Det finns i mitt supporterliv olika form av smärta och glädje. Den värsta smärtan, som slår allt, är att förlora mot gnaget. Alltid. Oavsett. Med det menar jag, det är den matchen där jag skiter i hur det ser ut. Vinn bara vinn, är mitt inre motto då. Mot övriga lag i serien är det oftast hur det ser ut. Gör vi en okej, bra eller väldigt bra match men ändå förlorar, kan jag leva med det även om det svider. Men efter förlust mot packet är fan det värsta jag vet. När vi förlorar mot andra lag och spelar som skit känns det som, betonar känns, för hjärnan vet att det inte är sant, att spelarna skiter i sin prestation. Dom förlusterna är otroligt smärtsamma. Finns inte ett uns av järnkamin för ögat. Mina synliga intryck saknar svett. Mina känslor tycker att "ingen" har kämpat. Fan, det gör ONT, på riktigt. Min verbala förmåga vid dom tillfällena är i bästa fall på dagisnivå. Därför så delar jag aldrig mina känslor, för inte fan är det tankar efter en sådan prestation. En sådan prestation som vi gjorde mot bajen. Efter tio minuters spel, sittande i min sons sköna soffa så drogs mitt sittande framåt mot kanten på sittdynan. Sa till mitt inre "vad fan är det som händer?” När matchen fortgick hamnade jag till slut i det humöret att när vi är så där kassa så är vi fan inte värda en poäng. När Mohammed Al-Hakim med personal missade, i mina ögon, den mest solklara straffen i matchen, där Piotr (Johansson) blev sänkt av Simon Strand, orkade jag inte ens protestera. Ja, bajen var dåliga, det visar bara vår prestation i ett klart skinande ljus. Efter matchen fick jag statistiken skickad till mig. När jag läste den tänkte jag, kunde jag se SÅ fel? Efter intervjun med Kim (Bergstrand) och sedermera presskonferensen med "Tolle" (Thomas Lagerlöf) så förstod jag att denna gång hade öga och känslor sett samma sak. Prestationen var ovärdig klubben i mitt hjärta.
Hur går man vidare från sånt? Jag gick på dammatchen dagen efter med några från Djurgårdsfamiljens forum och min dotter. Jag har gått ganska regelbundet på dam sen 2016-2017 sisådär och nu inne på mitt tredje år med säsongskort. Min dotter har det också. Vi hade verkligen hopp inför denna säsong då vi tyckte att den trupp vi har i år är den bästa vi haft sen vi delade namn med Älvsjö. Vi har varit där i ur och skur. Delat förlusterna med spelarna. Vi tycker båda, på ett smärtsamt sätt, att erkänna att vårt damlag har i sina prestationer haft noll utvecklingskurva dom senaste två åren. Vi har parkerat bussen mot dom bästa lagen och ibland vunnit. Men när vi ska ha ett eget spel och driva matchen mot sådana lag vi borde vara jämbördiga med har det varit minst sagt bedrövligt. Jag, vi, har hoppats, längtat och trott på att få se någonting som liknade sommaren 2021 men det har ännu inte infunnit sig. Jag har ingen aning om VAD som är fel i årets damlag men något är det. Hoppas dom som är ansvariga kan identifiera det, för klubben och supportrarna är värda det.
Två ingresskolumner med mest gnäll. Har jag tappat motgångssupportern i mig? Den som stått upp sen 1965 på läktare runt om i Sverige. Även när ekonomin varit katastrof har jag letat upp pengar för att kunna gå och stötta den enda gången då jag faktiskt kan göra en positiv skillnad. Stötta när vi spelar bra i ECL eller Allsvenskan är inte ett dugg svårt, men att stötta när allting skiter sig, det är jobbigt. När det vänder efter en svacka så är det så oerhört skönt att försöka på mitt eget vis.
Diskussionerna efter match på det forum jag verkar på var från dagen efter derbyt kritisk men ödmjuk. Allting ifrågasattes men på en ödmjuk och respektfull nivå. Jag blev både glad och förvånad. I mina ögon höjde nivån till den högsta på flera år. Jag lever själv efter att jag aldrig är bättre än min sista dag. Jag har pratat så mycket med Kim att jag känner att vi är på samma ställe där. Tror det är en bra start att börja på. Inte utgå från det tänkta scenariot, vi ligger i toppen. Utan se verkligheten i vitögat. Upplever att väldigt många i och vi utanför har ruskat av oss eventuella drömmar och nu ser verkligheten för vad den är.
