Dog illusionerna och drömmarna igår?
Gårdagens kryss mot Mjällby var kanske ingen katastrof rent poängmässigt men rent känslomässigt kändes det riktigt tungt. För vi förlorade inte bara två poäng utan vi förlorade även en stor del av de förhoppningar om en rolig höst (och drömmar om guld) som man ändå har gått och burit på.
6 min läsningUppdaterad 25 apr. 2026
Redan innan match diskuterade vårt kompisgäng startelvan och att den sannerligen inte hade någon guldglans över sig. Och redan de första minuterna blev det väldigt tydligt att det här skulle bli en tuff match för Mjällby inledde riktigt bra och aggressivt och gjorde nästan mål redan tidigt i matchen. Och resten av matchen blev en väldigt jämn tillställning där vi stundtals fick till ett ganska bra tryck men där Mjällby var minst lika nära segern som oss och självklart skulle ha haft en straff med sig också.
Det var helt enkelt en kväll där inte mycket gick vår väg. Vi fick inte till den där höga pressen som var så framgångsrik under inledningen av säsongen. Saknaden av Rasmus gjorde att vi sällan lyckades med återerövringarna eller att stoppa Mjällbys kontringar utan ofta kom deras anfallare rättvända mot Une och Hjalmar, och vår anfallstrio var hopplöst ineffektiva och trubbiga och misslyckades återigen med att göra mål och skapa de där riktigt heta chanserna. Haris gjorde det stundtals ok på högerbacken men han är sannerligen ingen Witry och han tröttnade också betänkligt mot slutet av matchen. Och slarv i uppbyggnadsspelet och onödigt många snabba utkast/utsparkar från JWZ gjorde att det blev riktigt svängig fotboll och att vi aldrig etablerade det där trycket som vi är vana att göra på hemmaplan då vi alltför ofta tappade boll innan vi hunnit etablera ett eget spel.
