De flesta av oss var innan säsongen inställda på lite av ett mellanår efter att Bosse värvat hela 11 nya spelare varav de flesta yngre och relativt omeriterade. Men när flera viktiga pusselbitar direkt föll på plats så blev vi vårsäsongens klart bästa lag där man framförallt minns hur vi spelade ut Malmö efter noter. Pusselbitarna jag pratar om är självklart att Hjalmar Ekdal direkt blev en sådan dominant i försvaret, att Rasmus Schüller axlade tomrummet efter Ulven på absolut bästa sätt och kanske framför allt att Mange i sin nya position blev Allsvenskans MVP. Sen ska man även nämna det nya spelsystemet där vi vände på mittfältstriangeln och körde ett mer utpräglat 4-3-3 istället för ett 4-2-3-1 vilket gav oss mer dynamik på mitten samt frigjorde våra yttrar och framför allt Chili i offensiven där han fick en högre utgångsposition och kom i fler djupledslöpningar. Succén var omedelbar och vi blev direkt ett topplag.
Men vi vet alla hur det gick sen. Vi sålde Witry utan att ersätta honom och under hela hösten laborerade tränarna med olika högerbackar, och vi träffade inte heller rätt med nr. 9 positionen. Efter att spelet börjat halta fick vi helt plötsligt väldigt svårt att göra mål och till slut tappade vi även vårt fina försvarsspel och började bjuda på för många omställningslägen och enkla mål. Inför derbyt mot bajen trodde nog många att vi vid förlust hade dalat ner i tabellen mot mittens rike. Men vi vann och höll säsongen vid liv och även om resultaten varierade ganska mycket under hösten, där vi t.ex. förlorade 3 av 5 matcher i oktober, så hade vi ändå pole position inför de sista tre matcherna. Men trots två bra insatser mot Norrköping och Varberg så fick vi aningen oturligt endast med oss en poäng så inför sista omgången var vi avsågade från guldstriden och det krävdes en rejäl kraftsamling och kämpainsats för att slå Häcken borta med 1-0 och greja Europaplatsen, otroligt viktigt!