sig själv heller faktiskt. För som det låter kan han se sig i spegeln varje dag. Han gör jobbet, men räcker det inte till, då gör det inte det. En fin människa som i april kommer att bli tvåbarnspappa. Stort tack till Jacob. Stort lycka till i framtiden!
