En magisk vändning - nu lever säsongen!

Det är en speciell säsong det här och avsaknaden av publik på läktarna tillsammans med vårt sportsliga underpresterande de senaste månaderna hade onekligen dödat det mesta av ens engagemang kring återstoden av säsongen. Ångesten över vårt eget spel kombinerat med det faktum att våra antagonister har börjat klättra i tabellen gjorde att man inför matchen mot MFF nog helst hade velat avbryta hela säsongen om det hade varit möjligt. Inget att vinna och massor att förlora var känslan. Trots uppgivenheten över de uteblivna resultaten den senaste tiden så är ju hoppet ändå det sista som överger en, så man bänkar sig ju ändå framför teven med någon naiv förhoppning om att spelet helt plötsligt ska stämma och att vi mirakulöst ska bärga den första trepoängaren på två månader mot de överlägsna serieledarna.

Det börjar också riktigt bra där de första 10 minuterna är bland de bästa på hela säsongen. Vi spelar aningen rakare och Bärka löper i djupled och suger fast bollarna där framme och vi tar oss fram centralt på ett helt annat sätt än tidigare under säsongen. Inställningen är det heller inget fel på utan vi verkar fast beslutna att visa vad vi går för. Vårt rakare spel gör dock att vi snabbare blir av med bollen och vårt lag känns aningen mer utspritt än vanligtvis så vi bjuder Malmö på en hel del ytor och det är stundtals ren Hawai-fotboll. Chanserna duggar tätt och främst är det Malmö som skapar det ena farliga läget efter det andra där Vaiho får göra flera fina räddningar. Trots att man i halvtid är hyfsad nöjd med spelet så inser man också att MFF i dagsläget har mycket mer spets och att det oavsett vad vi gör i andra kommer att bli riktigt tufft att vända på matchen. Man började redan ställa in sig på ytterligare en hedersvärd förlust.