Först vill jag hylla Kim Bergstrand. Han fyllde år i torsdags. Jag försökte få till ett möte då, men en människa som är aktiv i elitsammanhang inom fotbollen har begränsat med fritid. Det blev alltså inget under själva bemärkelsedagen. Men precis som i allt med Kim kontra mig, gör han allt för att fixa något ändå. I fredags var vårt lag lediga. Han åker alltså Roslagsbanan, säkert en timme enkel resa, in till Östra Station bara för att jag ska få fika med honom. Efter mötet tar han samma resa hem. Det finns inte många som gör det utanför familjen och våra närmsta vänner. När jag i torsdags berättade för forumet Djurgårdsfamiljen att vi skulle fika ihop, fixade medlemmarna en insamling som gjorde att jag kunde köpa ut en fin whisky. Denna gåva från forumet gjorde mig varm i hjärtat, där även några skarpa kritiker visar att allt är inte svart eller vitt. Tacksam att jag fick vara del av det.
Förra veckans match mot Sirius var verkligen, för mig, ett berg att bestiga. Jag hade sovit dåligt. Var riktigt trött och med det på mitt gubbvis, frusen. Regnet öste ner. Kallt. Det var faktiskt bara kärleken till klubben i mitt hjärta och min envishet som gjorde att jag tog mig till Tele2. Åkte bil, vilket jag inte gjort på många år. Jag hann inte äta, men tänkte att något mättande vegetariskt finns säkert på arenan. Där gick jag bet. Det enda som svarade mot hungern var en portion med nachos. Tycker faktiskt i dessa tider, att det borde finnas en burgare även för oss som inte äter djur.
"Tolles" (Thomas Lagerlöf) vän som jag håller högt var på plats. Min dotter som blev jättesjuk och fortfarande har sviter av sjukdomen kunde inte se matchen på plats. Kanske var det mitt humör? Kanske stämmer min upplevelse? Vet inte det, men jag tycker det var den sämsta läktarinsatsen på många år. Jag upplevde att "alla" försökte, men kanske var det så att alla precis som jag, inte kunde uppbåda den inspiration som krävs för att ge ett fullvärdigt läktarstöd? Med det i vågskålen tycker jag vi fick se en väldigt bra "2019" insats. Vad betyder det? För mig betyder det att vi var tunga, gedigna, gjorde jobbet men det gav ingen stjärnglans. Trots det tyckte jag att det vimlade av väldigt bra och fina individuella prestationer. Besard (Sabovic) gjorde den bästa match jag sett honom göra när han startat hos oss. Piotr (Johansson) var helt lysande på sin högra kant. Albin (Ekdal) kom in och var den härförare som jag såg framför mig att han skulle bli hos oss. Deniz (Hümmet) var ruskigt bra i sitt ständiga löpande som inte gav Sirius en lugn stund och fick välförtjänt kröna sin insats med ett vackert fotbollsmål. Lucas (Bergvall) och Tobias (Gulliksen) visade sin vanliga kemi men båda gjorde sin sämsta insats denna säsong i mina ögon. Håller dock med Lucas om att en av dom uppgifter en domare har, är att skydda spelarna, och det tycker jag inte att domaren för dagen lyckades med. Gustavs (Wikheim) glädje att komma in igen efter lång skadefrånvaro var värd hela kostnaden för att se matchen. Miro (Tenho) och SLH (Samuel Leach Holm) tyckte jag också gjorde sina sämsta matcher för säsongen. Hur är det med formen för dom bägge?
Av respekt för, en i mina ögon ruskigt bra match, ger jag en egen kolumn till "Mackan" (Marcus Danielson) och Samuel (Dahl). Helvete vad bra dom är. Overkligt. "Mackan" som var lite stabbig efter två år på ett hotellrum trodde jag aldrig skulle bli så här bra igen. I mina ögon är han ännu bättre än 2019. Gällande Samuel, vill jag återigen rikta kritik mot Allsvenskans alla sportchefer hur det kunde ta så lång tid att värva denna begåvade yngling. Han är redan nu den bästa vänsterback jag sett i Djurgården. Jag såg min första match 64-65, för alla er som har den åldern inne, vet vilka jag då jämför honom med. Vad månde bliva? Jag tror han kan bli bra på en hög internationell nivå. På samma sätt som med Lucas, njut nu, för även om vi har det bra beställt, speciellt över tid, med ytterbackar, kommer det dröja innan vi får se den här höga kvalitén igen.