En sista sak. Inför säsongen tänkte jag att det är den bästa trupp vi haft sedan 2003. Men det är faktiskt i mina ögon, felsyn. En trupp är alla som ingår i A-laget. Nu, denna vecka har jag ändrat tanken till att om alla är hela friska, då har vi den bästa startelvan sedan 2003. Men truppen, när jag tittar från den i mina ögon startspelaren kontra ersättaren är faktiskt steget stort. Lägger jag dessutom till att på dom platser där vår etta håller bra till hög Allsvensk klass, kanske ersättaren inte är i närheten av den nivån. Har denna vecka blivit medveten om att jag tagit all medstuds och marginaler från 2022 för givna. 2023 har vi inte haft något av det med oss, ännu. Jag har en solkig handduk sen mitten på 80-talet i mitt skåp. Tog fram den i veckan när hängbjörken i mig var som värst "En Djurgårdare kastar aldrig in handduken" stod det på den. När jag läste orden såg jag vad jag är på väg att bli 2023. En medgångssupporter. Mitt uppvaknande var omedelbart. Jag kommer fortsätta gå på alla dam- och herrmatcher jag kan. Kommer hårt inom mig se till att jag lever efter en annan devis som jag älskar "Alltid Oavsett".
Fick tag i Hasse Larsson i en buss på väg upp från Listerlandet med destination Stockholm. Kim ringde mig på lördagskvällen. STORT tack till båda för er tid. För er medverkan. Börjar som vanligt med våra motståndare.
Tjena Hasse, hur är läget med dig?
– Vi är någonstans i Smålands mörka skogar, så jag vet inte hur täckningen för mobilen kommer fungera. AC i bussen har gått sönder. Vi håller på att smälta bort men som vi pratat om förut, det som inte dödar en, stärker en.
Hur var veckan efter Sirius? (Försökte göra det kronologiskt, även om jag förstod att finalen i Svenska Cupen genomsyrat allt där nere)
– Tyckte med tanke på omständigheterna och den kommande finalen att vi gjorde en koncentrerad och bra Allsvensk match. Vi var lite sämre i början av matchen men när vi gjorde 1-0 så spelade vi hem tre poäng på ett säkert sätt.
Har ni några ändringar i truppen sedan Sirius matchen?
– Viktor Gustafson är borta. Jesper Gustavsson som tyvärr fick avstå cupfinalen är fortsatt ett frågetecken.
Då är vi framme vid den matchen. Vad säger du om er insats i finalen?
– Tycker vi gör det ganska hyggligt fram till 0-1. Sen får vi en smäll till, nästan direkt till 0-2. Sen har vi det tufft. Jaga mål mot ett lag som Häcken är inte det lättaste. Vi tappade lite fokus där i slutet av första halvlek. Det kan man inte göra mot ett sådant bra lag. Då blir man straffad.
Jag slogs ändå av det faktum angående marginaler. Hade ni fått den straff ni skulle fått, hade matchen fått ett helt annat förlopp.
– Al-Hakim sa efter matchen att vi skulle ha fått straff där. Men det är ingen tröst efteråt. Klart, hade vi fått 1-0 där, då har vi ett stort självförtroende i laget, vi brukar vara svåra att få hål på i det läget. Men man vet aldrig. Bara spekulationer. Nästan löjligt försöka snacka bort 1-4. Sen var det väl kanske inte Al-Hakim som skulle se den. Men det finns fyra domare på en match och alla ska hjälpas åt är det sagt.
Hur har truppen reagerat på förlusten?
– Det sitter säkert i huvudet hos en del. Konstigt vore det annars. Men vi vet inte facit om det förrän vi har tävlat igen. Vi hoppas och även tror att vi har släppt det tills imorgon. Inser att vi gjort en bra insats som tagit oss till final.
Vad tror du om matchen mot Djurgårdens IF imorgon?
– Det kommer bli en tuff match imorgon. Ingen tvekan om det. Vi spelade en tuff match både fysiskt och psykiskt för tre dagar sen. Vi har inte så bred trupp att sådant går osett förbi. Vi får se. Djurgårdens IF har också haft det tufft. Vi brukar göra bra matcher mot er. Kan vi stå emot i början kan vad som helst hända.
