Erik Wibaeus

Reflektioner efter DIF-Norrköping

DIF Västerort

nästan fem år sen

Efter en imponerande seger mot Norrköping står det klart att Djurgårdens IF blir att räkna med i år!

Man får verkligen anstränga sig för att inte sväva iväg, för spelmässigt ser det onekligen bra ut. Efter ett imponerande spel i Svenska Cupen har vi nu två raka segrar i Allsvenskan mot andra topplag. Vi spelar en härlig offensiv fotboll med en hög och aggressiv press och vi skapar väldigt många målchanser. Frågetecken fanns för defensiven där vi bytt taktik, tappat vårt ”mittfältsblock” och hade en del skador och frågetecken generellt i backlinjen. Men vi har hållit nollan i två raka matcher nu, Aleks har visat sig vara en riktigt bra målvakt, Rasmus har varit vår genomgående bästa spelare i inledningen av Allsvenskan som defensiv mittfältare och Hjalmar har imponerat och växer mer och mer ut till en back av riktigt hög Allsvensk klass. Frågetecken har blivit utropstecken helt enkelt, otroligt viktigt inför fortsättningen!

Trots guldet 2019 känns det som att det är först nu vi på riktigt hittat rätt med taktiken. Det är nog ungefär så här Kim och Tolle egentligen vill spela fotboll. 2019 anpassade vi oss efter spelarmaterialet och det gick som alla känner till väldigt bra, även om vi vann många matcher med ett starkt försvar, tålmodigt passningsspel och där vi avgjorde många matcher i slutet. 2020 blev ett mellanår där vi kanske blev lite avslöjade taktiskt och där vi inte hade marginalerna med oss på samma sätt som 2019 i de jämna matcherna. Offensiven haltade och vi hade svårt att skapa klara målchanser, mycket på grund av ett nästintill obefintligt djupleds- och omställningsspel vilket gjorde att vi ständigt fick stångas mot samlade försvar.

Att vi tvingades att byta ut innermittfältet samtidigt som vi bytte taktik var nog en lycklig tillfällighet såhär i efterhand (eller listigt uttänkt av tränarna). Karlis och Ulven är guldhjältar och väldigt bra fotbollsspelare, men vårt nuvarande mittfält är bättre passningsspelare vilket har gjort att vi fått ett snabbare och mer dynamiskt spel där vi kan variera oss mer. Vi hade tidigare ofta problem att spela oss fram centralt där vi bara hade en 9:a och offensiv mittfältare men nu när vi vänt mittfältstriangeln så får vi en större tyngd centralt och fler passningsvägar samt fler spelare som kan fylla på i boxen.

Vad gäller omställningsspelet så har det blivit en lyckoträff att få upp ytteranfallarna längre upp i banan där de kan hota i djupled på ett annat sätt. Chili har verkligen dragit nytta av det nya spelsystemet där han kan utnyttja sina styrkor på ett helt annat sätt. Vi har även mittfältare som snabbt kan slå upp bollen på Chili och Bärka när de går i djupet och detta har gjort att vi har fått ett betydligt snabbare spel och oftare får till fina spelvändningar/kontringar.

Sen har den nya taktiken även hjälpt oss i presspelet. Med en 4-4-1-1 /4-2-3-1 taktik som vi ofta spelade med innan hade vi ofta svårt att låsa fast motståndarna med en hög och aggressiv press. Nu med tre anfallare så kan de verkligen göra livet surt för motståndarnas backlinje och med två framåtlutade innermittfältare som trycker upp bakom så försvinner de flesta spelvägar centralt. Återstår då långbollar eller slå ut bollarna på kanterna men där är vi ofta duktiga i att snabbt flytta över hela laget till kanten motståndarna anfaller på och snabbt täppa till ytorna. Vi vinner boll på offensiv planhalva betydligt oftare än tidigare och kommer därigenom till väldigt fina lägen.

Sen måste man även nämna bredden i truppen. Att spelare som Ademi, Haris, Elias, Cornic, Kujovic, Asoro mfl. sitter på bänken visar verkligen vilken bred trupp vi har vilket gör att man verkligen måste bevisa sig på träning för att få spela. Detta torde våra tränare som älskar att träna verkligen gilla och det borgar för bra kvalité på träningarna vilket utvecklar både laget och spelarna. Samtidigt en oerhört styrka i jämna matcher (när vi fortfarande har 5 byten dessutom) att kunna slänga in pigga spelare av hög kvalité och i en lång serie där man åker på skador och avstängningar kan det visa sig oerhört värdefullt.

Sen vill jag avsluta med att återigen hylla Sveriges bästa tränare, Kim och Tolle. De är på väg att återskapa det de gjorde 2019 och då pratar jag inte om guldet utan om att de väldigt snabbt satte en riktigt bra spelidé med en helt ny grupp spelare och började vinna matcher omedelbart. Allt sitter inte än men det mesta sitter ganska bra redan och när Kim och Tolle säger att vi är på god väg att bli det laget dom vill att vi ska vara så tror jag verkligen på dom. Det är det här laget och spelet som våra tränare vill se och som supporter så är det bara att luta sig tillbaka och njuta. Det kommer bli en lång och tuff säsong och vi kommer möta många motgångar på vägen, men med den här truppen och de här tränarna så är jag övertygad om att vi kommer att vara med där uppe i toppen och fajtas i höst.