Jag har alltid haft svårt för den där destruktiva "pissa revir" grejen inom idrott. Det som jag tycker att Sirius ägnade sig åt sista kvarten mot oss. Men samtidigt, jag har snackat så mycket med människor som har fotboll som levebröd och den delen, att brösta upp sig, är tydligen extremt viktigt för att skapa tro i truppen. Jag tycker att Sirius mer och mer börjar uppföra sig som ett "storlag". Det ska bli oerhört intressant att följa deras fortsatta resa mot stjärnorna?
Dags igen för aik. Enda sen KoT kom har vi spelat ut dom alla derbyn utom två. Men resultaten har inte följt med det spelet visat. Även om jag aldrig fått någon som helst indikation på att så är fallet tror jag att precis som oss på läktarna har spelarna känt, ”fan vi dominerar helt, dom får ett skitmål, parkerar bussen, vinner". Den där lilla, lilla känslan tror jag kan vara det som stjälper eller hjälper i det intensiva som ett derby är. Nu har vi vunnit två av dom senaste tre. Den vi förlorade var halva laget magsjuka. Jag tror att dessa fakta tillsammans ger någon extra procent att tro på det vi själva gör i matcherna mot aik. Jag såg lite, men snabbspolade en del av matchen Mjällby - aik. Målet Pittas gör är hög jävla klass. Dåligt av Mjällbys målvakt, ja, men i den sekvensen, att göra mål är hög klass. Länken mellan den 80-tals uppställning aik har längre bak är Faraj. Han gör det också jävligt bra. Var förvånad över hans förra säsong. Tyckte han visade i Degerfors 2022 vilken duktig spelare det är. Nu visar han det i gnaget också. Ska bli väldigt intressant att se matchen. Jag tror på oss, på ett skönt och avslappnat vis. Min tro är inte lika stark som den var 2021, men som skrivet, mer avslappnad. Imorgon, tror jag, att vi kommer att visa Malmö att vi kommer att vara där och skava på deras hälar. Snubblar dom, kommer vi gå förbi.
Thomas Berntsen, sportchef i aik, ville inte vara med i mina alster, vilket jag förstår men tycker är hemskt tråkigt. Kim, ni lärda där ute med högskolepoäng, hitta ord själva på det han alltid gör för oss supporter oavsett om det är med mig, DIFpodden, eller annan media inom fotboll. STORT tack till Kim.
Tjena Kim. Hur har denna vecka varit?
– Kallt, kallt så ini helvete.
Påverkar det verksamheten på något sätt? Påverkar det planerna på Kaknäs?
– Ja, det påverkar så att på grund av kylan har vi tränat 12.30 veckan som varit. Om vi hade spelat på konstgräs i helgen hade det inte påverkat lika mycket. Gräsplanen blir mycket mer påverkad av yttre omständigheter än vad konstgräs blir. Men det är lika för alla.
Jag läste på Fotboll Sthlm att Stockholmsklubbarna ska/kommer i framtiden vara på fler läger utomlands för att utveckla oss bättre. Är du och Tolle på något sätt inblandade i den planeringen?
– Nja, vi berättar väl mer om vad vi tycker behövs utifrån att vi ska kunna få en ännu bättre verksamhet.
Jag tänkte att för med den skissen som jag förstod, skulle vi vara mer utomlands med allt det innebär för er och spelare med familjer.
– Jag har inte läst artikeln, vet inte vad det stod, men vi, som jag tror alla lag, försöker alltid maximera allting utifrån ekonomi, planering och alla andra parametrar som finns i en fotbollsklubb. Att åka på läger kan vi alltid göra, men det viktigaste är att få bättre träningsplaner på hemmaplan.