Ni har mött Hammarby IF tidigare på Tele2. Hur upplevde du och ni underlaget?
– Det är verkligen inget optimalt underlag. Vi kan inte lägga något fokus på det. Det är vad det är. Vi älskar att spela inför så många åskådare. Vi tar det istället och ger fan i vilket underlag det är.
Tror du våra svaga resultat kommer att påverka matchbilden på något sätt?
– Jag vet att Djurgårdens IF är ett jävligt bra lag. Dom kommer att komma igång. Det har inte varit tillräckligt bra ännu, jag hoppas det dröjer någon vecka till (Hasse småskrattade). Som du vet tror jag mycket på Djurgårdens IF, så framöver kommer dom absolut visa bra resultat.
Ni har varit lite av ett spöklag för oss. Tror du det påverkar? Historien i våra möten?
– Nej, det tror jag absolut inte. Ny match varje gång. Det tror jag har absolut noll betydelse. Tror Djurgårdens IF har stora fördelar inför denna match. Möta oss som spelat för tre dagar sen. Förlorat vår största match. Nä, jag ser oss verkligen slå ur underläge i detta möte. Med det sagt, vet man aldrig i fotboll. Bollen är rund som det brukar sägas.
Ovan sista svaret på mina frågor från genomsympatiska Hasse Larsson, Mjällby AIF. Dags för vår egen tränare Kim.
Hur har veckan efter matchen mot Hammarby IF varit?
– Tufft såklart. Men kommunikationsmässigt och träningarna har varit bra. Fått mycket gjort den här veckan. Vi får se hur långt det räcker. Men det kommer inte se ut någon mer gång som det gjorde i vår senaste match. Vi har rett ut en del saker som varit uppe. Kommit samman som grupp på ett bra sätt.
Härligt och höra. Har vi då kommit fram till varför det såg ut som det gjorde mot Hammarby IF?
– Vet du Micke, vi har lämnat den matchen. Så jävla trött på den. Har i alla olika former fått svara på frågor om den. Vi har analyserat den och gått vidare. Just nu, finns den inte längre. Vi har naturligtvis pratat om varför det såg ut som det gjorde. När vi tyckt vi nått resultat på dom diskussionerna, har vi gått vidare. Jag orkar inte prata om den något mer. Vi har kommit fram till hur vi ska gå vidare. Hur vi ska bli bättre. Att vi kan förlora fotbollsmatcher, men att det aldrig ska ske på det viset igen.
Nu mår vi alltså hyggligt bra?
– Du får sätta den i den kontext vi är i. Efter att ha levererat ett pissderby mot ett ganska svagt motstånd tycker jag att vi på jobbet känns bra. Sen om det räcker, får vi se imorgon. Vi har alla möjligheter att göra en bra prestation imorgon. Tufft lag att möta imorgon. Men det jag känner en inre övertygelse över är att vi inte kommer förlora på det sättet vi förlorade förra veckan, om det värsta skulle ske. Jag känner tillförsikt att vi kommer göra allt tillsammans. Kommer vara jobbiga och möta.
Förändringar i truppen gentemot förra veckan?
– Ja, Rasmus (Schüller) in. Wilmer (Odefalk) ut.
Då har vi inget mer att säga om derbyt då?
– Korrekt.
Träningarna tar ut laget. Matchen är examen. Men om dom som kommer till examen inte levererar resultat, men fortsatt är bäst på träningarna, hur gör vi då?
– Oj, det vet jag faktiskt inte. Vi har pratat om det där med trupper och startelvor många gånger. Det är otroligt många parametrar som gör våra val. Är man bäst på träning är man sällan dålig på match. Över tid är det sällan man är bäst på träning men dålig på match. Skulle vilja säga till och med att det händer nästan aldrig. Klart man kan få göra en dålig träning. Är man bra på varje match och dålig på träning kommer man med ändå, för matchen är som du benämnde det, examen. Det säger sig själv, är du bra på träning men inte levererar på match, då är du inte med över tid. För att ta en plats i startelvan, är det enklaste sättet att vara bra på träning.
Angående Rasmus där. Han har varit skadad rätt ofta. Hur påverkar det hans in och ut?
