Reflektioner från Varberg-Djurgården

En annan diskussion är huruvida det var rätt att redan i halvtid gå över till 5-3-2. Det står redan klart att när vi gör denna ändring så tappar vi mycket av vårt egna spel och det blir betydligt svårare att kontrollera matchen och äga bollinnehavet. Vi hamnar betydligt lägre ner i plan, ger bort initiativet kan man säga, men vi blir också betydligt stabilare med tre centrala backar där vi dessutom får in Löfgren med sin fina fysik. Man kan kanske sammanfatta det med att vi förmodligen kommer att bjuda motståndarna på fler ”lägen” men där vi dock kommer att kunna försvara oss betydligt bättre mot dessa lägen. Jag hoppas personligen att vi inte använder taktiken för ofta utan att den reserveras för just tillfällen när vi ska stänga ner matcher, och även att vi ej går över till taktiken för tidigt i matcherna. Igår, med den starka motvinden i andra halvlek och Varbergs starka huvudspelare i åtanke så anser jag dock att det var helt rätt att gå över till den här taktiken redan i halvtid. Vinden och Varbergs överlägsenhet i luftrummet gör att vi ändå hade blivit tillbakapressade och då var det otroligt viktigt att få in Löfgren i försvaret för att stabilisera upp.

Mange förtjänar att nämnas också, vilken match han gör! När han går in och tar sina taktiska frisparkar så vet han att han kommer att bli nersparkad och att det kommer att göra ont, men han gör det ändå för att laget ska få lite andrum. Och det finns nog ingen i Allsvenskan som är lika duktig på att söka upp frisparkar på detta sätt. Att han dessutom står för två riktigt fina assist är bara grädden på moset. Igår var Kapten Mange bäst på plan!

Nu väntar Malmö härnäst och det är med gott självförtroende vi ska ta oss an dem där vi kan gå in avslappnade till matchen och känna att pressen ligger på Malmö och att vi har det mesta att vinna. Förhoppningarna man hade om en rolig säsong ser ut att infrias, nu är det bara att kriga vidare och hoppas att vi snart får möjlighet att stötta laget från läktarplats.