Truppen, skillnad gentemot Sirius?
– Nej.
Vad blir din slutanalys om Sirius?
– Det var väl rätt så bra, tycker vi. Framförallt vår defensiv är vi tillfreds med. Vår offensiv skapade väl inte så jättemycket chanser, där finns det potential att förbättra oss. Stabilt och bra, släppte inte till någonting. Ibland blir det så att vi får lita på att vår spets avgör. Vi räknar in det också i den arbetsinsats våra spelare gjorde.
När vi fikade i fredags sa du att när vi mötte Sirius i höstas var vi i löpmeter två spelare kort. Medan vi nu i söndags var en spelare mer än dom. Känns nästan absurt.
– Ja, det kan jag förstå att du tycker. Men vi tror det är det som avgjorde i söndags. Eller, inte bara det, men chansen att vinna ökar rätt mycket om vi löper mycket och snabbt.
Besard, enligt mig, är hans bästa match som startspelare. Vad tycker du?
– Bra! Han var en av dom som sprang mycket. Det faktum att han kan behandla en boll, det vet vi alla. En bra insats både vad det gällde offensiven och det defensiva arbetet. Det var väldigt kul.
Albins inhopp. Tar han kliv?
– Vi är väldigt nöjda med alla inhoppare. Albin tar kliv, absolut. Jag tycker det ser bra ut.
Vad tror vi om AIK då?
– Derbyn, i sin karaktär, lever sina egna liv. Vi har gott mod. Vi tyckte vi gjorde en bra match senast vi mötte dom, vi har inte blivit sämre sedan dess. Kommer att bli riktigt roligt imorgon eftermiddag.
Du som ser dom andra lagen i ditt jobb, tycker du att dom utvecklats också?
– Dom har fortsatt att jobba på det som har påbörjats. I det, ja, där blir dom bättre. Dom har hittat någon form av sådan där AIK-stabilitet. Bra på kontringar. Snabba omställningar som håller hög kvalitet.
Jag tänkte på en sak när jag skrev innan jag pratade med dig. Jag tror att tron inom laget ökar med någon liten procent när vi får resultaten med oss, gentemot att vi spelar bra och förlorar. Kan den procenten göra skillnad?
– Det finns så mycket spekulationer runt allt det där. Det är så svårt att ta på vad det är i slutändan som gör skillnad. Jag tror aldrig jag, eller någon jag pratat med, haft dålig känsla inför ett derby. Många gånger så har det som hänt inte synts inför. Jag vet inte. Det där är svårt. Men som jag sa tidigare, vi, jag, har aldrig haft känslan att vi inte ska eller kan vinna mot AIK.
Jag tänkte mer på den knuff man får av att få resultat av det bra spelet.
– Jag förstår vad du menar och söker, men ärligt, jag har inget bra svar.
Vad trycker vi på internt inför morgondagens match?
– Vi måste ha koll på att dom överbelastar väldigt mycket på vår vänsterkant och även gjort det dom senaste matcherna. Trycker upp sin högerback och har Faraj där som skapar övertalighet. Det måste vi förhålla oss till. Vi behöver sätta vårt djupledsspel lite mer. Genom det, kombinera med vårt "vanliga" spel, kommer deras presspel få problem. Det är väl det vi pratat mest om.
Ovan sista svaren för denna veckan på mina frågor. Mycket jobb och sjukdomar denna vår har gjort att glädjen inte sitter som hand-i-handske. Ryggen är fortfarande kass. Kärleken till klubben och spelet gör ändå att när en match börjar närma sig, taggar jag till. När jag tittar på dom, fria från skador och kraschlandningar, där dom står och väntar känner jag, ge mig bara tidig eftermiddag denna söndag, ska jag BEVÄPNA MIG MED VINGAR och trots mörkret i Mordor ska jag ta mig dit upp där himlen alltid har den vackraste av färger, Djurgårdsblå.