– Om vi återigen sätter sakerna i ett sammanhang, dom två träningarna som har varit överlägset bäst, är när han varit med på träningsplan. Det blir något helt annat när han medverkar. Han är som Jonatan i Bröderna Lejonhjärta. Han är uttagen imorgon. Han betyder oerhört mycket för oss. Fast han förmodligen är bäst i den rollen han har i Allsvenskan är hans närvaro på alla andra ännu viktigare.
Vad tror vi om matchen mot Mjällby AIF imorgon?
– Det kommer bli ett stångande. Dom är jättebra organiserade. Oerhört laglojala och mot sina lagkamrater. Väldigt trygga i sin spelidé. Det kommer bli en rörlig mur att möta såklart. Mycket fysik. Långa inkast. Dra ner på tempot där möjlighet finns. Vi behöver spela snabbt. Använda tiden väl. Vi behöver vara aggressiva i vårt återerövrings- och presspel. Ofta mot den typen av defensiv organisation är att man vinner tillbaka bollen flera gånger.
Dom har varit lite av ett spöklag för oss. Påminner dom om klassiska AIK?
– Under Rikard Norlings framgångsrika period definitivt. Inte lika mycket under Bartosz Grzelaks tid. Med dom resurser och där dom är i hierarkin, har dom mindre krav på sig att leverera framåt också. Dom kan vara helt nöjda med 0-0. Men organisationsmässigt påminner dom väldigt mycket om det du benämner som klassiska AIK. Avgör oftast matcherna på olika former av fasta situationer.
För dig som tränare, du hade det tufft i BP. Du och "Tolle" hade det tufft 2018 i Sirius på våren. Nu här. Finns det skillnader? Likheter med hur du hade det då?
– I BP var det väldigt kort mellan bristande resultat och slut. Sirius där… Nämen likheterna är att man får absolut inget med oss när det är såhär. Vi måste göra det ännu bättre än vad som behövs när det flyter på. Det är absolut en likhet. Likaså med skador. När det går emot, gör det ofta det ordentligt. Men vägen ut, finns bara en. Se sig i spegeln. Acceptera det du ser. Inte tycka synd om dig själv utan jobba stenhårt för att få marginalerna med sig. Inte peka finger åt dina medspelare. Försöka i det här stenjobbiga läget, slappna av. Låter man känslorna styra blir uppförsbacken ännu brantare. Vi som står mitt i det märker alltid hur det är utanför oss ändå. Allt smått och stort diskuterar vi internt. Sådant går inte att prata om externt, för då tas det oftast ur sin kontext, det är de tingen som vill som verkar i eller runt laget.
Vi som är utanför, vad kan vi göra för att hjälpa? Vad gör vi om vi stjälper?
– Supportrarna gör det dom ska göra under match. Mellan matcherna, kanske framför allt när det går snett, skulle jag önska att dom som tar kontakt håller ton och nivå. Det är människor på andra sidan meddelandet. Människor som där och då verkligen inte behöver mer bränsle i "fan vad du är kass" brasan. Men är det någon gång som laget verkligen behöver hjälp är när vi har det som nu.
Det har varit en upplevelse bland supportrar att vi på läktaren varit sämre detta år, något ni märkt?
– Verkligen? Har jag absolut inte märkt. Dom gånger som gruppen pratar om läktarna så är alla bara tacksamma över det fina stödet vi får. Efter matcherna däremot när vi tackar för stödet finns det dom i laget som verkligen tar illa vid sig om allt som skriks. För alla vill. Alla bryr sig. När det då blir dåligt, får det slängt i ansiktet, tar som jag sa, hårt på vissa. Arbetsmiljön veckan efter en derbyförlust tror jag få skulle vilja ha. Samtidigt vet alla att det är en del av spelet. Vi är alla medvetna om hur vi slipper det, vinn bara vinn.
Jag är inte uppe på full nivå. Jag kämpar fullt ut för att bli den supporter jag var. Som jag vill vara. Med lätt tvivel på min flygförmåga, så BEVÄPNAR JAG MIG MED VINGAR och intalar jag mig själv, krasch eller härlig flygtur, spelar absolut ingen roll för mitt supporterskap. Jag ska kriga för att bli den jag vill vara. Hur gör du?
