Inför Allsvenskan 2023, Malmö
Dags igen för Allsvenskan. Detta år kan inför, i alla fall i mitt sinne, vara en av dom mest intressanta säsongerna som jag upplevt. Många lag har spänt bågen. Flera lag i allmänhet har en revanschlust. Några av dom förstår jag inte alls men ett lag i synnerhet har jag stor förståelse för deras vilja. Självklart är det Malmö. Malmö har varit, som jag skrev förra säsongen, så bra, så när det går åt helvete har dom kommit trea. Förra året blev det värre än så. Jag gick igenom det ett antal gånger, anledningarna i tidigare texter. Nu, med ny tränare, flera nyförvärv och en organisation som är i högsta Sverigeklass, är det dags att visa igen vilket lag som är bäst i Sverige. Jag tror inte att Malmö kommer att få det lätt. Tror det kommer bli mycket slit. Kämpa. Tandagnisslan från den typen av supportrar som vill ha framgång i varje enskilt ögonblick, match och sekvens. Men styrkan i Malmö är deras beständighet. Det lite svenska särdraget att verkligen analysera vad som är vad. Även om jag tror att omflyttningen av Andreas Georgsson och Daniel Andersson är kosmetisk och en symbolisk gest för att tysta dom värsta gaphalsarna på forum och sociala medier. Med en ro i organisationen. En tro och ett lugn på tränarposten, tror jag återigen att laget att slå 2023 för att bli Svenska Mästare, är Malmö.
Henrik Rydström som känns som en vän unnar jag all lycka, utom i mötena mot oss. I våra samtal har han ofta skrattat åt min frustration mot spelare som Sebastian Larsson och Mikael Lustig (aik) som jag alltid tyckt gjort allt vad dom kan förstöra det spel jag älskar. Jag vet att Henrik själv ofta avväpnande beskriver sig själv som en spelare som dom men med sämre slutprodukt. Jag har minnen av det. Men då var spelet helt annorlunda. Med den publik och exponering som fotbollsallsvenskan fått borde i alla fall dom bra lagen hålla sig för goda för sådana aktioner. När vi möttes i cupen och Anders Christiansen och Johan Dahlin maskade bort en halv halvlek. När Anton Tinnerholm slängde sig och höll sig kring fel ben kände jag på läktaren frustration. Men efteråt när jag pratade med min dotter så kände vi båda, Malmö är för bra för att hålla på med sånt där. Malmö borde ha stoltheten att inte agera på det sättet. Malmö och Malmös spelare är förebilder för så många som älskar fotboll i Sverige. Så jag hoppas att jag inte får se den typen av spel fler gånger. Det ber jag om respektfullt. Kan för ordningens skull skriva att dom gånger som mitt lag uppträtt på ett liknande sätt har jag alltid adresserat det till sportchef eller tränare. Det förstör min upplevelse. Tror inte jag är ensam i den uppfattningen. Med det skrivet, då och då kan även bra lag drabbas av känslor som gör att dom agerar som dom inte borde. Jag hoppas som sagt det var ett hack i skivan.